”En chock – jag fick gå och gråta av mig”
Publicerad 2024-02-23
Oscar Carlén var på väg till en avgörande match.
Då kom beskedet att pappans cancer spridit sig.
– Jag var jävligt nära att säga till busschauffören, säger Carlén.
Under fredagen öppnade handbollslegendaren Per Carlén, 63, upp om sin allvarliga cancer.
– Jag har varit en palliativ patient, man kan säga att jag haft en fot i graven, säger Carlén till Helsingborgs Dagblad.
Det senaste året har varit omtumlande för familjen.
– Vi hoppas alla att det värsta är gjort, att det är förbi. Men det vet vi inte till hundra procent i dagsläget, säger sonen Oscar Carlén till Sportbladet.
Fick beskedet på bussen
Den tidigare landslagsspelaren, som nu är tränare för Ystads IF, var på väg till en avgörande SM-semifinal mot Sävehof när han fick sjukdomsbeskedet i maj förra året.
– Det var så klart en chock när vi fick reda på det och kanske ännu värre när vi fick reda på att det hade spridit sig. Vi satt på bussen till Partille när jag fick reda på det, säger Carlén.
Han fullföljde matchen tillsammans med laget trots beskedet om sin pappa.
– Jag var jävligt nära att säga till busschauffören att han behövde stanna bussen. Det var en ångestkänsla i bröstet. Men jag höll ihop det och fick gå en promenad och gråta av mig lite. Sedan var det kanske lite darr på rösten, men det var match och jag upplevde det inte som några konstigheter att fokusera på den då egentligen, säger Carlén.
Det blev förlust i den avgörande matchen mot Sävehof.
– I vanliga fall är man helt förstörd och tänker på alla misstag och allt man kunde gjort annorlunda, men nu var tankarna någon annanstans direkt efteråt.
Fick palliativ vård
Oscar Carlén beskriver hur familjen hela tiden har trott på en ljusning trots att prognoserna var negativa.
– Familjen och farsan själv har hela tiden jobbat efter ett hopp och en beslutsamhet om att det finns en möjlighet för honom att bli friskförklarad. Det är det vi har haft i huvudet hela tiden även om det har varit dåliga odds.
Han jämför med en svår handbollsmatch.
– Idrottshjärnan kickar in och man tänker ”det här är förutsättningarna, vad behöver vi göra för att vinna?”.
Per Carlén fick under en period.
– Känslan när man hör det uttrycket är att man ligger på dödsbädden, men så var det ju inte, säger Oscar Carlén och konstaterar:
– Även om man inte skulle kunna bota en cancer kan man leva med den ganska lång tid och ändå betraktas det som palliativt. Ska man vara lite filosofisk så är livet på ett sätt palliativt i den meningen.