Flinck: Skulle Sverige varit mer cyniskt?

Appelgren bäst – och smartast

SPLIT. Mikael Appelgren var bäst – och smartast.

Skulle resten av landslaget ha varit mer cyniskt och slugt?

Det blev en diskussion om etik och moral med landslaget.

Sverige skulle hitta tillbaka till VM-konceptet med grunden i ett starkt målvakts- och försvarsspel, enkla kontringar och fler avslut från kanterna.

Djup, bredd, snabba bollsläpp och högt tempo skulle prägla det uppställa anfallsspelet mot ett storvuxet, trögt serbiskt försvar.

Vi fick mycket av det där direkt i matchen.

Mikael Appelgren storspelade längst bak.

Sverige kom med ett helt annat tryck i andrafasen än mot Island och efter några minuter fick man också i gång de enkla kontringsmålen.

Precis som Magnus Wislander efterlyste inför matchen i den här spalten så kände inte Jim Gottfridsson att han behövde avsluta vartenda anfall utan fick i stället igång sina ytternior Lukas Nilsson och Albin Lagergren och Sverige fick också en del linjemål utan att Andreas Nilsson behöver vara med.

Sverige fick också allt fler kantlägen ju längre matchen led: totalt tio jämfört med tre mot Island.

Tio kontringsmål

Men det finns också lite att jobba med, som det uppställda försvarsspelet. Det var mycket aggressivare än mot Island, vilket var en förutsättning. Men man gick bort sig lite för mycket och hade det inte varit för Appelgrens storspel hade Sverige fått det tufft. Men målvakten är en del av laget, och kanske den viktigaste delen.

Vänstertvå är ett litet sorgebarn igen efter Jonas Källmans tack och hej till landslaget. Det var den positionen vi var så oroliga för inför VM men som Jim Gottfridsson löste överraskande bra. Nu har inte ystadspågen hittat tillbaka till den försvarsformen efter sin skada i höstas – ”jag är ett rundningsmärke”.

Philip Henningsson fick chansen på vänstertvå, vilket jag efterlyst, och efter att haft det tungt före paus blev han bättre i andra.

Tio kontringsmål är ju helt enligt hur Sverige vill, och nog måste, spela. Men jag hade gärna sett ett ännu bättre tryck i andrafasen, som i VM där man aldrig tvekade. Det gjorde man nu, men kanske inte så konstigt efter den tunga premiären.

Simon Jeppsson påminde mer om hur han såg ut i VM än han gjort i de senaste landskamperna framåt. Tyvärr.

Appelgren gjorde rätt

En tremålsseger var det perfekta resultatet för Sverige. Då var man klart för mellanrundan men hade samtidigt gett serberna så bra läge man kunde för att ta sig vidare i sin match mot Island (med minst en tremålsvinst). Och det är Serbien som Blågult vill ha med sig till mellanrundan för att i alla fall få med sig två poäng.

Men ju fler mål Sverige vann med utöver de tre, desto svårare skulle det bli för Serbien.

Just före matchen twittrade jag: ”Hur resonerar Sverige om man leder med fem mål med en minut kvar?”

Med 53 sekunder kvar ledde Sverige med sex mål men spelarna verkade snarare jaga ett mål till än att ge bort ett eller två till serberna. Men i sista sekunden såg Mikael Appelgren ut att släppa in 30–25-målet med flit.

Appelgren får påstå vad han vill på frågan om han släppte in målet medvetet eller inte. Jag tyckte att han gjorde rätt.

Efteråt blev det en del diskussioner om fair play i den mixade zonen.

Wislander förvånad

Spelarna hävdade att de inte visste att de helst inte skulle vinna med för många mål. Alla utom Albin Lagergren(!) som svarade ”kanske”.

– Jag gick för att vinna med så mycket mål som möjligt, sa till exempel Lukas Nilsson.

Magnus Wislander var förvånad över spelarnas aningslöshet:

– När vi spelade hade man alltid järnkoll.

Nu handlade det till slut om ett mål bara, man hade kunnat få ner det till att det hade räckt med tre mål för Serbien. Nu är det fyra som gäller.

Lagledningen hade förstås full koll på förutsättningarna och jag har full förståelse för att man inte drog dem för spelarna före matchen, för då handlade det bara om att vinna den.

Sover gott om natten

Men jag kan faktiskt tycka att det är lite konstigt att man inte gav spelarna förutsättningarna med knappt två minuter kvar när man ledde med sex mål.

Nej, jag menar inte att man skulle slänga in bollen i eget mål. Men kanske kasta bort ett anfall eller två?

Räknesystemet som sådant kan absolut ifrågasättas. Men det hindrar en väl inför från att utnyttja det system som existerar?

Och i det här fallet skadas tredje part (Island) högst lindrigt. Islänningarna har fortfarande allt i egna händer mot Serbien och för dem handlade det aktuella scenariot om de skulle ha råd att förlora med tre, fyra eller fem mål.

För min del hade svenskarna gärna fått vara lite mer cyniska.

Men Kristján Andrésson sover i alla fall gott om natten.

***

Tilläggas ska att om Sverige besegrar Kroatien så spelar det ingen roll om Serbien vunnit med ett eller tio mål, då är Sverige vidare med fyra poäng – så länge serberna vunnit alltså.

Se fler höjdpunkter på viasatsport.se och matcherna live eller 48 timmar i efterhand på viaplay.se

Följ ämnen i artikeln