Utnämns till världsbäst – med mycket att bevisa
Bäst i hela, vida världen – bland de sämsta på plan i Manchester.
Ostoppbar i fem månader – osynlig i sju.
Cristiano Ronaldo har en del att fundera på innan han går upp och tar emot sin Guldboll.
Det var några få minuter kvar av derbyt. Stormen hade aldrig riktigt blåst upp, och bortafansen från den röda halvan av Manchester kände att matchen var deras.
Dags att stämma upp i en av alla de där sångerna om de besegrade rivalerna:
– This is how it feels to be City, this is how it feels to be small, this is how it feels when your team wins nothing at all.
Trots allt som har hänt den här hösten är Manchester en stad där maktbalansen är sig lik.
Storebror är storebror och lillebror är lillebror.
Det där räkneverket på Old Traffords kortsida Stretford End – det som räknar åren som gått sedan Man City senast vann en titel – lär hinna slå över till både 33 och 34 år innan alla arabiska pengar hunnit verka.
Klarar blodtörstiga backar
Ett annat räkneverk har nu bara en enda dag kvar att ticka. I morgon kommer Cristiano Ronaldo att få Guldbollen, och det här skulle bli en påminnelse till alla de som hunnit glömma bort hur sensationellt bra han var i våras.
Det blev något helt annat i stället, en erinran om två av fotbollens mest betydelsefulla mentala mekanismer.
Den ena är hur man reagerar på motgång. Den andra är hur man hanterar framgång.
Cristiano Ronaldo har bevisat att han klarar av att stå upp mot blodtörstiga backar och fientliga fans, men ett halvår efter Champions League-finalen måste vi nu fråga oss hur han klarat av att ställa om efter en vår som uppfyllde alla hans drömmar.
Han har gjort ett misslyckat EM, ägnat sommaren åt en desperat kamp för att överge sin arbetsgivare och hösten åt halvdana prestationer.
Kanske kan skadeläget förklara kvalitetsförsämringen i hans spel – men jag misstänker att anledningen sitter i ett svullet huvud snarare än en ömmande fotled.
– Jag kommer att spela för Manchester med hela mitt hjärta och hela min själ. Jag kommer att kämpa för tröjan och ära den med samma engagemang och hängivenhet som alltid.
Så sa C-Ron när han offentliggjorde att han – trots att han ville till Madrid – fick lov att stanna en säsong till i England.
Just nu hittar jag vare sig själ eller hjärta i hans spel, och det engagemang och den hängivenhet som går att spåra tycks vara mer kopplad till att glänsa själv än att göra uppoffringar för laget.
Titta dig i spegeln, Ronaldo
På andra sidan skalan finns gårdagens matchhjälte Wayne Rooney, världsanfallaren som ständigt sliter minst lika hårt som skogshuggaren i sjättedivisionen.
De senaste åren har han fått stå i skuggan av sin portugisiske lagkamrat – och han kommer aldrig någonsin nå upp till samma otroliga högstanivå – men gör du en omröstning bland Man Uniteds fans i dag så är jag rätt säker på att de tycker att det är viktigare att behålla Rooney än Ronaldo.
Fotbollen har inget minne, och du är aldrig bättre än din senaste match.
I morgon möter Cristiano Ronaldo den dag då han officiellt utnämns till världens bäste fotbollsspelare. Vill han uppleva fler sådana dagar bör han ta sig en ordentlig titt i spegeln då han vaknar.