– Jag borde ha slutat tidigare”

Johan Flinck

Stefan Lövgren om sitt felbeslut: Då hade jag kunnat komma tillbaka till landslaget...

Efter tio år i världens främsta klubb avslutar Stefan Lövgren karriären på topp.

I morgon spelar han sin sista avgörande match på hemmaplan: Champions League-finalen.

I en stor intervju med Sport-bladets Johan Flinck summerar ”Lövet” och blickar framåt mot ett nytt liv.

– Jag ångrar att jag inte slutade i landslaget två år tidigare. Då hade jag kunnat komma tillbaka efter ett års paus.

Stefan Lövgren är ute på stan och framkallar foto när Sportbladet talar med honom.

Han kan inte röra sig många meter i centrala Kiel utan att bli stoppad.

– Det blir mycket handbollssnack och många som önskar lycka till, mer än vanligt.

Det blir ju gärna så när det återstår två dagar till Champions League-finalen och man har spelat tio år i världens främsta klubb i en handbollstokig stad och har två veckor kvar på karriären.

– Det känns helt rätt; dels att sluta nu och dels med det som väntar framöver.

Blir handbollslärare

Efter elva år i Tyskland flyttar Stefan och familjen hem i sommar till det nybyggda huset i Kungälv.

Nu väntar jobb som handbollslärare på gymnasiet och uppdrag som spelarrådgivare i den nystartade agentfirman.

Vad tror du att du kommer att sakna?

– Jag skulle tro det här med att man hela tiden och i jämn rytm förbereder sig på att prestera och mäta sig med de bästa.

Det har 38-åringen gjort i precis halva sitt liv nu, sedan han kom till Redbergslid 1990 som 19-åring.

Många har genom åren trott att du skulle avsluta karriären med ett-två år i RIK?

– Det var min tanke också. Men att det inte blev så har inget med situationen i RIK de senaste två åren att göra. Beslutet att avsluta här nere har vuxit fram.

När du flyttade till Bundesliga 1998 – hur länge trodde du att du skulle stanna?

– Jag sa då att ”det här är ett äventyr, funkar det inte så flyttar vi hem”.

– Jag minns att Ljubomir Vranjes, Peter Gentzel och jag slog vad en middag om hur länge vi skulle vara ute. Vi sa först fem år, sedan till 2005 och sen rann det väl ut i sanden.

– Men jag ser mig själv som vinnaren eftersom de är kvar och jag nu flyttar hem (skratt).

Ljubomir Vranjes slutar också om två veckor men stannar kvar i Flensburg som sportchef och Peter Gentzel ... ja, han värvade ”Lövet” nyss över till Kiel inför hösten.

– Någon måste ju hålla uppe snittåldern här (skratt).

Hyllas den 8 augusti

Lövgren kommer att hyllas mer än kanske någon annan handbollsspelare någonsin den 8 augusti i Ostseehalle.

För när en så lång karriär och respekterad och populär spelare i handbollsvärlden ska hedras räcker det inte med en recettmatch. I stället blir det två matcher med fyra lag: nästa års Kiellag, ett lag med Kiellegendarer samt två världslag.

– Två matcher och fyra lag har ingen annan fått tidigare, det ska bli jättekul.

Men först väntar Champions League-finalen mot spanska Ciudad Real och jakten på en ny trippel (ligan och cupen är redan säkrade).

Det är inget annat än en ren drömfinal mellan världens två bästa lag de senaste åren.

– Det är 50-50. Det lag som bäst hanterar sin svaga tiominuters-period, som alltid kommer, i de två matcherna vinner.

Det senaste halvåret har dock handbollshimlen i Kiel förmörkats av den misstänkta mutskandalen.

Påverkar skandalen din avslutning i klubben?

– Nej, inte avslutet som sådant men däremot känns det lite så kring vår otroliga prestation i år där vi bara tappat tre poäng i ligan hittills och kommer att slå ligarekordet. Klart att man hellre hade varit utan det.

Du har varit lagkapten sedan 2001 – har du aldrig misstänkt något någon gång?

– Nej, aldrig. Och det känns skönt att man har helt rent samvete där.

Lövgren lade av i landslaget efter VM-kvalmissen 2006 och han har alltid stått fast vid sitt beslut stenhårt.

Men nu medger han för första gången:

– Jag ångrar att jag inte tog beslutet två år tidigare för då hade jag kunnat komma tillbaka efter ett års paus.

Hade du inte kunnat komma tillbaka ändå efter ett års paus?

– Nej, då var det för sent ... (skratt).

Och han medger också att hans två bästa säsonger i karriären var de två direkt efter att han tackat för sig i blågult.

Kan du förstå att många tycker det är synd att du inte har spelat i landslaget då?

– Ja, men jag hade inte presterat så bra här nere eller i landslaget om man hade lagt på den belastningen.