”Det önskar jag inte min värsta fiende”

Stina Nilsson hemma igen efter succén i Tour de Ski

Marcus Leifby

ARLANDA. För tio dagar sedan åkte hon till Tour de Ski som Silver-Stina.

I dag landade hon som Sveriges hetaste skidstjärna.

Öm och trött – men glad.

– I dag är jag ett sänke. Smärtan jag kände i den sista backen önskar jag inte min värsta fiende, säger hon.

Den avslutande etappen av Tour de Ski avrundades sedvanligt med den 3,6 kilometer mysiga stigningen upp för bergsväggen/slalombacken Alpe Cermis, och Stina Nilsson fick slita ordentligt för att hålla Ingvild Flugstad Östberg bakom sig och ta tredjeplatsen.

Så det var aningen segt att kravla sig ur sängen när väckarklockan ringde 05.55 på måndagsmorgonen, och inte blev hon piggare av lite buss och flyg och ett byte i Oslo.

Strax efter 17.00 landade hon på Arlanda och sken upp som en sol när den samlade svenska presskåren stod och frustade i ankomsthallen.

Nåja.

Kroppen mår som den mår en tour.

”Käkade middag med laget och vallarna”

Förbundet ordnade ändå något som liknade en pressträff och SVT, TV4, Radiosporten, Expressen, Aftonbladet, TT och DN fick, i den ordningen, tio minuter vardera med Sveriges senaste skidstjärna.

– Det har varit mycket i dag, säger Stina utan att riktigt veta vilka som gör intervjun den här gången.

– Jag är mör. Mentalt trött. Det har varit sju väldiga urladdningar och det tar på krafterna. Man känner inte så mycket förrän man är i mål och klar, så i dag är jag som ett sänke.

Hur firade du igår?

– Vi käkade middag med laget och vallarna. Det blev entrecôte och tårta. 

En entrecôte kan man inte smälla i sig hur som helst under tourens gång?

– Jo, det har blivit några i veckan, men det var extra gott i går.

Vad ska du göra nu?

– Ta det lugnt. I en massa dagar. Framåt helgen börjar jag träna igen och sedan tävlar jag i Sverige nästa gång, så det blir skönt.

Hur kopplar du av?

– Jag är bra på att koppla av. Jag ska bara ligga på soffan och göra ingenting. Det är jag bäst på.

Korsord och ”Ring så spelar vi”?

– (skratt)… Ja, jag tycker det är mysigt. Att ha det på i bakgrunden och sitta och lösa korsord. Med en god cappuccino. Det är nice.

Är du verkligen 23 år?
– Det är många som undrar det. Men ja. Jo.

Om du tittar tillbaka på touren, vad är du mest nöjd med?

– Det är svårt, det har varit en lång tour och det känns som en evighet sedan vi var i Val Mustair. Sprinten där var den bästa jag gjort, men även tävlingarna på slutet är det bästa jag har gjort, jag har brutit så många olika barriärer så jag är väldigt stolt över helheten.

”Extrema smärtan de sista meterna”

På sikt då – vilket ögonblick kommer du att minnas bäst?

– Den extrema smärtan och slitet de sista meterna. De kommer jag att minnas. Det var fruktansvärt. Det önskar jag inte min värsta fiende att behöva spurta efter den backen. Jag är glad att jag fixade.

Det blir ett fint minne trots smärtan?

– Det kommer att bli det, men än så länge gör det bara ont.

Norskan Weng stod och skrek som en stucken gris i målområdet, hörde du det?

– Jag såg henne men hörde ingenting. Hon stod där och hoppade och hon var inte ensam om att heja på Ingvild. Det var många som pushade henne och jag hörde att hon kom närmare. Då lade jag i en extra växel.

Norskorna hjälpte dig?

– Jag förstod att hon närmade sig, så det fick jag med mig.

Med sina tre distanssegrar har Stina Nilsson nu seglat upp som det stora VM-hoppet inför Lahtis i mitten på februari, inte bara på sprint utan även i de mer traditionella loppen, men något snack om VM är det inte tal om.

Jag har till och med blivit varnad. ”Prata inte VM” med Stina?

– Du får gärna ställa frågor om VM men du kommer ingenstans.

Varför är det så farligt?

– Jag har precis kommit hem från Tour de Ski och nu fokuserar jag på vila. Ingenting annat. Vila.

Du kommer inte tänka på VM?

– Nej.

Men det kommer att finnas förväntningar nu – hur hanterar du det?

– Jag lyckades bra i Falun 2015, då fanns det ett favorittryck innan, så det ska nog gå bra. Jag vet själv vad jag vill uträtta med min skidåkning.

Vad vill du uträtta?

– Jag vill bli så bra som bara jag kan bli.

Och det är det bara du som vet?

– Inte ens jag vet, det är det som är tjusningen, säger Nilsson som ändå berättar att ”träningsblocket” efter Tour de Ski och inför VM ”känns perfekt”.

Det låter lovande.

Och visst går det att drömma sig bort till någonting väldigt speciellt i svaret på vår sista fråga.

Tänker bryta fler barriärer

Vilket är ditt favorit-skidögonblick?

– Det Johan Olsson gjorde i Val di Fiemme 2013. På femmilen. Så som han åkte. Det var drömloppet. Och jag älskar saker som bryter barriärer. Fram till det loppet var det standard att det gick sakta och sedan avgjordes med en spurt. Att Johan vågade gå loss. Och att han lyckades.

Stina Nilsson har nyss brutit ett par, tre barriärer och hon tänker bryta fler.

Så småningom.

För när ni nu läser det här ligger hon förmodligen på sitt hotellrum och lyssnar på ”Ring så spelar vi” och löser korsord.
Lodrätt tre, AU, fyra bokstäver.