Han har varit EM:s bästa – i kväll ser vi vad det är värt
Det är ren och skär Toni Kroos-fakta
BORDEAUX. Italien vet att de har EM:s allra bästa försvarsmur. Tyskland vet att de har spelaren som är bäst av alla på att borra hål i murar.
Det är ingen åsikt.
Det är ren och skär Toni Kroos-fakta.
Han hade skrikit, han hade svettats, han hade till och med sparkat iväg en boll och firat segermålet med att häva sig upp på avbytarbänkens tak.
När Italien hade manövrerat ut Spanien med 2–0 fanns det ingen energi kvar i Antonio Conte.
Nu skulle ändå jobbet göras klart, så Antonio Conte tog sig ner till pressrummet på Stade de France för att möta medierna.
Första frågan kom från en italiensk journalist, Conte fick något jagat i de där tröttomma ögonen och började desperat försöka få ordning på hörlurarna för att höra en översättning.
Sladdarna som trilskades, fingrar som flög, och så en reporterröst till undersättning:
– Men Mister… jag frågar ju på italienska.
Uppgörelse mellan skolor
Fyra dagar senare är det en annan Conte som kommer in på Bordeaux nya, flotta arena. Det är grått här, fukt i luften, när jag sitter och ser Italien inspektera arenan. Chiellini är först in, Pellè har kavlat upp ärmarna på sin Dolce & Gabbana-kavaj, Insigne känner på gräset och gör korstecknet.
Så där ser EM:s tätaste lag ut.
I kväll spelar de en match som målas ut som en final eller som en tyskkamp mot laget de aldrig slagit i ett mästerskap – men mest av allt är det en uppgörelse mellan skolor.
Tyskland har ägnat de senaste fjorton åren åt att skaffa sig spelare att erövra världen med, Italien har ägnat de senaste månaderna åt att bygga ett taktiskt strukturerat monster som kan maskera bristen på talangutveckling.
– Vi möter världens starkaste motståndare, sa Conte igår.
Italien har sitt försvarsblock och sina smarta, snabba anfall.
Tyskland? De har sitt flödande, passningsorienterade totalspel.
Och så har de Toni Kroos.
Han är kanske inte den mest älskade av alla Tysklands stjärnor, men han är den viktigaste. Den som vill lära sig hur han blev det kan läsa en spännande historia om uppväxten i en östtysk tradition, med en pappa som tränade honom från vaggan och en snitslad bana till stjärnorna.
Ren och skär fakta
Den som vill förstå hans betydelse gör bäst i att fråga Stefan Reinartz.
Reinartz spelade på Bayer Leverkusens innermittfält med Kroos för sex år sedan, men det han har att berätta handlar inte om vaga hyllningar kompisar emellan.
Det handlar om ren och skär fakta.
När Reinartz och hans gamle klubbkompis Jens Hegeler började närma sig slutet på spelarkarriären uppledve de att något fattades i sättet som man analyserade fotbollsmatcher på. Visst, det gick att få siffror på maxlöpningar och löpdistans, på passningsprocent, på antal rätt och fel passningar i olika riktningar.
Deras poäng var att passningsstatistiken inte sa ett dugg. När Tyskland slog Brasilien med 7–1 i VM hade Brasilien högre passningsprocent.
Fotboll handlar inte om att passa rätt, eller ens att passa framåt. Det handlar om att passa så att man kommer förbi sin motståndare.
De senaste åren har de utvecklat en egen metod, som utgår ifrån att räkna hur många spelare i motståndarlaget som varje passning (eller dribbling) slår ut.
Grundprinciperna är enkla: en spelare som slår en rätt passning förbi två anfallare och en mittfältare får poäng för det. Spelaren som tar emot passningen får också poäng. Passningar förbi försvarare räknas högre än passningar förbi anfallare.
Högst snitt av alla
Mätmetoden kallas ”packing”, och har sjösatts i den tyska tv-kanalen ARD:s sändningar under EM.
Inför Italien-matchen tog jag kontakt med Impect, Reinartz och Hegelers företag, för att sätta siffror på en tanke:
Om Tyskland vill klara att luckra upp Italiens solida försvarslinjer finns inga viktigare fötter än Toni Kroos.
Och jodå:
Tyskland har högst snitt av alla lag när dt gäller överspelade motståndare: 390 per match. Kroos har stått för över en fjärdedel av de där passningarna själv (102 i snitt, varav nio backar).
Näst bäst i EM har Granit Xhaka varit (63 motståndare, varav fem backar).
Det finns ingen perfekt statistik – och kvalitén på motståndet måste förstås vägas in – men tyskarnas mätmetod säger mer än de flesta andra.
Den visar att de spelare i Italien som slår ut fest motståndare med sina passningar är de tre i backlinjen, vilket visar hur mycket mer direkta de tvingats bli utan Andrea Pirlos mittfältsmagi. Den visar att bara 19 italienska backar blir överspelade i snitt.
Toni Kroos har varit EM:s bäste spelare så här långt, men det är först ikväll vi får se vad det är värt.
En underbar match
Kan hans spelvändningar flytta på det italienska blocket? Kan hans djupledsöga överlista Bonucci och Barzagli?
Det är där matchen avgörs. Och om Kroos själv undrar vilken sorts utmaning som väntar så kan han ju alltid kika närmare på hur det gick för Andrés Iniesta.
I gruppspelet var ingen spelare lika skicklig som Andresito på att flytta bollen förbi motståndarbackar. Hans snitt låg på tio per match.
Mot Italien? Han passade inte förbi en enda, han dribblade inte förbi en enda.
Det är två skolor som möts i Bordeaux, det är teknik mot taktik, det är Kroos mot muren.
Det ska bli underbart att se matchen. Det kommer att bli intressant att se siffrorna efteråt.
Packing-statistik hittills i EM:
Toni Kroos har på egen hand stått för mer än en fjärdedel av den siffran: 102 per match, varav nio försvarare. Näst bäst snitt har Schweiz Granit Xhaka: 63 motståndare i snitt, varav fem backar.
Inför matchen mot Italien snittade Spaniens Andrés Iniesta 59 överspelade motståndare, varav tio backar. Mot Italien hittade han inte förbi en enda italiensk back.
I Italiens tre senaste matcher har de snittat 19 överspelade backar i defensiven. I premiären mot Belgien var siffran enormt mycket högre: 47.
Offensivt snittar Italien 40 överspelade försvarare per match, Tyskland 44. Mot Spanien tog sig Italien förbi 61 backar.
I Italien är det backarna som slår ut flest motståndare med sina passningar. Chiellini snittar 50 överspelade motståndare per match, Barzagli 40, Bonucci 33. Närmast är Daniele De Rossi (som missar matchen i kväll) med 32.
Parolo och Chiellini är de italienska spelare som snittar flest överspelade motståndarbackar: sju per match.
KÄLLA: Impect.