Alfelt: Bragd om hon försvarar mästarbältet

Två världsmästartitlar står på spel. Den största och en obetydlig.

För Mikaela Laurén handlar det om så mycket mer.

Matchen mot Victoria Cisneros gäller Mikaelas fortsatta liv.

Stefan Alfelt

Boxningens bokstavsröra är förvirrande men de som följer sporten vet vilka organisationer som har de mest prestigefyllda världsmästartitlarna. WBC:s är den tyngsta mästartiteln och just den har Mikaela Laurén i superweltervikt.

Hon sätter sin titel på spel mot Cisneros och som krydda gäller matchen också UBF:s vakanta titel, men det är en organisation som knappt någon ens känner till att den existerar, så den bidrar inte med någon större hetta.

Men att en svensk är mästare för WBC är stort. Vi har faktiskt två just nu eftersom även Badou Jack är WBC-världsmästare, men i kväll i Eriksdalshallen är det Laurén som det handlar om.

Försvarar hon sin titel är det en bragd.

Sämsta möjliga förberedelser

Inte för att amerikanskan Victoria Cisneros visat att hon är en betydligt bättre boxare än Laurén utan för att Mikaelas förberedelser inför fajten måste vara de sämsta som någon världsmästare någonsin genomlidit.

Mikaela är sin egen manager och promotor. Hon arrangerar galan och fixar allt själv. Finansiering, underhållning, boxare till de andra matcherna, hotellrum och flygresor till alla som ska delta eller döma, jaga frivilliga som kan ställa upp och hjälpa till med allt möjligt.

När hon egentligen borde få krypa in i sin egen bubbla och späka fram de sista krafterna har hon fått kämpa med värsta sortens motgångar i ett dygnet-runt-jobb med en aldrig sinande ström av telefonsamtal.

Hennes tänkta motståndare, WBO-mästaren Hanna Gabriel, tvingades lämna återbud i slutet av förra veckan därför att WBO och WBC inte kom överens om vilka fyra domare som skulle döma.

Riskerar personlig konkurs

Med en vecka till galan fick Mikaela ringa runt och jaga ny kvalificerad motståndare för att rädda galan och samtidigt sig själv från en ekonomisk stjärnsmäll. Domarbråk är det ibland även i herrboxningen när de stora organisationerna spänner muskler med varandra men aldrig att det skulle gå så långt att en dubbel titelmatch ställs in med en veckas varsel.

Damboxning är inget stort för boxningsorganisationerna om boxaren inte heter Cecilia Braekhus eller tidigare Laila Ali. För Mikaela Laurén är boxningen allt.

Hennes VM-titlar ska öppna för ett liv även efter att den egna karriären är över. Då hoppas hon vara etablerad som promotor och arrangör, men allt kan ta slut i kväll.

Vid en förlust inför halvfulla läktare riskerar hon inte bara att hamna långt från nya titelmatcher utan även i personlig konkurs på grund av de skulder hon dragit på sig för att arrangera galan.

Mikaela har vaknat på nätterna med destruktiva tankar snurrande i huvudet. Hon har gråtit. Mycket. Hon har tvivlat. Men hon har aldrig gett upp.

Pressat sig förbi det vettiga

Som boxare har Mikaela Laurén vuxit år för år. Hon är inte längre nybörjaren som fick agera boxboll mot Braekhus i sin sjätte match. Förlorar hon i kväll gör hon det inte för att hon normalt skulle vara sämre än sin i och för sig tuffa motståndare.

Hon gör det i så fall för att hon i sitt försök att leva ut drömmen om att besegra hela världen pressat sig själv långt utöver det vettiga. Boxning är en hård sport. Förberedelse betyder allt när det kommer till avgörandet i ringen och vi kan bara hoppas att Lauréns team mitt i allt kaos ändå lyckats att få till en hyggligt vettig uppbyggnadsträning.

Följ ämnen i artikeln