Abrahamsson: Mitt enda krav på juniorkronorna
Uppdaterad 2017-12-06 | Publicerad 2017-01-04
MONTREAL. Jag är ingen person med orimliga och svulstiga krav.
Tvärtom.
Allt jag begär är att Juniorkronorna går ut och spelar på sin fulla potential.
Då har jag också svårt att se dem förlora mot Kanada.
Montreal skiftade mellan fyra nyanser av grått i går. Den sol som plötsligt lyste dagen före var borta.
Det mesta av den snö som föll för några dagar sedan har slaskat bort och det som är kvar påminner om grå sorbet.
Montreal är en lynnig stad när det kommer till väder, det har jag fått lära mig
under den dryga vecka jag varit här.
Det kan skifta mellan plusgrader till tvåsiffriga minusgrader inom bara några timmar.
Juniorkronorna har varit ett allt annat än lynnigt hockeylag så här långt.
I går körde man en frivillig isträning i Montreal Canadiens exklusiva träningsanläggning i Brossard, cirka 20 minuters bilresa från down town Montreal. Tio spelare var på is.
Jag hoppade över det och tog i stället en promenad till Kanadas spelarhotell för ett möte med det kanadensiska laget och medföljande medieuppbåd.
Sverige favorit
Ett medieuppbåd som tydligt har tagit ställning inför den här semifinalen: Sverige är favorit. Kanada är underdog.
Det fanns inte en intervju med en kanadensare där inte den frågan togs upp.
Lagkaptenen Dylan Strome pratade så fort och så monotont att jag ett tag trodde det var en robot som intervjuades.
Men han hade snälla, bruna ögon.
Förbundskaptens Dominique Ducharme isande ögon såg ut att kunna klyva en diamant. Han gav korthuggna svar på frågor om sitt eget lag och motståndaren.
Det var uppenbart att Ducharme ville starta ett litet psykkrig mot det svenska laget. Han skickade i väg ett par giftpilar:
”Vi får se hur de reagerar på press”.
”Sverige är ett bra lag i gruppspelet, men de hittar sätt att förlora när det blir tuffare”.
Sedan vände han sig om och gav intervjuer på franska.
På ett sätt har 43-årige Ducharme rätt.
De senaste åren har inte Juniorkronorna varit något effektivt slutspelslag. Och det kvittar hur många raka segrar du har i gruppspelet, det är segrarna i slutspelet som räknas.
Inte ett dugg sämre än Kanada
Sverige borde ha vunnit finalen i Malmö 2014. Sverige har inte spelat på toppen av sin förmåga i någon av de två senaste årens semifinaler. I bronsmatcherna har laget vikt ner sig totalt.
Den här semifinalen känns som något av ett vägskäl. En ny blek insats i en slutspelsmatch och vi kan definitivt börja prata om en negativ trend och mentala låsningar.
Det här laget har möjligheten att slå bort sådana funderingar.
Jag har skrivit det tidigare: spelare för spelare är inte det här laget ett dugg sämre än Kanada.
Allt jag begär är att man får ut maximalt av sin kapacitet. Att inga mentala låsningar står i vägen för prestationen.
Att de verkligen släpper loss och får ut all den potential som finns i den här gruppen.
Så har det inte varit de senaste åren.
Jag hoppas, och har goda förhoppningar, att Tomas Montén är rätt man för
uppgiften. Att Montén får sitt unga lag att verkligen gilla läget och vara opåverkbara nu när de spelar sin hittills största match i karriären.
Sverige kan självklart förlora, men jag vill känna att det här laget verkligen har gett sig själva chansen.
Svalt intresse hittills
Till sist: Jag vet inte var jag har det här kanadensiska laget. Jag vet heller inte var jag har Montrealpubliken.
Intresset så här långt har varit minst sagt svalt.
Bortskämd publik, hävdar vissa.
Dyra biljettpriser, hävdar andra.
Till kvartsfinalen mot Tjeckien gick det att köpa riktig bra platser i Bell Centre för 350 kronor.
Till den här semifinalen har prisnivån skruvats upp rejält. Jag såg att biljetterna låg mellan 500 upp till 1 400 svenska
kronor.