Hiskligt fult - reklamhetsen får en julgran i Hollywood att se diskret ut

Om ni undrar vad som är bandyns musik så verkar det vara Lalla Hansson och Ulf Lundell.

Ingen Snoddas.

Ingen The Ketchup song så långt örat når.

helskärm

Verkligen ingen The Ketchup song.

Senap, möjligen och det är väl ok.

Har ni Las ketchup, säger jag lite käckt när jag köper en magnifik korv med bröd. Nej, säger den rara damen. Längre kommer vi inte i vår kontakt eftersom en person med glögg ända ute i näsan trycker på bakifrån. Han vill ha korv eller om han vill ha mänsklig kontakt. Det är lite svårt att avgöra. Han ser en smula isolerad ut i sin tillvaro. Kanske är korven det roligaste han haft den här veckan.

Bandypremiären var inte särskilt vacker.

Bra bandy visserligen men det regnade och bara 2 471 kom till Zinkensdamm. Blöta, sura, lite fulla.

Matchen var märklig. Efter 1.20 hade Hammarby haft tre (!) klara målchanser. Jag antar att det säger en del om Falun utan Obuhov. Det slutar 9-1 till Hammarby. Falun hade två anfall på 90 minuter. Det blir ingen semifinal i år för Falun.

Kanske inte ens elitserien.

Det finns ett liv efter Claesson

Det publiken fick se i går var snarare ett gäng som var så stillastående att det stundtals såg ut som de utövade Falun gong i stället för bandy.

Finns det ett liv efter Obuhov var frågan för dalmasarna.

Det finns det inte.

Finns det ett liv efter Claesson var frågan för hammarbyarna.

Det finns det. Andreas Lindström klev fram efter Il Grande Claessons frånfälle. Stor dirigent och plötsligt hade Hammarby ett mittfält som lät bollen rulla. Och sen kom fjunige Kalle Spjuth och visade sig vara en måltjuv. Åkte omkring länge och väntade på bollar och alla ville att han skulle göra mål. Alla ville verkligen att han skulle lyckas. Alla ville ha en ny Claesson. En ny Obuhov.

Tre mål blev det. Fumliga, fula och elaka mål. Han är 18 år och fick en egen ramsa. Falun var ute efter Spjuth i år. Skrev till och med sammarbetsavtal med hans gamla klubb Oxelösund för att fånga Spjuth. Det hjälpte inte. De fick hela Oxelösund - utom Spjuth. Så kan det gå.

Hammarby spelade ypperlig bandy, muttrade Faluns coach efter matchen.

Offensivt den bästa match vi gjort på år och dar, sa Hammarbys coach.

Och då har han ändå haft nån SM-final och Claesson på sin bana.

En art director skulle gråta

Ulf Lundell sjöng Rom i regnet och alla nynnade med i Nere vid Zinkensdamm en juninatt. Det haltade lite. En juninatt. Hallå. Det var kallt och äckligt och regnigt. Hammarby hade de fulaste tröjor man sett på den här sidan Ullared. Det finns inte en millimeter som inte använts för reklam. Ful reklam. En art director skulle gråta. Annonsbyråerna som köper de här platserna måste vara blinda. Faluns tröjor var inte bättre de. Bandyns reklamhets får en Hollywoodjulgran att se diskret ut. Får en Bert Karlsson-analys att att verka finstämd. Bandy är sportens egen tv-shop.

Och musiken haltar lite.

Lalla Hansson sjunger hela tiden. Ständigt denne Lalla Hansson. Jag tillhör dem som tycker att han var bättre i Fabulous Four och sjöng After all och This land is your land för att inte tala om Puff the magic dragon än när han sjunger om Hammarby. Jag vill inte säga att han lallar men det var mer kraft i Fabulous Four.

För att inte tala om när han sjöng Anna och mej. Det var bra.

Musiken haltar hela tiden.

Speakern ryter inför matchen att spelarna ska ställa upp på mittlinjen för nationalsång. Där står de lydigt och väntar.

Och väntar. Regnet strilar ner. Det blir blött i skridskorna och de väntar.

Nja... det blir inget nationalsång. Bägge lagen, ni kan hälsa på varandra och se allmänt glada ut, säger den något tränga speakern. Cd:n försvann uppenbarligen bland alla Lalla Hansson.

Publiken sjunger nationalsången i stället. Jag vill leva, jag vill dö på Söder... Det skvalpar lite lite från pjäxorna när de sjunger.

På den nivån är det.

Lasse Anrell