Pokerspel kräver total fokusering

Att prioritera familjetid ger inte framgång vid bordet

Nu har jag kommit hem från London och spenderat tid med familjen samtidigt som jag försökt att spela WCOOP.

Under de första eventen som jag spelade slutade jag inte direkt på några placeringar som jag var nöjd med.

Ska jag skylla på något så får det bli ­trötthet från tidsomställningen samt att jag var lite ofokuserad och spelade dåligt. Jag prioriterade familjen de första dagarna som jag var hemma.

Pokerspel kombinerat med familjetid är inget jag rekommenderar.

Bra för självförtroendet

Däremot när event sex startade (Pot ­Limit Omaha) var jag taggad och fullt ­fokuserad och det hela slutade så bra att jag efter drygt

16 timmars spelande stod som ensam ­segrare.

Hela turneringen kändes stabil. Fick bra starthänder och träffade mycket vilket ­gjorde att jag lyckades bygga en stor stack i början av tävlingen. Sen gick det av ­bara farten och plötsligt satt jag på finalbordet.

För mitt självförtroende var det hur bra som helst. Dels är 168?000 dollar mycket pengar, men framförallt var det länge sedan jag vann en större turnering med så många deltagare, Main Event under WSOP 2005 var den senaste.

Jag har spelat WCOOP några år och det är verkligen under dessa events man ­inser hur pass duktiga skandinaverna

är på poker.

Framför allt online. Det verkar ­numera vara standard att det sitter en skandinav vid finalbordet… och titta bara ­resultaten ­hittills. Tre bracelets av åtta möjliga är mycket imponerande.

Flera nya nationer i toppen

En annan liten detalj som jag noterat under årets upplaga av WCOOP; Skandi­naverna har alltid varit framgångsrika och varit med från starten sedan online-poker tog fart, men däremot så har jag märkt en massa nya länder som varit med och ­slåss i toppen.

Har för mig att ett av finalborden i år ­representerades av sju olika nationaliteter.

Nu hoppas jag på nya framgångar

i WCOOP, vore ju kul om jag blev den första i världen att vinna två WCOOP bracelets.

Varje torsdag turas tre pokervärldsmästare – Joe Hachem, Greg Raymer, Chris Moneymaker – om att skriva en krönika i Sport­bladet.