Linderstam: Omöjligt att inte gilla Lingmerth
Publicerad 2016-04-08
AUGUSTA. Att David Lingmerth inte får spela vidare i Masters är en förlust för honom själv, för svensk golf – och för oss journalister.
28-åringen är nämligen en sympatisk underhållare som det borde vara omöjligt att inte tycka om.
Det kan inte vara världens roligaste sak att kliva av sin första tävlingsrunda i Masters med +7 i scorekortet och sedan gå upp och mata gamarna (som fotbollens Henke Larsson sagt om oss journalister). Det tycker nog ingen idrottsman, oavsett sport eller status, men om David Lingmerth känner igen sig i Larssons beskrivning är det i så fall ingenting han visar utåt.
Snarare svarar 28-åringen lugnt och metodiskt på alla frågor, bjuder på intressanta resonemang – och en rejäl dos charmigt torr humor.
Som när han på torsdagen fick frågan hur det var att stå där i pressfållan efter att ha skjutit sju över par och med all sannolikhet bränt alla chanser att gå vidare till helgens spel i sitt första tävlingsbesök på Augusta.
– Det är ingen fara, jag pratar så gärna med er. Ni är ju fina killar allihop! sade Lingmerth på sitt småländska Tranåsmål innan han bjöd på ett kluckande skratt som drog med oss alla i en kollektiv glädjeyttring.
”Jag siktade på dig ju”
Att han helt uppenbart var lätt ironisk gjorde bara saken ännu mer underhållande, för han är så naturlig, obrydd och avskalad i sin framtoning att det är omöjligt att inte stå där och le som ett fån.
Eller som efter fredagens runda, som han på artonde avslutade med att dra andraslaget in i folkhavet långt vänster om green varpå tävlingsledningen fick flytta undan hela den stora massan människor runt nionde och artonde (de är alltså grannar här på Augusta) för att ge honom utrymme att skjuta ett enormt svårt inspel nerför som han smekte så nära koppen att det måste vara ett av turneringens främsta närspelsslag så här långt. När jag sedan frågade honom vad som hände där och hur han kunde slå så förbannat långt – hål 18 är ett långt par 4 som spelas brant uppför där en del får bromsspår i brallan av styrkeprovet bara för att nå in på två – så svarade Lingmerth reptilsnabbt:
– Jag siktade på dig ju!
Glad gamäng
Sedan ännu ett kluckande skratt som omedelbart smittade av sig till ett kollektivt asgarv som följdes av en trist insikt som snart smög sig på:
Det här var det sista man fick se av David Lingmerth i årets Masters och det känns jävligt trist av fler skäl än att man inte får se honom spela vidare. Man får nämligen heller inte höra mer av hans torrt träffsäkra humor den här helgen och kommer då inte drabbas fler gånger av hans smittsamma, kluckande skratt.
David Lingmerth är helt enkelt en glad gamäng till golfproffs som egentligen borde vara omöjlig att inte tycka om.