Risken att dö kommer alltid att finnas där

Anna Andersson

Marco Simoncelli är död. Motorsporten har nu förlorat två fantastiska profiler på en vecka.

Då är det lätt att skrika efter att säkerheten är usel, men det vore fel.

Risken kommer alltid att finnas där. Det är alla mycket väl medvetna om.

Jag borde inte svära, men nu går det inte att låta bli. Det är för jävligt.

På sju dagar har två fantastiska idrottsmän tvingats sätta sitt liv till på tävlingsarenan just när de gjorde det som de älskade. De tävlade i racing.

Förra söndagen avled Dan Wheldon, dubbel mästare i Indy 500, under finalen av Indycar. Han var en av de stora profilerna inom motorsporten, en man som älskade racing och som alltid hade ett leende på läpparna.

I går morse kraschade Marco Simoncelli under motoGP-loppet i Malaysia. Han blev påkörd av två förare, han tappade sin hjälm och han hade inte en chans.

Den mycket talangfulla och älskade italienaren blev bara 24 år. Han hade en VM-titel, men han dog innan han hunnit uppnå det som han hade kapacitet att göra.

Det är fruktansvärt.

Men tyvärr är det en del av motorsporten och hur hårt det än låter så innebär racingen också att du riskerar ditt liv, varje gång som de röda ljusen släcks.

Förarna vill utmana gränser

Det pågår hela tiden ett gediget arbete med säkerheten. Det är en process som aldrig upphör, men även om avåkningszonerna blir bredare, man plockar bort alla hinder som kan tyckas utgöra en risk samt förbättrar fordon, kläder och hjälmar så går det inte att skydda sig helt. Det finns alltid områden som är svårare att skydda än andra, inom mc-sporten handlar det om halsen eftersom föraren måste kunna röra huvudet och inom formelbilsporten så handlar det om att föraren inte har något skydd över huvudet. Där har flera förare de senaste åren träffats av flygande hjul och andra metallföremål vilket gjort att man nu diskuterar om föraren ska sitta i en inglasad cockpit, likt en stridsflygare.

Den senaste veckans olyckor har gjort oss smärtsamt medvetna om riskerna igen. Samtidigt så vill publiken se tajta dueller i höga hastigheter och förarna vill utmana gränsen gång på gång. De älskar racing och de älskar farten. Dessutom är de mycket väl medvetna om vilka risker de utsätter sig för. Jag pratade länge med Johan Stigefelt i går, Stiggy har själv kört i roadracing-VM och han följer numera serien som kommentator på nära håll.

– Det går aldrig att ta borta alla risker, thats the name of the game, säger han.

”Det är en del av vårt sport”

– Självklart måste man se över säkerheten igen, det har varit många krascher under de senaste loppen och det är många som har skadat sig. Samtidigt går det inte att tävla utan risker, det är oundvikligt. Alla förare är medvetna om det. Det är inte så att man ställer sig på startlinjen och tänker ”i dag kan jag mista livet”, men man tar med det i kalkylen. Man vet att det kan hända. Det är en del av vår sport.

Så är det. Så kommer det alltid att vara. Trots det är det för jävligt.

Varje dödsfall är ett för mycket.