Bergström: En innebandy från framtiden
När Frida Norström snärtar in 3–1-bollen är det svårt att inte bli fartblind.
Inget lag i sportens fyra decennier av historia har varit bättre.
Inget lag i modern innebandy har en chans.
Iksu är bäst i Sverige för att de redan spelar framtidens innebandy.
2012 smulade Iksu sönder Kais Mora. Finalen hade verkat jämn på förhand men nere på Malmö Arenas gummimatta var det muskulösa armar mot darrhänder.
Fem år efter 7–1-slakten öppnar finalen likadant. Unga Morabackar pressas ner i egna sarghörn och hittar inte ut. Anna Wijk, världens bästa spelare, är inte bland de tio bästa på planen. I Iksu trycker fem landslagsspelare ner de vitklädda i en kvadrat stor som en rökruta, sedan byter de och skickar in fem nya landslagsspelare. Bäst av alla är Sofia Joelsson som volleystyr in ledningsmålet för att sedan sno bollen av Wijk och servera Josefina Eiremo till tvåan.
Kontrollerar tredje perioden
Det står 3–1 efter två perioder. Bara 3–1, efter att Iksu fumlat i försvaret och Amanda Hill varit rent sensationell i Moras mål. Bara 3–1 efter att Moraburen blivit så hårt ansatt att rödfärgen på stolparna flagnat. Bara 3–1, ändå ska du vara född i trakterna runt Orsasjön för att påstå att det är spännande.
Nog har Kais Mora förtjänat sin finalplats, men ändå skiljer ett trappsteg mellan finalisterna, vilket demonstreras när andrafemmorna mönstras mot varandra: Norström–Rüttiman-Bärtschi hade i grundserien 52 poäng mer än Wickman-Andréason-Wall.
I tredje perioden växer Kais Mora upp till sin egen storlek, men det är ändå en decimeter kortare än Iksu. Komfortabelt sjunker de brandgula till egen mittlinje och väntar in omställningarna. Delgado skjuter i ribban. Rüttiman bombar i täcket. Sofia Joelson befäster sin plats som finaldrottning genom att osjälviskt släppa en backhand till Julia Nordin som sätter 4–1 i tom bur.
En innebandy från framtiden
34 år har gått sedan Västanfors IF från Fagersta blev de första svenska mästarna. Sedan dess har guldmedaljörerna hetat fantasifulla namn som Rasket och Balrog och nu går bucklan för femte gången till Iksu från Umeå.
Jag har inte sett alla finaler och ska försöka att inte bli fartblind, men medan miljoner kramar delas ut på Globens golv hinner jag läsa ett par tabeller. I grundserien gjorde Iksu flest mål, släppte in färst och slog superligans poängrekord. I slutspelet vann de sju av åtta matcher.
Än har Eiremos giganter en bit kvar till Balrogs mängd titlar, men sett till prestationen under en enskild säsong undrar jag om vi någonsin bevittnat ett lag som Iksu 2017. I en sport som ännu blir snabbare och mer fysisk för varje år spelar Andreas Harnesk en mångsidig innebandy som verkar hämtad från framtiden.
Nu formar de orangeklädda en halvmåne, arm om axel, och studsar framför havet av flaggor. Jag anar att Micke Leijnegard har en annan åsikt, men just i dag är det här laget de riktiga mästarnas mästare.