Ståhl: ”Sen siktar jag kanske på medalj”
Publicerad 2016-05-06
Daniel Ståhl står stadigt bland de blågula OS-hoppen: ”Gått ner i vikt och blivit starkare”
Abeba Aregawi inväntar dopningsdom, Khaddi Sagnia har dragits med skadeproblem och Angelica Bengtsson försöker starta om sin OS-satsning på hemmaplan men har inte kunnat hoppa stav på hela våren.
Kvar står diskuskastaren Daniel Ståhl – Sveriges just nu största OS-hopp på friidrottssidan.
– Det är kul att folk säger det, kul att höra, säger han.
”Ring nu, jag står i passkontrollen”, står det i sms:et från Daniel Ståhl.
Det är ingen överdrift att säga att det är ett hektiskt schema för VM-femman just nu. När Sportbladet når honom under onsdagen har han precis landat på Arlanda efter ett långt läger i San Diego. Redan dagen efter ska han flyga ner till Doha för att göra årsdebut i Diamond League på fredagskvällen.
– Det är bara att packa om och dra ner, säger han.
Femte längsta kastet i år
Efter femteplatsen på VM i fjol och tre kvalitetstävlingar under lägret i USA kliver han in i Diamond League-cirkusen som en av de etablerade världskastarna.
Årsbästat, världens femte längsta kast i år, 66,74 från premiärtävlingen i Salinas sätter fingret på nivåhöjningen.
– Det var en go känsla att OS-kvala direkt i första tävlingen, det var mäktigt. Men det var ingen speciell träff, ett lite halvdant kast. Bra feeling men ingen dunderträff som för två år sedan (när han kastade pers 66,89 reds. anm), konstaterar han.
Alla dina tre tävlingar i år går in topp fem i karriären, vad är förklaringen till den här höga jämna nivån?
– Allt handlar om kontinuitet i tekniken, jag har blivit mycket stabilare. Sen har jag gått ner mer i vikt och blivit starkare och explosivare.
Kan du peka på vad det är i tekniken som du blivit bättre på?
– Nej, nej. Då avslöjar jag ju det för alla konkurrenter.
Är det ett så hemligt recept?
– Det är klart mannen, haha.
Jämnheten har tagit Daniel Ståhl till Rio, men det är när tränaren Vesteinn Hafsteinsson på sin hemsida berättar om träningskast och uppvärmningskast på tävling som det svindlar lite inför OS. Ett övertrampskast i La Jolla mättes till 68,40 och på träning innan avresa till USA landade 2-kilosskivan precis innan 70-meterslinjen. Längder som räcker till guld på nästan alla stora mästerskap.
– Det är en häftig känsla att känna på de där längderna, säger Daniel Ståhl.
”Ingen press på mig”
Sen är det som han inser vad min nästa fråga är innan jag hinner formulera den.
– Men som jag har sagt tidigare, jag är ingen OS-guldkandidat. Jag åker till Rio för att se och lära, jag har ingen press på mig och inga höga förväntningar. Vi får se hur det går, jag ska göra mitt bästa och försöka ta mig till final och sen siktar jag kanske på medalj.
När jag trots reservationen lägger fram att han mer och mer ser ut som Sveriges största friidrottshopp i Rio omfamnar han dock tanken.
– Jag tycker bara det är kul att höra, kul att folk säger det.
Men innan allt börjar handla om OS och EM väntar alltså ett koppel Diamond League-tävlingar mot bästa tänkbara motstånd.
– Jag vill bara få till ett bra kast, åka dit och spöa några gubbar. Jag sätter inte upp några krav på hur långt jag ska slänga – men gör jag 63 meter på en stadiontävling är det bra, säger han.
Plusbetyg på de svenska OS-hoppen
Gren: Längdhopp.
Så var 2015: Genombrottssäsongen. Bäst när det gällde på VM där personliga rekordet 6,78 räckte till en sjundeplats.
Så har 2016 varit hittills: Fyllt av problem. En förkylning störde i början av inomhussäsongen sen var det lårproblem som förstörde VM i Portland som Sagnia lämnade i tårar. Redo att börja hoppa längd igen först nu.
Form: 
OS-chanser: Det är som tur väl är långt till OS. Fysiska grundformen är bra så får Khaddi bara hoppa ostört under sommaren kan hon definitivt ta sig till final. Ska hon slåss om medaljer krävs sju meter.
Gren: Stavhopp.
Så var 2015: Det bästa året i den forna supertalangens karriär. Medalj på IEM följdes upp av svenskt rekord och en skrällartad fjärdeplats på VM i Peking.
Så har 2016 varit hittills: Blytungt! Efter en misslyckad Globengala avbröt hon inomhussäsongen. Kort senare kom beskedet att hon brutit med sin franska tränare och flyttat till föräldrarhemmet i Småland för att starta om OS-satsningen. Något stavhoppande har det inte blivit under våren.
Form: ?
OS-chanser: Det som talar för Angelica Bengtsson som OS-hopp är det faktum att hon är så ruskigt tekniksäker. Får hon bara några stavpass brukar hon hitta tillbaka snabbt, men alla skador stör givetvis. Och resten av världen har imponerat storligen hittills i år.
Michel Tornéus
Gren: Längdhopp.
Så var 2015: Högt och lågt. Först karriärens första mästerskapsguld på inomhus-EM med 8,30. Sen en tyngre utomhussäsong med skador och tre raka övertramp i kvalet på VM.
Så har 2016 varit hittills: Inomhussäsongen var inte tillräckligt bra för att Tornéus skulle sätta sig på planet till IVM. Men därefter har rapporterna från träningslägret i USA bara varit goda.
Form:
OS-chanser: Allt fokus ligger på Rio för Tornéus. Det är nu eller aldrig för Michel som om han får vara frisk definitivt kan hota om en medalj. Men det var ett tag sedan en hel säsong fick vara just skadefri.
Sanna Kallur
Gren: 100 meter häck.
Så var 2015: En häckcomeback inomhus blev enda tävlingen. Sen var skademörkret tillbaka.
Så har 2016 varit hittills: Det bästa på många, många år. Full inomhussäsong på 60 meter visade att farten finns och på träningslägret i Florida har hon steg för steg närmat sig ett helt häcklopp. En skada i knäet gjorde dock att lägret avslutades i moll.
Form:
OS-chanser: Förutom den lilla knäoron nu på slutet har ju faktiskt OS blivit allt mer realistiskt under året. Tar hon sig dit är det en enorm bragd. Men klockan tickar och det är först när kroppen ska maxbelasta flera gånger inom kort tid vi verkligen får se om OS-drömmen kan bli verklighet.
Meraf Bahta
Gren: 1 500/5 000 meter.
Så var 2015: Ett enda långt skademörker.
Så har 2016 varit hittills: Få tävlingar än så länge, men 31,26 på tio kilometer landsväg vittnar om hög kapacitet. Gör debut i Diamond League i kväll på 3 000 meter, det tyder på att hon känner sig i form. Går för svenskt rekord.
Form:
OS-chanser: Kan kvala på två distanser. Ju längre desto bättre är känslan när det gäller konkurrensmöjligheter.
Axel Härstedt
Gren: Diskus.
Så var 2015: VM vill nog Axel Härstedt glömma, men i övrigt var 2015 året då skåningen klev in i världseliten. Personliga rekordet 64,72 är bara centimetern kortare än Daniel Ståhls resultat på VM.
Så har 2016 varit hittills: Svårbedömd. Men 63,60 inomhus i vintras i vindstilla förhållanden imponerar storligen. Har utvecklats oerhört stabilt, steg för steg och det ser ut att fortsätta. Gör premiär i kväll.
Form:
OS-chanser: Fortsätter utvecklingen på samma stabila sätt kan Axel Härstedt mycket väl kasta OS-final. Men för att slåss om ännu ädlare placeringar måste han upp ytterligare en nivå till.
Andreas Almgren
Gren: 800 meter.
Så var 2015: Skadad, sjuk och därimellan alldeles lysande löpning. Men det struliga säsongen byggde ingen bra grund till VM som blev en flopp.
Så har 2016 varit hittills: Tyvärr mycket av samma skit som i fjol. Vintern och våren har betytt mest alternativ träning. Men sedan någon månad tillbaka är han tillbaka i löparform och så lättränad som han är kan han säkert komma i bra form till sommaren.
Form:
OS-chanser: En av världens absolut tuffaste grenar. Behöver slå svenskt rekord för att ens ta sig dit. Behöver visa att han lärt sig en del av de taktiska missarna på VM i fjol. EM blir ett bra genrep.
Erika Kinsey
Gren: Höjdhopp.
Så var 2015: En berg- och dalbana. Supergenombrott när hon flög över 1,97 på Lag-EM men sen pös luften ur succéballongen och när det var VM-dags var det mer tårar än form.
Så har 2016 varit hittills: Stördes av skador under början av inomhussäsongen men hoppade ändå VM som slutade med klart godkända 1,93.
Form:
OS-chanser: Kvinnlig höjd är en öppen gren och Erika har hög kapacitet. Men klarar hon av den press som ett OS skulle innebära? Final vore en framgång.
Sofie Skoog
Gren: Höjdhopp.
Så var 2015: Bättre och bättre dag för dag! Slutade med 1,92 på SM (räckte till guld) och en VM-biljett.
Så har 2016 varit hittills: Trenden fortsatte inomhus. Personligt rekord i fyra raka tävlingar med 1,94 som bäst. På VM var hon bara en höjd från att hota om medalj. Innebär att OS-biljetten borde vara klar.
Form:
OS-chanser: Den jämnaste av duon Skoog/Kinsey men behöver visa potential upp emot två meter för att ha OS-medaljchans. Men fortsätter trenden med personliga rekord så…
Erica Jarder
Gren: Längdhopp.
Så var 2015: Jämn och stabil – som vanligt. Imponerade när hon slog årsbästa i kvalhoppningen på VM och tog sig till final.
Så har 2016 varit hittills: Nja… inget under inomhussäsongen talar för att Erica Jarder tagit ytterligare ett kliv. Nådde 6,53 som längst.
Form:
OS-chanser: Måste återupprepa de 6,70 från VM i fjol för att få en plats till Rio. Löser hon det är hon en stabil kvalhoppare och kan möjligen nå hela vägen till final. Men som sagt just nu är vägen dit lång.
Gren: 1 500 meter.
Så var 2015: Skadedrabbat. Kom i sista stund till VM och blev sexa där. En missräkning.
Så har 2016 varit hittills: Dystrare än så här blir det väl knappast. Fast i dopningstest. Fördömd av alla. Men nu har vindarna börjat vända, nya direktiv från Wada gör att Abeba kan frias. Frågan är hur kaoset påverkat henne, klart är att hon under flera veckor inte tränade och mådde psykiskt väldigt dåligt.
Form:
OS-chanser: Här finns så många om och men att det blir nästan omöjligt att spekulera. Klart är att Abeba Aregawi redan är OS-uttagen och har klart kvalnormen, men efter dopningsdomen togs hon väg ur truppen. Knappast en medaljkandidat med den här uppladdningen oavsett.
Melker Svärd Jacobsson
Gren: Stavhopp.
Så var 2015: Skador, sjukdomar och elände.
Så har 2016 varit hittills: Snacka om comeback. Den före detta supertalangen hade varit borta i ett och ett halvt år när han i första tävlingen flög över OS-kvalet 5,70 med god marginal. Följde upp det med två ytterligare tävlingar på stabil nivå.
Form:
OS-chanser: Melker Svärd Jacobsson ska vara bäst i Tokyo 2020. Men alla som sett 5,70-hoppet inser att han definitivt har finalkapacitet på rätt dag.
Sarah Lahti
Gren: 10 000 meter.
Så var 2015: Några terränglopp och ett SM-guld på 3 000 meter som ändå inte gav någon större uppmärksamhet.
Så har 2016 varit hittills: Ren och skär succé. Fick springa IVM på 1500 meter där hon persade rejält i vintras. Men det var när hon klev ut på 10 000 meter i helgen som den stora succén var ett faktum. 31,54,87 i debuten var svenskt rekord och bara fem sekunder från OS-kval. Kommer nog få åka på framtidskriteriet.
Form:
OS-chanser: Afrikanska topplöparna går inte att rubba, men Sarah Lahti kan mycket väl sänka sitt svenska rekord ytterligare en bit.
Daniel Ståhl
Gren: Diskus.
Så var 2015: Fjolåret var egentligen ganska svagt – ändra fram till att Ståhl fick sista platsen in till VM och slog till med en femteplats.
Så har 2016 varit hittills: Rätt och slätt lysande. Tre tävlingar på träningslägret som alla går in topp fem i karriären och rapporter om enorma kast på träning. Ett personligt rekord är det som fattas för maxbetyg, känns som en tidsfråga.
Formplus:
OS-chanser: Som sagt, bäst i svenska truppen just nu. Medalj är ruggigt tufft, men med den högstanivån kan vad som helst hända. Nivån på motståndet skrämmer inte heller än så länge.