”Stycket” tillbaka i Blågult: ”Jag letar efter min roll här”

Johan Flinck

Han var ”ett stycke kött” som låg bakom fiskpinnarna i Glenn Solbergs frysbox i tre år.

Men upptinad är han starkare än någonsin.

– Jag har bytt valpfettet mot muskler, säger Andreas Nilsson.

”Ett stycke kött”?!

Ja, det är ju det han är uppkallad efter, Andreas ”Stycket” Nilsson. Det var Oscar Carlén som myntade det redan när Nilsson var i 15-årsåldern.

– Jag satt på läktaren i Österportshallen och såg en klump komma in på mittsex för Trelleborg. Spelaren var briljant och vi tyckte han såg ut som ett rejält stycke kött, har den nuvarande Ystadstränaren berättat för Sportbladet.

Men när Nilsson nu är tillbaka i landslaget, som samlats i Eskilstuna för läger och landskamp mot Ukraina på torsdag, efter att under uppmärksammade former varit ratad av Glenn Solberg i tre år så ser linjebjässen betydligt mer slimmad ut än när norrmannen placerade honom i sin frysbox inför sitt första mästerskap som förbundskapten (VM 2021).

– När man blivit lite äldre har man fått insikten att nu går man lättare sönder och blir trött lättare, så nu behövs det mer träning. Jag har väl bytt valpfettet som jag hade tidigare mot muskler i stället. Så det ser lite mer städat ut. Jag har slimmat ner mig lite, gått ner några kilon och byggt upp mig igen, säger han på plats på landslagets hotell i Eskilstuna.

Men 33-åringen, som är inne på sin tionde säsong i ungerska toppklubben Veszprem, väger ändå in på 117 kilo. Fast det är väl som de säger: ”muskler väger mer än fett”.

Kanske dags att byta ut smeknamnet ”Stycket” också då?

– Jag tror det sitter så jävla hårt. Alla kallar mig det. Det kommer nog aldrig lämna mig, säger han med ett skratt.

Spelat mot pappa Möller

Känslan att vara tillbaka i landslaget?

– Det är jävligt roligt. Det är det raka svaret jag har: jävligt skoj.

Nilsson, som debuterade i landslaget 2010 och har spelat nio VM, EM och OS, har bara spelat mästerskap med fem av spelarna i dagens trupp.

– Det har skett en generationsväxling här. Det är många unga.

En av kollegorna på linjen är Felix Möller, 21.

– Jag har ju spelat mot hans farsa (Peter) så man känner att man varit med ett tag, haha.

Du är ju inte så handbollsintresserad egentligen och har spelat utomlands i drygt elva år – kände du igen alla när ni samlades i går?

– Ja, ja. Jag har koll på alla som är här. De tillhör ju toppskiktet i handboll.

Nilsson har under de senaste åren flera gånger uttryckt sin besvikelse över att inte blivit uttagen av Solberg, som han dessutom inte hade någon dialog med fram till för ett drygt halvår sedan.

Var det ändå givet att tacka ja? Det tyder ju på en viss prestigelöshet ändå?

– Ja, det var lätt att tacka ja. Jag har kunnat tänka mycket de här tre åren men jag har alltid velat vara med. När sen chans kom så var det enkelt – det var ja direkt.

”Där mitt ess i rockärmen finns”

Får du en annan roll nu på och utanför plan än du hade tidigare i landslaget?

– Ja, det blir en annan roll för mig. Jag har inte hittat min roll riktigt ännu. Jag letar efter den. Jag ska försöka luska ut vilken roll det är. Men det ger sig denna veckan. Vi har bara varit här i 24 timmar.

Solberg motiverade vid truppresentationen varför han tog med Nilsson till den här samlingen.

Har Glenn sagt vilken roll han tänker för dig?

– Nej, vi har inte pratat så mycket om det utan det har varit mer generellt om handboll, hur det är i landslaget och hur de tänker. Det här är sista samlingen innan EM-uppladdningen börjar så det är mycket handboll som ska tränas här. Då får man en liten uppfattning om hur det ska vara.

I den ursprungliga truppen ingick Max Darj, Oscar Bergendahl och Nilsson.

Men i förra veckan tvingades Darj tacka nej på grund av skada och ersattes av Felix Möller.

Att Max fick tacka nej – förändrar det något för dig, tror du?

– Ja, på det här lägret gör det nog det. Sedan är Max given i landslaget, inget snack om det. Vi får se. Jag vet inte mycket mer än du gör egentligen. I slutändan handlar det om prestation.

Vad kan du tillföra landslaget?

– Tyngd och mitt spärrspel. Offensivt tycker jag att jag fortfarande att jag håller en hög nivå. Det är där mitt ess i rockärmen finns. Lite 6–5-spel kanske? Det är i alla fall mest framåt, skulle jag tippa.