Jag håller mig undan

Lundbäck om problemen att handskas med all uppståndelse

FALSTERBO

Helena Lundbäck – den charmiga och sociala tjejen med glimten i ögat.

Det är allmänhetens bild av ryttarinnan som på ett halvår blivit en av våra folkkäraste idrottstjejer. Men det finns en annan.

– Jag behöver mycket tid för mig själv, säger Lundbäck och blickar ut över havet.

Stallet, framridningen, tävlingsbanan, stranden, lastbilen – det är där Helena Lundbäck tillbringar dagarna i Falsterbo.

– Jag älskar att prata och umgås med människor och alla är så gulliga mot mig, men när det är tävling måste jag hålla mig undan för att kunna koncentrera mig, berättar Lundbäck.

Få sporter är så öppna mot både media och publiken som ridsporten. Handbollens ”Bengan Boys” framstår som en samling Garbos i jämförelse. Åskådarna kan här nå sina idoler när de vill.

Efter det stora genombrottet i VM med fjärdeplatsen har Helena Lundbäck fått problem med att hitta nivån i allt detta.

Obekant situation

– Det här är en ny situation för mig som jag inte vet riktigt hur jag ska handskas med, säger hon.

– Det är svårt att vara lagom.

När hon tävlat rider hon bakvägen från arenan till stallet.

Samtidigt rör sig kollegan Malin Baryard obesvärat på tävlingsområdet och hejar och pratar med alla.

– Malin klarar det där – bara gå och flumma runt. Hon kan dra ett skämt just innan hon ska in till en världscupfinal. Det är en styrka hon har – fokusera, slå av, fokusera, slå av.

– Jag måste fokusera mig på tävlingen redan på morgonen och ända fram till tävlingen är över.

I stället för att då tvingas säga nej och till dem som vill ha en del av Helena-kakan och verka otrevlig går hon hellre undan.

– Det är inte alls synd om mig. Jag trivs med att vara bland folk när det inte är tävling och ställer upp mycket i media. Har jag inte tävling dan efter kan jag gå ut och dansa kvällen innan här nere.

Det var redan vid EM i Arnhem 2001 som Helena förstod att hon behöver mycket tid för sig själv inför tävlingar.

– Folk från SOK var och studerade oss och de fick mig att förstå. Det är ju alltid svårt att psykologisera sig själv; att sätta ord på det.

Mental rådgvning

Sedan dess har hon jobbat mycket med Olle Ahnfeldt från SOK som hjälper hopplandslaget med teambuilding och mental rådgivning.

Men även när Helena inte tävlar tycker hon om att vara för sig själv.

– Jag lekte mycket själv när jag var liten har mamma berättat, sedan målade jag mycket som ung.

– Jag gillar att gå på stan själv, gå ner till stranden på egen hand eller bara ligga på sängen och fundera – om min livssituation och hur jag hanterar olika saker. Men det blir mindre och mindre tid till det.

Hon läser mycket böcker – sträckläser.

– Men aldrig under tävling för då kan jag inte heller fokusera. Det upptäckte jag i München för fyra år sedan. Jag gick in i en bok så mycket att jag glömde banan, haha. Nu kan jag bara läsa när jag åker till och från tävlingar, säger Helena innan hon sätter sig i lastbilen för att börja färden hem från Falsterbo.

Hon tar bakvägen.

SOK:s mentale rådgivare: Helena och Malin är varandras motsatser

Johan Flinck