”Det kändes som mitt liv stod på spel”
Publicerad 2016-09-08
Med framgång kommer dopningsmisstankar.
Nu berättar Carolina Klüft om rädslan för att någon skulle förstöra hennes karriär genom att mixtra med hennes mat och dryck.
”Det kändes som om mitt liv stod på spel”, skriver hon i sin bok ”Livet är en sjukamp”.
Friidrotten har skakats av mängder av dopningsfall under de senaste åren. I sin nya bok, "Livet är en sjukamp" berättar Carolina Klüft om hur hon i takt med sina framgångar ofta blev misstänkliggjord av folk hon inte kände.
”Blev djupt besviken när en god vän, som gick på college i USA, berättade att hon vid ett tillfälle hade hamnat i en diskussion med sin träningskamrater på skolan- De hade diskuterat dopning och hade ingen aning om att min vän kände mig så väl. De var övertygade om att jag var dopad. ”Alla dopar sig” var deras uppfattning. ”Det går inte att bli så här bra och nå världseliten utan att åtminstone befinna sig extremt nära den otillåtna gränsen, menade de. Den inställningen skrämmer mig mer än dopningen i sig”, skriver hon.
Men samtidigt som hon vid flera tillfällen gick ut och pratade om antidopning i olika sammanhang var hon fullt medveten om att det räckte med att någon mixtrade med hennes mat eller dryck för att hennes värld skulle rasa samman.
”Blev paranoid”
”Därför blev jag paranoid vid några tillfällen. /.../ Det kändes som mitt liv stod på spel. Allt det jag stod för. Jag lämnade aldrig min mat obevakad. Jag hade aldrig vattenflaskan stående öppen. Jag slängde allt ät- eller drickbart som jag inte haft koll på.” , berättar hon.
I boken beskriver hon stoltheten varje gång hon valdes ut för dopningstest som gav henne en chans att bevisa att det går att nå toppresultatet utan otillåtna medel.
Men trots att hon gjort mängder av test var det inte alltid så enkelt att kissa i burken framför en kontrollant. Extra svårt blev det efter VM-guldet i Osaka. En kissnödig Klüft lämnade ett snabbt prov, men hon hade druckit så mycket att provet blev för utspätt. En lång kväll väntade och under tiden var hon ute och hjulade på den folktomma arenan och lekte med kontrollanterna – innan den hårdaste dopningskontrollen i karriären väntade:
”Den vanliga proceduren var jag van vid, nämligen att jag måste vara bar från bröst till knän. Jag rullade upp tröjan och drog ner mina byxor. Men det som var helt nytt för mig var att en spegel stod riktad mot mig och fångade hela härligheten bakifrån. Dessutom hade jag en liten strålkastare framför mig som lyste upp framsidan./…/ I Sverige ställer sig kontrollanten i ena hörnet och tittar på en när man kissar, men inte i Japan inte. Kvinnan som delade denna mycket speciella stund med mig satte sig på huk framför mig och spanade ner mot mitt underliv.
Jublade mer än för VM-guldet
Men det gick vägen:
”Jag försökte bara fokusera på att kissa, inte på situationen jag befann mig i. Plötsligt hände det! /.../ När jag kom ut från toaletten möttes jag av ett jubel som kändes mer genuint än det jag fått några timmar tidigare för VM-guldet”.