Vi saknar dig, Stig
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-06-17
Ordföranden i Lipizzanerföreningen Stig Ehrnborg har hastigt gått bort. För alla vänner och föreningen lämnar han ett tomrum efter sig. Stig var en aktiv och positiv människa som ständigt hade många järn i elden.
Stig Ehrnborg är död. Det är en stor sorg för Svenska Lipizzanerföreningen, hans familj och vänner.
- Jag kan inte fatta det, säger Lis Landeman.
Lis som sitter i Lipizzanerföreningens styrelse och var den sista att prata med Stig förutom hans fru Maud.
Drabbades av hjärnblödning
På självaste pingstafton drabbades Stig Ehrnborg, 59, av en hjärnblödning. Hans liv stod inte att rädda. Stig efterlämnar sig hustrun Maud, barn och barnbarn från ett tidigare äktenskap samt fem hästar.
Stig var en mycket aktiv och driftig person. Han har drivit olika företag och engagerat sig i föreningar.
- Sådant som han tyckte om engagerade han sig i, berättar Maud.
Stig och Maud träffade på ”gamla da’r” så att säga. De har båda varit gifta tidigare och har barn och barnbarn. Båda red när de var unga för att sedan sitta på läktaren när barnen red. Så tog de gemensamt upp hästintresset igen trettio år senare.
De var ute och letade efter en passande häst när de föll för lipizzanare i samband med Spanska Ridskolans besök i Globen 1992. Det var rasens utstrålning och att den är så allround som de föll för.
Ordförande i Lipizzzanerföreningen
Stig engagerade sig genast i Lipizzzanerföreningen. Han var vice ordföranden och sedan ordförande.
- Våra styrelsemöten såg nog inte ut som andra. Stig och jag kunde sitta hela dagar långt ut på natten för att skriva stadgar och få ordning på föreningen, säger Lis.
- När man jobbar så nära varandra lär man känna varandra privat också. Det känns ofattbart att han är borta nu, fortsätter hon.
- Han har varit egen företagare och han drev föreningen som ett företag med marknadsföring och så. Även om det var en liten förening skulle den synas, berättar Maud.
Maud och Stig köpte två unga lipizzaner 1993. Ett sto; Daphne, och en valack Pluto Aramis. Valacken har de inte kvar men väl Daphne och hennes fjolårsföl efter Bana Siglavy. Både Daphne och Bana Siglavy blev Bästa sto respektive Bästa hingst vid Lipizzanerriks 1998. Så deras fina föl har lite att brås på. Förutom Daphne hade Stig tagit hand om sin dotters travarsto när dottern åkte för att arbeta i England. Även hon har fått ett par fina föl.
- Jag måste få dem till någon annan nu när jag blivit ensam. Jag kan inte ta hand om fem hästar själv. De ska ju alla ha mat, borstas och skötas om. Det får räcka med Daphne och hennes föl, säger Maud.
Själv kan jag fortfarande höra hans röst när han ringer på min mobil: ”Hej på dig Eva” och så fortsatte han glatt bubblande om de projekt han höll på med. Jag saknar honom och det känns svårt att förstå att han inte kommer att ringa igen och att vi inte kommer att träffas mer. Min förhoppning är dock att hans senaste projekt, Barockhästfestivalen, som ska vara på Strömsholm nästa sommar, kan bli av ändå. Inte minst som en hyllning till Stig.
Lipizzanerföreningen har startat en minnesfond för alla som vill hedra minnet av Stig Ehrnborg. Sätt in valfritt belopp på Svenska Lipizzanerföreningens PG: 730061-9. Märk talongen Stig Ehrnborg’s minnesfond. Pengarna planeras användas till ett vandringspris eller annan uppmuntran för lipizzaneraveln.
Eva Eternell Hagen