Löpbacken bakom Stinas VM-succé

Publicerad 2015-02-27

Stina Nilsson la om träningen och fann sin löparbacke – som hon nu får döpa

När Stina NIlsson la om sin träning till löpning hittade hon en perfekt backe – som hon nu efter silvermedaljerna får döpa.

FALUN. I somras fann Stina ­Nilsson en ­evighetslång värmländsk backe som lett henne ­hela vägen upp till världstoppen.

Efter tredje VM-silvret ska nu löpspåret döpas efter 21-­åringen.

– Jag har lullat på där. Den tar aldrig slut, säger Stina.

Stina Nilsson kom till ­Falun med hopp om att få köra två ­tävlingar.

På VM:s premiärdag ­spurtade hon ner Maiken Caspersen Falla och vann ­silver i sprint. Två dygn ­senare ryckte hon förbi Sylwia Jaskowiec och blev tvåa i sprint­stafett.

Den unga svenskans kapacitet ute på ­banan imponerade, och avslutningarna var sannolikt hela VM:s rappaste.

21-åringens framgångar var nog för att rucka på Charlotte Kalla som flyttade från stafettlagets ­sistasträcka, trots att hon de ­senaste mästerskapen har skejtat hem tre VM-medaljer och ett OS-guld till Sverige.

Stina Nilsson förvånades över för­troendet, hon hade på sin höjd väntat sig förstasträckan, men tackade på sättet hon gör bäst. När Maria Rydqvist växlade över till Nilsson var guldet förlorat till Norge, så kampen stod mot ­Finland om silvret. Den svenska 21-åringen besegrade Krista ­Pärmäkoski på upploppet och tog sin ­tredje medalj av näst ädlaste valör.

– Det är väldigt kul. Tre silver på tre ­starter, på hemma-VM ­också, det trodde jag inte för ­några månader sedan, säger hon ­efteråt.

”Har ett öknamn”

Nej, för några månader ­sedan var det oklart var ­Stina Nilsson stod. Hon fyllde 21 år under ­sommaren och förändrade ­träningen avsevärt. Rullskidor byttes mot jogging­skor, löpning borde vara gynnsamt för hennes skid­åkning, så hon gav sig ut och letade efter rätt backe att springa i.

Hon fann den utanför ­värmländska ­Torsby, i ett område som heter Gräsberget.

Ståendes vid foten syns inte toppen. En nerlagd bilväg leder upp ett par hundra ­meter och övergår i skogsstig. Sista biten upp är ­obanad, den går över rötter och utskjutande ­ste­nar. Turen upp är två ­kilometer lång och åtskilliga höjdmeter.

Ska man börja löpträna kan man lika ­gärna göra det i Värmlands tuffaste backe, tänkte Nilsson. Så hon sprang upp och ­joggade ner, upp igen och ner igen, dag ­efter dag.

– Jag har sprungit lite mycket för mitt eget bästa ibland. Jag har sprungit väldigt ­mycket i Torsby, där är det ganska mycket uppför, säger Nilsson.

Vad är det för backe?

– Den har ett öknamn, tror jag. Kanske Grisbacken. Den tar ­aldrig slut.

Vad har du gjort där?

– Jag har lullat på där. Det har blivit ­några varv under ­sommaren.

Får gå i Gundes fotspår

Varför har det varit bra för dig att springa?

– Det är det grundligaste man kan göra med kroppen, det ställer sådana krav ­fysiskt. Det är perfekt fysisk belastning för kroppen.

Den oländiga stigen tog henne inte bara upp till toppen av berget, utan ledde också till den absoluta världstoppen. Förbundskapten Rikard Grip är så övertygad om att löpningen har gjort Stina Nilsson gott att han ska ordinera henne att fortsätta till ­nästa försäsong.

– Det sättet hon jobbat på det här året har gett väldigt önskat ­resultat. Hon har belastat ­betydligt mycket mer i form av löpning ­under sommaren, säger Grip.

Men klättringen heter inte ­Grisbacken. Sportbladet hör sig för med lokalpolitiker och lärare på skidgymnasiet, de har hört ­Långbranten, men inte heller det är ett ­officiellt namn.

Ett sådant saknas.

När Stina Nilsson återvänder till Torsby ser namnluckan ut att täppas till. Skid­gymnasiets forna elev kommer att visas ­uppskattning för sina tre VM-medaljer ­genom ett erbjudande att namnge ­antingen backen eller hela slingan. På så sätt kan ­framtida motionärer och elit­idrottare gå i de fotsteg som Stina Nilsson tog för att nå nästa nivå i sin karriär.

– Hon får rita ut den slinga hon har kört och döpa den till ­Stina­banan, eller om hon föredrar Täpp Stinas Silverbacke, säger ­specialidrottsläraren Råland Strid.

”Springa många timmar”

Två tidigare elever på skolan har givits samma ära. Därför kan Torsbyborna redan i dag jogga runt på Gundebanan (efter ­Gunde Svan) och Fredrikssons ­skidgångsbacke (efter Mathias Fredriksson).

Läraren Råland Strid, som hade Stina Nilsson i fyra år, känner ­varenda vrå av Gräsberget. Han vet vilken backe Nilsson har ­tränat i, men exakt ­vilken rutt är okänt. Så fort du ­lämnar den ­gamla vägen får du själv staka ut vägen mot toppen.

– Den startar som en gammal ­körväg, går runt i en serpentin och fortsätter jävla långt upp. Där kan man springa många ­timmar och plocka höjdmeter, ­säger Strid.

Så har löpningen lyft Stina Nilsson

”Det är det grundl­igaste man kan göra med ­kroppen, det ställer ­sådana krav fysiskt. Det är perfekt fysisk ­belastning för kroppen.”

Stina Nilsson

”Det sättet hon gjort det här året har gett väldigt önskat ­resultat. Hon har belastat ­betydligt mycket mer i form av löpning ­under sommaren.”

Rikard Grip, förbundskapten