Maiers sagolika skidkarriär är troligen över
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-08-26
Återigen har fartblindheten skördat ett nytt alpint offer.
Österrikes alpine superstjärna Hermann Maier ligger på ett sjukhus i Salzburg, med ett söndertrasat ben och en sagolik karriär är troligen är över.
Men Maier ska vara glad att han lever.
Det är inte första gången en österrikisk skidstjärna är inblandad i en våldsam krasch på vägarna.
Världsmästaren Rudolf Nierlich dog på hemväg från krogen i mitten på 90-talet, då han körde av vägen och rakt in i ett Gasthaus, ödets ironi för en man som älskade att dricka mängder av öl.
1996 krockade dubble världscupssegraren Richard Kröll med en buss och avled.
Italienske slalomåkaren Bruno Nöckler dödades i en bilkrasch på Nya Zeeland på 80-talet. Listan kan göras lång.
Alpin skidåkning och snabba bilar, eller motorcyklar som i Maiers fall, går ihop.
Tysk har fått skulden
De alpina stjärnorna blir faktiskt fartblinda i backen och tar med sig fartblindheten till vägarna. I Österrike har en 73-årig tysk fått skulden för Hermann Maiers olycka, då han körde i livsfarligt låga 15 kilometer på landsvägen då Maier kom farande med sin motorcykel.
Men i går kväll vittnade många bilister om att de blivit omkörda av Maier tidigare på samma vägsträcka - och störtloppsstjärnan körde minst lika fort som i backen. Jag har själv blivit omåkt av både alpina stjärnor, ledare och servicemän under mina år på alpvägarna i Europa.
Stenis sträckrekord
Livsfarliga omkörningar på glashala serpentinvägar, där man varit säker på att få se ett hål i vägräcket runt nästa krök.
Men oftast har de klarat sig trots den uppenbart klara tendensen att vilja tänja gränserna även på vägarna.
Ingemar Stenmark har fortfarande banrekordet på sträckan Tärnaby-Umeå, en notering från 80-talet då han skulle med ett flyg.
Pernilla Wiberg trampar alltid gasen i botten på motorvägar med fri fart.
Men Maier har nog varit galnare än de flesta, både i backen och på vägarna.
Alla minns luftfärden i OS i Nagano, då han flög 50 meter, begravdes i ett moln av snö och sedan reste sig upp och borstade av tävlingsdräkten.
Nu gick det inte lika bra.
Men han tycks ha haft änglavakt den här gången också.