Laul: Lagerbäcks och Islands superkrafter
ANNECY/PARIS. Ibland kan jag få för mig att Lars Lagerbäck – den snart 68-årige snitsaren från Ånge som halvt om halvt lovat att avslöja fotbollens hemlighet efter EM – vet hur det kommer att gå för Island mot Frankrike på söndag.
Jag inbillar mig att allt prat om fotbollens oförutsägbarhet bara är en mask, en täckmantel, för att dölja Lasses hemliga superkraft.
Under veckorna här i Frankrike har jag flera gånger funderat på att fråga honom rakt upp-och-ner:
Lasse, du som vet allt om fotboll, hur går det i nästa match?
Men på just den frågan skulle jag inte få det svar jag vill ha.
Lasse skulle prata om fotbollens oförutsägbarhet, att det kan sluta hur som helst, att det är det som är så roligt med fotboll.
Masken neddragen, täckmanteln på.
Dessutom finns det så många andra frågor så här ett par dygn före Islands historiska EM-kvartsfinal på Stade de France.
Sprang sönder ett löpband
På dagens presskonferens hade Lagerbäck sällskap av forwarden Jon Dadi Bödvarsson – vars superkraft får honom att göra ett lika uppoffrande defensivt jobb som Henke Larsson en gång gjorde för ett Lagerbäck-landslag – samt Birkir Saevarsson, Hammarby-högerbacken vars superkraft faktiskt kom på tal under presskonferensen: Saevarsson är så snabb att han under en julledighet med familjen uppe i de västra delarna av Island, Vogarviken, sprang sönder ett löpband.
– True story, konstaterade Birkir lugnt.
Miljöbeskrivningen ”lugnt” kanske är lite onödig just här. Allt Birkir Saevarsson gör (förutom att springa), gör han lugnt. Den mannen hade inte fått puls om han om han så skulle slå den femte straffen i en EM-kvartsfinal mot Frankrike. Jag har aldrig stött på en människa som är så extremt ostressad som Birkir Saevarsson. Ibland kan jag undra om han överhuvudtaget har puls, om han rentav är en del av den här zoombie-apocalypsen som kidsen pratar om.
Nåväl, det var ett sidospår.
Det fanns en rad frågor att ställa till Lasse Lagerbäck, och en av dem diskuterade jag med TV4:s Patrick Ekwall.
– Svarar han om man frågar om Zlatan och United? undrade Ekwall.
– Det tror jag. Ställ den inte i början bara, sa jag.
– Det är inte mitt första mästerskap, fnös Ekwall och väntade taktiskt till slutet av pk:n, ställde Zlatan-frågan, fick ett helt okej Lagerbäck-svar.
Svarar på det mesta
Som den statsmannamässiga världsfotbollstränare Lasse är i dag svarar han på det mesta (som inte röjer hans superkraft), och det var också det jag hade tänkte fråga om i dag: Har hans perspektiv kring medierna förändrats av att han själv är tv-expert i Viasat?
Som vanligt fick jag ordet först av den tillmötesgående presschefen Omár Smárason, även om det rådde en inledande förvirring:
Var är Robert? Har du bytt plats? undrade Omár.
– Ett steg tillbaka, sa jag eftersom TT:s utsände i en ohelig allians med en tysk murvel hade ockuperat mitt bord.
Men du leder fortfarande din grupp?
– Inga problem.
Okej, varsågod, första frågan för dagen är din.
Så jag frågade Lagerbäck hur han ser på medierna nuförtiden, det var ju mer…konfliktfyllt…när han var svensk förbundskapten. Har han ett annat perspektiv i dag?
– Mina värderingar har inte förändrats över tid, sa Lasse och menade att det snarare handlar om miljön:
– Jag tror att den isländska miljön är annorlunda än andra landslag jag varit i. En närmre relation och mycket respekt mellan media, lagledning och spelare. Nu har vi ställts inför en ny situation, då har vi försökt att köra vidare på samma sätt. Jag tycker att vi har blivit visade väldigt stor respekt, kanske för att vi är en underdog som har gjort bra resultat, fortsatte Lasse.
Jag tror att det ligger mycket i det. Island är öppna även nu när trycket från världspressen ökar, presskonferenserna är fortsatt informativa och lärorika snarare än något som bara ska stökas undan.
Sedan att det har delats ut ett och annat tjuvnyp, det hör väl till.
”Ålder före skönhet”
Som när jag skulle ställa en fråga till Lagerbäck först, och sedan en till hans bättre hälft, Heimir Hallgrimsson, och inledde med ”ålder före skönhet”.
– Ålder före skönhet…, sa Lagerbäck och funderade lite:
– Jag ska nog inte kommentera på ditt utseende, Robert.
Eller som i går, när jag hade skrivit om Ragnar Sigurdssons skicklighet på språk, vilket på sätt och vis kom upp på presskonferensen. Lagerbäck förklarade att han missar lite när det kommer till att lära känna spelarna på ett mer personligt plan eftersom han inte kan isländska.
Vem talar bäst svenska? undrade någon.
– Ja det är nog Ragnar, sa Lagerbäck.
Han talar väl göteborgska?
– Ja, en liten touch men det kallar vi inte för svenska, sa Lagerbäck.
Och la till:
– Skriv nu inte det, då får jag Göteborg på mig.
Trots detta angrepp på Sveriges framsida tror jag att Lars Lagerbäck kan vara lugn: Hans popularitetskurva har passerat zenit även hemma i Götet, det går jag i god för. Islandströjorna är slutsålda där också, den här sommaren heter alla Ragnar i Göteborg.
Sigurdssons superkraft förresten?
Han glidtacklar som Glenn Hysén.
Det lär behövas mot Antoine Griezmann på söndag och inte bara det: ”Ragge” måste nicka som Glenn också för att hålla Oliver Giroud på jorden.
Hur det slutar?
Det vet bara Lars Lagerbäck.