Wegerup: Allt står på spel för Sverige i natt
”Går ut på en smal hängbro över en avgrund”
EDMONTON. En match som lever upp till alla ödesmättade ord.
Ett möte som gör skillnaden mellan framgång och fiasko.
Mot Australien står så mycket på spel, för så många.
Stötta Sverige i natt – dela bilden ovan på Facebook!
Allt eller inget. Jackpott eller tilt.
Inför Sveriges möte med Australien passar varje sliten dramatisk fras in. Vinst och vi är vidare. Oavgjort och vi är sannolikt vidare. Förlust och VM är över.
I natt går Sverige ut på en smal hängbro över en avgrund. På andra sidan väntar åttondelsfinal, ett godkänt mästerskap och möjligheten att ta sig till OS 2016.
Faller svenskorna är det ner i ett svart hål med djup botten. Då får de ett stort U på betyget över sin VM-prestation. OS-drömmen är då också borta. Och Pia Sundhage bör överväga att gå direkt, i förtid. För att ge en ny kraft med nya idéer chansen.
Där är vi dock inte än.
Sverige måste träda ut på den där bron och göra det med lika säkra steg som om den vore en balsal. Utan tvekan eller oro, utan att någonsin titta ner och tänka ”om vi förlorar”.
Det här ska vara en kväll utan några ”om”, en match där alla tankar ska bära bortom Edmontons horisont av fula höghus. Bort mot åttondelsfinal och sedan vidare, vidare.
En anspänningens mask
I premiärmatchen mot Nigeria lät svenskorna ängslan vinna, följde inte order, spelade utan kontroll.
Mot USA såg vi ett helt annat Sverige. Samma lag vill jag se i natt, men med bättre känsla även framåt. Passningar som går fram, inlägg som hittar rätt, strukturerade anfall som får ta tid.
Det unga, aggressiva, snabba och starka Australien kommer kanske att passa Sverige sämre än världslaget USA som vi känner så väl. Att svenskorna kommer rätt in i matchen och klarar att hålla laget lika kompakt som mot amerikanskorna kommer att bli avgörande.
Pia Sundhage säger att Sverige visade sitt sanna ansikte mot USA, att det mot Nigeria bara var en förvrängd anspänningens grimaserande mask.
Jag hoppas att hon har rätt, för det kommer inte att bli lätt på den enorma Commonwealth Stadium, mot ett Australien som sjuder av självförtroende.
Området som Gud glömde
Det vore så trist om VM tog slut redan nu för Sverige, att behöva stämpla fiasko över tidningssidorna i morgon.
Så går mina tankar medan vi kör mot presskonferens genom Edmonton, förbi bostadsområden som Gud och alla sociala myndigheter tycks ha glömt bort. Fattigdom och armod, vuxna med blickarna riktade mot intet. Barn satta till världen för att gå till spillo, utan att någonsin få chansen.
Tillbaka på hotellrummet ser jag sedan dokumentären ”Favela United”, om unga brasilianska flickors väg bort från slummen, genom fotbollen.
Bara ett spel och ändå så mycket mer.
I detta största VM hittills för damfotboll ser vi mycket fin fotboll som utvecklas i snabb takt. Vi ser också en del blåbärsnationer och domartabbar.
Så är det när en sport växer, när man lär sig något nytt. Vi snubblar och faller när vi lär oss gå. Men vi reser oss och försöker igen.
Vill se dem dansa
Det svenska laget har också snubblat och fallit, i premiären. Mot USA reste man sig.
Nu, mot Australien, vill jag se ett Sverige som dansar.
Ut på den smala bron, rakt över misslyckandets avgrund, med all säkerhet i världen.
Ett enat Sverige som aldrig någonsin tittar ner, med alla blickar riktade mot åttondelsfinal.