”Hon fäller ett bisarrt gubbvälde”

Linderstam: Ett bevis på Sörenstams status – och i förlängningen större än så

Det tog 261 år innan ett av världens mest konservativa gubbvälden föll. Annika Sörenstam var en av dem som skrev historia och vann, men i slutändan är det snarare hela golfsporten som står där som segrare.

helskärm

Det går inte lära gamla hundar sitta, som man säger. Det har nästan varit lika hopplöst att få det konservativa golfskottland att följa tidens tand, för vi behöver inte skruva klockan alltför långt tillbaka i tiden för att finna klassiska klubbar med unket gubbsjuka budskap över sina grindar. Den mest historiska golfinstitutionen av dem alla och sedermera bas för det brittiska golfförbundet R&A, the Royal and Ancient Golf Club of St Andrews, är ju till exempel allt annat än en trumslagare för jämställdheten och för inte alls länge sedan välkomnade de sina (manliga) gäster med skylten "Dogs or women not allowed". I just den ordningen.

You couldn't make it up.

I den mån damerna faktiskt fick spela på många banor var det inte sällan som fruar till sina män, men då endast som ett tillfälligt "privilegium" som senare försvann med deras makars eventuella död. Och fanns det ens ett kvinnligt omklädningsrum att tillgå påminde det snarare om en städskrubb på den lokala puben medan männens motsvarande lokaler präglades av överdådig lyx.

Konservativ bastion

Ja, ni förstår förstås. Så där håller det på, exempel efter exempel, men bara för att avsluta i stil måste vi bara lyfta fram ännu ett.

University of St Andrews första kvinnliga rektor heter Louise Richardson och tillträdde posten 2009, ganska exakt 600 år efter lärosätets födelse. Hennes två företrädare blev omedelbart hedersmedlemmar i den anrika golfklubben, men trots hon alltså i dag innehar det absolut högsta ämbetet på hela det anrika universitetet – som i tillägg har totalt 57 procent kvinnliga studenter – får hon själv inte ens bevista den klassiska marken som hon vill.

– Jag är pragmatiskt lagd och trodde det gick att ordna, men jag var naiv. En av universitets välgörare hörde av sig i dag och sade att han gärna ville äta lunch på R&A:s klubbhus, så jag var tvungen att ordna så att en manlig kollega tog med honom dit. Jag är ju själv inte välkommen, sade hon till NY Times så sent som i somras.

Så varför trummar jag nu vidare om allt detta? Givetvis för att delvis poängtera vilket närmast bisarrt gubbvälde St Andrews varit och fortfarande är, men framför allt för att lyfta fram vilken konservativ bastion som bland annat Annika Sörenstam nu fällt och hur brutalt välreglade de dörrar hon forcerat faktiskt har varit.

Det har helt enkelt varit nästan hopplöst, men det har uppenbarligen inte varit omöjligt.

Skriver golfhistoria

I höstas röstade St Andrews 2 400 manliga medlemmar igenom att kvinnor till sist skulle välkomnas in i klubben och 261 år efter klubbens födelse blev Sörenstam i går en av de första att bjudas in i värmen. Det är givetvis en enorm ära och ett bevis på vilken status hon har i golfvärlden, men i förlängningen är det kanske än större än så. För om det innebär att grindarna nu öppnas på allvar är Annika Sörenstam en av de som forcerade låset och med sin fantastiska meritlista som både murbräcka och penna har hon då precis skrivit ett av sina viktigaste kapitel på sin fenomenala golfhistoria.

Man kan ju åtminstone alltid hoppas.

Det är liksom dags att ställa porten på vid gavel nu, för det är inte gärna 1754 längre. Det är 2015 och hög tid att agera därefter.

Annika Sörenstam

Född: 9 oktober 1970 i Järfälla. Familj: Maken Mike McGee, dottern Ava och sonen William Nicholas. Bor: Florida, USA. Meriter: 89 individuella titlar på världstourerna varav 72 på LPGA-touren och 10 majors (3 US Open, 1995, 1996, 2006) 3 Nabisco Championship (2001, 2002, 2005), 3 LPGA Championship (2003, 2004, 2005), 1 British Open (2003). Tog som mest 11 titlar 2002 och 10 titlar 2005. Aktuell: Invald i The Royal & Ancient Golf Club vid St Andrews.