Vore ett fint sätt att inleda äventyret

Kristoffer Bergström

Bergström: Låt spelen börja!

helskärm

Låt spelen börja, tänd strålkastarna, bränn av fyrverkerierna. Gör dig redo för världsrekord och krokodiltårar, magi och mygel, Bolt och Sjöström.

Men börja här.

Börja med att klockan 18.00 i kväll spana in en högerfot i storlek 40.

Privat har Lotta Schelin 39 i skostorlek. När hon spelar fotboll har hon 40. Jag vill tro att det finns en symbolik i att lagkaptenen växer en storlek när hon kliver in på planen.

För civilt är Lotta, född i Trångsund och uppvuxen i Kållered, avklädande trevlig. Hon är ett proffs som tar i hand och svarar utförligt på de dummaste av frågor, som poserar på groupies och lägger armen om fans axlar.

Innanför linjerna är hon en fruktad djupledsdemon. Hon är tidernas blågula måldrottning utan att varken skjuta

eller nicka spektakulärt bra. Hon är den jobbigaste svenskan att möta trots att hon sällan tar till fulknep. 

Så pigg och ändå så trött

Under en presstur i OS-byn i går sprang jag på Pia Sundhage och Lilie Persson som lyfte fram en annan skillnad mellan de två Lottorna:

För att vara en så pigg anfallare är hon en anmärkningsvärt morgontrött person.

I dagens premiär mot Sydafrika, schemalagd en dag före den officiella invigningen, får det några smärre konsekvenser. Avspark är satt till 13.00 lokal tid, vilket medför att truppen väcks tidigt för att hinna få i sig frukost och lunch före värmning. 

Om Lotta vill kan hon sova längre och bara nöja sig med en måltid; vi kan väl kalla den brunch.

– Vi har sagt att alla får göra som de vill. Vi får se vad Lotta väljer, sa Lilie Persson med ett leende som tydde på att hon hade sina aningar.

Norrmännen är avundsjuka

Väl framme vid matchstart kan Lotta Schelin stå för den första blågula insatsen i Rio. De nya avsparksreglerna kräver bara en person i mittcirkeln, och enligt Sundhage blir det troligen Lotta som kliver dit om slantsinglingen ger svensk boll.

I så fall bredsidar hon i gång hela Sveriges OS 2016, ett äventyr som kan hålla dig vaken i tre veckor om du tillåter det.

Framför oss dignar ett delikat smörgåsbord. 

Hur smakfulla bitar vi kommer att serveras blir tydligt om vi jämför med våra grannar. Jag pratade med en norsk kollega vars redaktion har dragit ner på antalet utsända reportrar eftersom de främst bara har handbollsdamerna att bevaka. Därbakom får de nöja sig med ströchanser i rodd, taekwondo och fäktning. Finland har gulddrömmar i herrspjut och en duktig judoka, men inte mycket mer. 

Vi har en lång rad medaljchanser

Den svenska truppen kan utan att förhäva sig räkna in realistiska medaljprognoser i högstatusgrenar som golf, fotboll, längdhopp, brottning, kanot, cykel och simning. Alla kommer inte lyckas, men vi har lyxen att få hoppas och våndas med dem. Vi får svära eller jubla så högt att grannarna kan misstänka att vi har tappat vettet – och förmodligen ha rätt i det.

Jag har varit på plats i Rio drygt en vecka nu och försökt skildra hela den olympiska rörelsens spännvidd. Här finns nya nationer som Sydsudan och Kosovo, nya sporter som golf och sjumannarugby, nya bekantskaper som kanotslalompaddlaren Isak Öhrström. Jag har besökt Sandra som fått hela sitt kvarter rivet för att snygga till utsikten från presscentret, träffat Douglas som riskerar livet för att förverkliga en borgmästares vansinniga vision om en spektakulär cykelväg och lyssnat på tonårstjejen Yusri Mardini som simmade mot Lesbos när båten undan kriget i Syrien sjönk. Nu ska hon delta i 200 meter frisim, precis som Sarah Sjöström, men under neutral SOK-flagg.

Allt ska vi bära med oss. Allt är viktigt. För varje rekord finns ett magplask, för varje kram finns en tår, för varje humanitär gärning finns ett övergrepp.

Världspolitik och små rörelser

Och för varje politisk världshändelse finns en liten rörelse som vi heller inte får missa.

En av dem kommer kanske, kanske att ske av en högerdoja i storlek 40 klockan sex i dag. Ett lätt knyck med fotleden, en enkel bredsida bakåt och så är allt i gång.

Det vore ett fint sätt att börja OS 2016.