Sandlin: ”Mora-Nisse var skidkung innan begreppet fanns”
Lasse Sandlin om varför Mora-Nisse var så stor
”Mora-Nisse” är död.
Tio minuter in på denna lördag, den 16 juni 2012, somnade han stilla in i kretsen av sina närmaste, dryga veckan innan han skulle ha fyllt 95.
Nils Emanuel Karlsson – Karin och Viktors pojke från Frostgården i Östnors by några kilometer öster om Mora, en by han valde att bo kvar i hela sitt långa liv – var sommarbarnet som blev vinterkung.
Mora-Nisse var skidkung innan begreppet fanns. Hans meritlista är lång, hans prissamling enorm: OS-guld på 50 km i S:t Moritz 1948, VM-brons på 50 km 1950, segrare i Holmenkollens 18 km och 50 km 1947 och på 50 km 1951. Lägg till detta 17 individuella, 18 lag- och två stafettguld på 30 SM-starter.
1944 fick han Svenska Dagbladets bragdguld för sin insats vid SM i Boden. För första gången vann då en och samme löpare samtliga tre individuella lopp. Faktum är att Mora-Nisse sex år senare i Örnsköldsvik slog den bragden genom att ta guld i allt: tre individuella distanser, tre lag och stafetten.
Åren 1941–53 ställde Mora-Nisse upp i 225 tävlingar, vann 129 av dom och var inte sämre än trea i 189.
Och sällan eller aldrig har väl en skidåkare kunnat visa upp en sådan serie som Nisse hade på sina 19 lopp 1944: 1–2–1–3–1–1-2–1–1–2–1-1-1-1-2–1–1–1–1.
Tog olympiskt guld
Ändå är det naturligtvis mest med Vasaloppet som Mora-Nisse Karlsson kommer att förknippas. Som Vasaloppets meste segrare, som Vasaloppets banchef 1961–67, som Vasaloppets ordförande 1968–85.
På tio Vasaloppsstarter 1943–53 vann han i nio – ett makalöst facit.
Enda missen kom 1944 då han på upploppet blev frånstakad av Gösta Andersson, IFK Umeå och fick nöja sig med andraplatsen.
1952, då Skarpnäcks Sigfrid Mattsson skrällvann, var Mora-Nisse inte med. Han var sjuk. Fredagen den 6 februari 1948 tog Nisse Karlsson sin enda olympiska medalj: guldet på femmilen i S:t Moritz-OS. Fyra minuter och 32 sekunder före en annan svensk, Harald Eriksson från Umeå.
Före spelen hade Nisse varit den store favoriten, men i S:t Moritz tunna luft på 18–1900 meters höjd tappade han tron på sig själv. Efter en femteplats på 18 km avstod han en given plats i stafettlaget, och han ville helst inte starta på femmilen heller.
Stark avslutning
I sina memoarer ”I vita spår” berättar Mora-Nisse om hur ledaren Sixtus Jansson övertalade honom:
– Nisse, du skall lyssna på vad jag nu säger. Du skall köra förståndigt, precis som du brukar göra, så skall du se, att det kommer att gå bra.
Sagt och gjort. 10-12 minusgrader på morgonen, strålande sol, ett gnistrande skarföre.
På första halvan var Harald Eriksson snabbast. Efter 16 km låg han 35 sekunder före Mora-Nisse och ytterligare 31 sekunder före trean Anders Törnkvist, Nisses klubbkamrat från IFK Mora.
Vid 25 km hade Sme-Harald ökat ledningen till 1.03 och trea-fyra låg de båda finska bröderna Benjamin Vanninen och Pekka Vanninen.
Men sen ändrade loppet karaktär. Vid 31 km hade Nisse bara 20 sekunder upp till Sme-Harald. Vid 36 km var han redan 50 sekunder före, och i mål stakade Nils Karlsson som olympisk femilsmästare på tiden 3.47.48.
Mora-Nisses stora dröm hade alltid varit att vinna ett olympiskt skidlopp.
Äntligen hade skidkungen fått sin krona.