Wegerup: Smärtsamma petningar ingår
Flera positiva besked.
Och ett antal frågor som måste få svar.
Det är facit efter de två första matcherna i Algarve Cup.
En svala gör ingen sommar. Och två träningsmatcher i vårsolen ger inga klara besked om var Sverige står inför det VM som väntar.
Men mötena med Tyskland och Brasilien ger ändå en fingervisning. Algarve Cup är som alltid både en bra startpall och väckarklocka.
Låt gå för att matchen mot Brasilien innehöll så många byten att den aldrig fick någon riktig rytm. Både den och Tysklandsmatchen ger ändå en del svar, på gott och ont.
En ambition som redan syns
Det positiva från Sveriges inledning på Algarve Cup är framför allt vändningen mot Tyskland. Lagmoralen, kämpaandan och, inte minst, orken.
”Vi ska vara VM:s löpstarkaste lag”, sa fystränare och assisterande tränare Matti Demegård när jag intervjuade honom häromdagen. Den ambitionen syns redan. Jag har nog aldrig, med undantag för Malin Moström och några av de andra extremt löpstarka Umeå IK-spelarna på deras tid, sett de svenska fotbollsdamerna så vältränade.
Det är helt rätt, också för att fysiken är relativt lätt att träna och snabbt betalar sig.
Svårare är att hitta helt rätt spelmässigt och där saknas fortfarande en del. Framför allt ser jag direkt en handfull nyckelfaktorer som man måste få ordning på, före VM.
Målvaktsspelet är den första. Jag säger inte att Hedvig Lindahl inte ska vara förstamålvakt. Men då måste hon snabbt komma tillbaka från fingerskadan nu och nå full matchform. Pia Sundhage måste också på allvar börja överväga Carola Söberg, trots att även hon har sina brister.
Att Sverige inte har en målvakt i världsklass kan tyvärr bli mycket kostsamt i VM.
Sundhage måste också våga erkänna detta. Efter Brasilienmatchen duckade hon för kritik och försökte byta spår vid frågor om målvakterna. Jag förstår hennes vilja att skydda spelarna. Men det här är landslaget, inget flicklag. Att kunna hantera hård kritik från såväl oss i media som från tränare bör vara en självklarhet.
Mysgäng vinner inte
Sundhage är stark i att ena laget men det känns som att hon vågade vara hårdare i tonen som förbundskapten i USA. Visst är det ett annat klimat där. Men, återigen, ska vårt landslag vara vinnande ingår såväl smärtsamma petningar som svidande kritik ibland.
Ett mysgäng vinner inga mästerskap.
Försvarsspelet är den tredje punkten som blågult också snabbt måste komma till rätta med. Både vem som ska ta plats bredvid Nilla Fischer och att få ett säkrare ytterbacksspel, även i uppspelsfasen.
Jag vill också se just Fischer samt Caroline Seger och Lotta Schelin och de andra spelarna med stor rutin och hög status kliva fram mer. Sverige saknar en härförare och tydliga ledartyper. Det är bra att vara ett kollektivt gäng. Men ibland behöver damspelare i större utsträckning våga vara stjärnor och lysa vägen för de yngre och mer osäkra.
Apropå stjärnor så har Sofia Jakobsson verkligen tänts på allvar. Även mot Brasilien visade hon hur farlig hon är med sin snabbhet. Hon tvingar fram hörnor och farliga lägen gång på gång när motståndarna inte hinner med.
Att hitta en fullt fungerande spelmodell där hon får plats, även när både Kosovare Asllani och Lotta Schelin är med, känns minst sagt angeläget, innan man om tre månader lyfter mot Kanada och VM.
Enkät:
1. Hur orolig är du över målvaktsspelet inför VM?
2. Hur tycker du att Sundhage ska tänka?
3. Har du sett något annat i Sveriges spel som oroar dig?
Kristoffer Bergström, expert Sportbladet
1. Maximalt orolig. Jag kunde inte ha varit räddare. Hedvig Lindahl är den enda svenska målvakten som kan leda Sverige till VM-guld och som har potential att skrämma topplagen och hon är långt ifrån formen. Det är svårt att säga hur bra den engelska ligan är, jag tror att allsvenskan är bättre. Men bara mijöombytet i sig kan kanske bli ett lyft.
2. Som hon gör. Lindahl måste matchas i form, och då måste det ibland få bli motgångar. Hon kan inte lite på att Carola Söberg ska växa till något hon inte är. Söberg är en bra allsvensk målvakt men ingen världsspelare.
3. Ja. Det är fortfarande samma profiler i dag som för tre år sedan. Men jag gläds över Sofia Jakobssons utvecklig de senaste månaderna och så hoppas jag på Elin Rubensson. Jag tvivlar på att vi kommer att åka till VM med en given elva, vilket jag tyvärr ser som en liten svaghet.
Emelie Ölander, Expert
1. Om Hedvig Lindahl får fullt förtroende och får spela ihop sig med spelarna i landslaget så tror jag inte att det är några problem. Hon har växt både som målvakt och människa, flytten till England gör henne gott. Den lilla skadan hon fick nu senast tror jag inte är någon fara. Sedan tycker jag att Söberg är en fullgod ersättare.
2. Jag förstår att hon testar sig fram eftersom det inte finns någon självklar etta, men med tanke på Lindahls två starter nu, kanske en tredje beroende på skadan, så visar hon ändå att hon vill spela in Lindahl med resten av spelarna i landslaget inför VM. Det är ganska tydiga signaler.
3. Försvarinsatsen vid de två snabba målen mot Tyskland. Sedan är det svårt att dra några stora växlar av Brasilienmatchen. Men det finns fortfarande en del frågetecken. Vem ska spela bredvid Nilla Fischer? Det vore ganska skönt med ett inkört mittbackspar inför VM. Mitt stora frågetecken är just mittbacksfrågan och målvaktsfrågan. Framför känns det tryggt.