Wennman: Det är långt kvar till mål
LONDON. Fem poängs ledning, tolv omgångar kvar. Det är klart det ser bra ut för Arsenal.
Men prata inte om ”ryck” som om det vore Charlotte Kalla i en uppförsbacke och konkurrenter som står stilla och kippar efter andan därbakom...det är fortfarande väldigt långt till mål.
Jag är inte så säker på att Arsenal står distansen ut.
Hade nån bett mig tippa ligasegrare efter tio minuters spel i
2-0-mötet med Blackburn i går hade jag tappat fattningen och vrålat ”Arsenal!” rakt ut eftersom Gunners inledde matchen som om laget varit en hybrid av Brasilien 1970 och Holland 1974.
Stönade som Sally
Fantastiskt tempo, underbar bollkontroll, ideliga platsskiftningar, inte en passning fel.
Det fanns en helt annan dimension i spelet än det som Manchester United och Chelsea, närmast i tabellen, visade upp i söndags.
Jag njöt så av Arsenals rivstart att jag satt och utstötte små grymtningar av belåtenhet och gav upp ett och annat glädjetjut, det måste ha låtit som ”När Harry mötte Sally”.
Men nu är ju inte Blackburn vilket dynglag som helst, jag gillar verkligen årets upplaga, och i ett läge där de flesta andra skulle vikt ner sig totalt började Mark Hughes gäng mopsa upp sig och utmana på alla fronter. Det blev verkligen match till sista sekunden på Emirates, ända till Adebayor gjorde mål för nionde matchen i rad och säkrade hemmasegern.
Fettsugning för Crouch?
Fem poäng ner till United nu, åtta till Chelsea.
Strålande läge.
Men kom inte och gasta om att ”det är klart”. Det är ungefär lika mycket ”klart” som att Peter Crouch ska göra en fettsugning i morgon.
Jag satte mig i natt och gick igenom de tolv omgångar som återstår för att se åt vilket håll det lutar.
Efter det är jag övertygad om att det blir absolut stenhårt ända in på mållinjen. Man United kan gå ikapp och förbi. Och det kan definitivt också Chelsea.
Arsenal har kanske det tuffaste programmet av de tre. Både Chelsea och Manchester United på bortaplan. Dessutom Liverpool – och Everton – hemma.
?United har alltså Arsenal hemma, liksom Liverpool. Men också Chelsea borta. Däremellan en rad ”givna” trepoängare.
Chelsea har det bästa schemat, sex hemmamatcher mot fem för de övriga. Och alltså både Arsenal och United på Stamford Bridge, där laget inte förlorat på fyra år. Plus att herrar Drogba, Terry och Essien snart är spelklara igen.
Stor varning för Chelsea!
?Arsenal (som inväntar Touré, Eboue, Rosicky och van Persie) spelar dock under vissa sekvenser ligans njutbaraste fotboll, och i går imponerades jag åter av högerbacken Sagna.
Det kan inte vara många som slår honom i Europa just nu.
Däremot vet jag inte vad jag ska säga om Gilberto Silva...han verkar ha drabbats av det jag brukar kalla ”det brasilianska gubbsteget”, samma åkomma som landsmannen Emerson. Symptomen är att man rör sig som en trestegshoppare i slow motion.
Apropå Brasilien:
Sverige ska som ni vet möta brassarna på Emirates den 26 mars. Det blir på en plan som är som ett parkettgolv, en gräsmatta i absolut fenomenalt skick där du kan slå passningar efter marken utan att bollen studsar en millimeter. Den är på det viset tekniskt avslöjande, det finns absolut ingenting att skylla på.
Jag är rädd att det kan bli en ganska besvärande historia för Sverige, det där.