Vändningen kom – men guldet hamnar i Manchester
LONDON. Är du fotbollstränare med ryggen mot väggen och kursen mot arbetsförmedlingen finns det några saker du gärna har med dig.
Lugn.
Tur.
Och Frank Lampard.
Med ett par tre, minuter kvar skanderade Stoke-klacken skadeglatt ner mot Luiz Felipe Scolari:
– You´re getting sacked in the morning.
Och det riktigt anmärkningsvärda – rätt stora fickor av Chelsea-fans sjöng med.
För Scolari var den fullskaliga krisen nu bara några få anfallsförsök bort.
Han hade haft en sån där dag då allt tycktes gå fel.
På morgonen kom beskedet att korsbandsskadade Joe Cole missar resten av säsongen, under uppvärmningen lämnade kaptenen John Terry återbud med en ömmande rygg.
Och kanske än värre – de engelska tidningarna hade börjat citera hans presskonferenser ordagrant, utan att slipa bort alla grammatiska tokigheter.
Ska en tränare få sparken så börjar det ofta med ett offentligt förlöjligande.
– Up to the end of January is the time to transfer, stod det apropå situationen med Didier Drogba.
– If not transfer, need to play, to love. Chelsea.
Sedan ett envetet huffande och puffande mot en stadig Stoke-stuga – ett slit som inte resulterat i något annat än ett chockartat baklängesmål.
Chelsea-Stoke, 0–1.
Snart 88 minuter spelade. En brasiliansk tränare på kanten mot avgrunden. En sista framforcerad kraftansträngning.
Varje riktigt framgångsrik tränare har ett ”Mark Robins Moment” någonstans i sin historia.
Fick stanna – och vann tio PL-bucklor
För Alex Ferguson vände lyckan när forwardsynglingen Mark Robins avgjorde en kniven-på-strupen-match mot Nottingham i januari 1990.
Han fick inte sparken. Han fick i stället stanna i Man United tillräckligt länge för att vinna Premier League tio gånger, dubbla Champions League-bucklor, fem FA-cuper, två Ligacuper och en Cupvinnarcup.
Om nu Luiz Felipe Scolari till slut kommer att lyckas i Chelsea så kommer vi att titta tillbaka på den här helgalna femminutersperioden som hans ”Mark Robins Moment”.
0–1 till 2–1. Nytt liv i titelchansen, nytt hopp på läktarna, ny tro på Scolari.
Inte nog med det avgörande målet – när Frank Lampard ledde hela sitt lag till en kollektiv björnkram med Scolari så skickade han ut en signal till både klubbstyre, fans och konkurrenter.
Här står vi enade, tillsammans med vår manager.
Vi är Chelsea – och vi är tillbaka.
På presskonferensen efteråt viftade sig Scolari igenom långa resonemang som ofta var helt obegripliga på grund av hans gringoengelska.
Men en sak förstod alla – Scolari älskar sin vikarierande lagkapten.
Lampard firade jubileum
Hade han bara fått delta i den där Fifa-omröstningen om vem som är bäst i världen, då hade han minsann röstat på Lampard snarare än på någon Messi eller på någon Ronaldo.
– Vad du behöver, Frank ger till dig. Tidigare var det press på mig. Nu ingen mer press. Han är inte bara spelare – han är en man.
Frank Lampard firade jubileum i går, med sin 400:e match för Chelsea.
Bara nio män har spelat mer fotboll för klubben i dess 104-åriga historia.
I stort sett ingen har gjort det bättre.