Född till stjärna

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-11-27

Helena Lundbäck har hästhoppning i sina gener

Vissa föds till stjärnor. Den starkast lysande i Stockholm Horse Show gjorde det för 26 år sedan.

Helena Lundbäcks födelseannors ljuger inte. Hon har levt med hästar lika länge som hon funnits till.

– Jag var med på tävlingar hela tiden – när mamma och pappa inte hade tid med mig satte de upp mig på hästryggen, säger hon.

Helena Lundbäck är född till ryttarinna. bägge föräldrarna var aktiva hemme på gården i Östgötland. Mamma Solveig var med i dressyrlandslaget. Pappa Hans var hoppare i landslagsklass.

Mamma Solveig var med i dressyrlandslaget. Pappa Hans var hoppare i landslagsklass. Helena har minst sagt fina gener för hästsport.

– Jag minns inte exakt när jag gjorde min första hopptävling, men jag var inte gammal, kanske fem år.

– Det jag vet är att jag tävlade innan jag hade lärt mig numren på hindren på banan – det var jättesvårt, de fick leda mig runt för att jag skulle komma rätt.

Helena trivdes bland hästar och ryttare. Från första dan.

– Det var en mysig atmosfär runt sporten. Alla pysslade om mig, det var en trevlig och harmonisk miljö att växa upp i. Jag var inte ensamt barn ute på tävlingarna, vi var ett par stycken, men ingen av de andra har fortsatt.

Har du själv funderat på att lägga av någon gång?

– Det fanns perioder när jag var tveksam, men när jag var tio år gammal bestämde jag mig för att det var det här jag ville hålla på med.

Storstjärna efter VM

Sexton år efter det livsavgörande beslutet har Helena Lundbäck inga svårigheter att hitta rätt på hoppbanan. Platsen i VM-finalen i spanska Jerez tidigare i höstas har gjort henne till storstjärna.

– Men jag känner det inte så. Jag är fortfarande samma person och alla andra runt omkring är också desamma. Det är ingen annan som gör någon stor grej av vad jag gjort. Det är så här det är. Ibland går det upp, ibland går det ner.

Under tävlingarna i Globen är det viktigt att Helena har rätt känsla för avståndet mellan hindren. Och det ska hon klara – i över tjugo år har hon tränat på just den detaljen.

– När jag var liten förklarade min far för mig att det viktigaste när man sysslar med hästhoppning är att ha ett bra öga för avstånd. Därför började jag träna på att mäta avstånd. Jämt. När jag gick omkring ute på stan försökte jag till exempel bedöma hur långt det var till en bil – jag tog sikte på allt som var lämpligt och försökte träna upp mig.

Håller på att bli förkyld

– Egentligen har jag ingen aning om man kan träna upp avståndsbedömning, men jag tyckte själv att jag hade nytta av att jag tränade.

Avståndsbedömningen och humöret är på topp inför hästfesten i Stockholm. Dessutom har Helena hittat en ny storsponsor. Men en sak är inte hundraprocentig dagarna före tävling – kroppen.

– Jag håller på att bli förkyld och dessutom har jag haft problem med att sova de senaste veckorna eftersom jag haft helt fel dygnsrytm efter att ha varit i Argentina och tävlat kvällshoppning i Stuttgart.

– Det känns som värdelös timing att må dåligt, säger Helena.

De närmsta dagarna är det pappa Hans som tar hand om förmiddagspasset med hästarna hemma på Ekenbergs gård utranför Norrköping. ”Den nya ryttarinnan” – ridhusets stjärna – måste få sova.

Sju hopp i Globen

Martin Fransson

Följ ämnen i artikeln