Samboparet om galna tävlingen: ”Mår jättedåligt”
Publicerad 2023-08-10
”One Water Race” kallas världens tuffaste utmaning.
Fråga samborna Kristin Larsson och Daniel Hansson som är regerande mästare.
– Det finns stunder där man är långt ner i källaren och mår jättedåligt, säger Kristin till Sportbladet.
Extremtävlingen sträcker sig från Arholma till Landsort utanför Stockholm, där de längs vägen ska passera ett gäng utsatta kontroller.
Färdvägen är uppdelad i 200 kilometer löpning och 50 kilometer simning över och mellan öarna, i svår varierande terräng med mycket klippor. Sträckan motsvarar mer än sex marathon, där det dessutom kan blåsa en hel del till havs.
Med andra ord – One Water Race är en kraftansträngning som saknar motstycke. Därför har det marknadsförts som världens tuffaste tävling.
Problemet med sömnen
Några som tagit sig hela vägen är paret Daniel Hansson, 46, och Kristin Larsson, 40, som har erfarenhet från Swimrun och andra extremtävlingar.
Tillsammans med Adriel Young och Johan Hasselmark (som kör följebåten) utgjorde de förra året ”Team 4”, som vann på 47 timmar och 19 minuter.
– Det är en väldigt komplex tävling för det är inte bara en fysisk utmaning när man är ute och tävlar i 47 timmar. Det handlar om det mentala, hur man hanterar sömnbrist och hur vi i laget samarbetar. Det är otroligt viktigt, säger Kristin.
Hur påtaglig är sömnbristen?
– Den blir ett problem. Även om man inte sover blir man väldigt sömnig sista tolv timmarna, vilket kan leda till misstag.
Daniel Hansson tar vid:
– Det börjar närma sig en gräns där sömnbristen påverkar beslut som vi tar. Närmar man sig gränsen för mycket hade man kanske tjänat på att ta en powernap.
Att tävla som par
Hur är det att genomföra med sin sambo?
– Alla vi i laget har tävlat så pass länge och vet att oavsett om man är sambo eller partner så kan man inte börja diskutera något på banan. Det är klart där finns stunder där man är långt ner i källaren och mår jättedåligt. Men jag säger inte känslorna jag har högt, för då drar jag ner de andra i laget. De känner förmodligen samma sak, säger Kristin.
De yttre förutsättningarna är väldigt avgörande för hur smidigt laget kan ta sig igenom banan.
– Mycket händer längs vägen eftersom vi är i skärgården där vädret växlar. Det är långa simningar där man blir otroligt kall. Då undrar man: varför gör vi detta?
Var ni nära att bryta någon gång?
– Nej, det var vi inte. För att bryta skulle det vara om det är risk att någon får fysiska men av skador. Sånt reflekterar man över innan, kring var den gränsen går, säger Daniel.
”Är en häftig upplevelse”
Vad är det som lockar med den här tävlingen?
– Det är kanske inte så roligt när vi genomför det. Det är en fysisk urladdning men även mental urladdning, i kombination sömnbristen. Ju svårare utmaning, desto större är känslan efteråt. Det är en häftig upplevelse. Jag själv skulle inte kunna göra det så snabbt, men med mina lagkamrater klarar man av det på 47 timmar, säger Daniel.
På båten som Johan Hasselmark kör bredvid dem finns maten de får äta under tävlingens gång.
– Under så här långa lopp har man brist på allt. Vi försöker hitta kost där vi får i oss kolhydrater, proteiner, fetter, salter och socker.
”Pizza vore fantastiskt”
Kristin fyller i:
– Det blir framför allt gel och energibarer. Kanske något frystorkat vid något tillfälle. Det skulle vi kunna göra bättre, om man hittar mat som håller i 47 timmar. Det måste hålla, för vi får bara äta det som är på båten.
Så om någon blir sugen på att beställa en cheeseburgare är det kört?
– Vi passerar skärgårdskrogar och sådär. Men det är förbjudet att gå in och köpa något. Men en pizza hade varit fantastiskt.
Nu ska de ta sig an tävlingen på nytt – med start den 22 augusti. Segersumman ligger på 60 000 dollar och målet är solklart.
– Det är det vi förbereder oss för – att vara först till Landsort, konstaterar Daniel.