Erik Niva: Svensk fotbolls nya gentlemannatjuv är snäll och artig – men har rejält målsug
Snälla pojkar får inte göra vackra mål.
Ändå sätter den snällaste av dem alla några av de vackraste av dem alla.
Rasmus Jönsson gör hattrick på Råsunda, och svensk fotboll har fått en ny gentlemannatjuv.
Någon kvart efter slutsignalen sticker Bosse Nilsson ut huvudet ur Helsingborgs omklädningsrum och pekar på mig.
– Du valde rätt kille.
I vintras åkte jag runt i Sverige och intervjuade olika typer av fotbollsspelare inför den allsvenska seriepremiären.
När det var dags för att skriva om en talang visste jag vem jag ville prata med; kronprinsen som fått chansen att lära av mästaren.
– Jag sa ju det redan då, gjorde jag inte?!
Jodå. Jag minns hur Bosse Nilsson tog mig lite avsides nere på Olympia.
”Bättre än Crouch”
På tränarsätt talade han sig varm om Rasmus Jönssons potential – ”bättre än Peter Crouch i samma ålder” – men bad mig samtidigt att ”ta det lite lugnt med lillpojken”.
– Han är så väldigt blyg ännu.
När vi sedan gjorde intervjun över en lunch kom jag på mig själv med att fånigt nog uppmana Rasmus Jönsson att äta, så att inte maten kallnade.
Han var för snäll och artig för att avbryta sina svar och ta en tugga.
En provkarta i avslutningskyla
I den förra allsvenska omgången så missade 19-åringen två jättelägen mot Halmstad, varpå Helsingborg tappade både poängen och serieledningen.
Jag blev lite fundersam.
Var det här en yngling med den mentala styrkan att skaka av sig ett sådant bakslag, eller skulle sitta missarna sitta kvar i bakhuvudet?
I går gav Rasmus Jönsson både ett, två och tre svar, och mer därtill.
Målen har ni säkert redan sett – en provkarta i avslutningskyla – men jag satte faktiskt lika stort värde på läget som han missade.
Strax före paus kom Jönsson loss i högerinnerläge. Inne i straffområdet löpte sig Henrik Larsson loss och visade var han ville ha bollen. Ändå gick Jönsson på eget avslut, som Daniel Örlund parerade.
Det var ett felbeslut taget på rätt grunder.
Har Jönsson egoismen, hänsynslösheten och elakheten som krävs för att slå sig fram som storforward i dagens stora fotbollsvärld?
Han har i alla fall tillräckligt stort målsug för att skjuta själv, även om Henrik Larsson springer och viftar innanför honom.
När jag efteråt frågade just Larsson om inte hans adept riskerade att vara lite för snäll för sitt eget bästa så viftade han bort farhågorna.
– Det där kommer med åren. Jag var själv inte tillräckligt elak när jag flyttade ut första gången, men det kommer med erfarenhet och ökad status. Det behöver han inte oroa sig för.
Dåså.
Då släpper vi Rasmus Jönsson för den här gången, och låter honom fortsätta slå sig fram mot en lysande fotbollsframtid.
Olyckan lurade på AIK
AIK–Helsingborg. Hur var det för de andra 21 spelarna på planen?
Tjavars.
Även om AIK toppade tabellen inför matchen så fanns ändå känslan att det låg en olycka och lurade på dem.
I går fick Helsingborg dem precis dit de ville.
Påhejade av en högljudd hemmapublik – med en Norra Stå som inte sviktade ens när baklängesmålen trillade in – forcerade AIK hårt redan från början.
De var inte bra nog för att klara av det.
När blytunge Marcus Lantz och ettrige Isaac Chansa pressade sönder mittfältet så förlorade de svartgula boll i lägen där de absolut inte får göra det, mot ett motstånd som kan utnyttja det.
Lantz cirkulerade boll, Landgren löpte på djupet, Larsson och Jönsson sprang snabbt och tänkte snabbare.
I stort sett alla allsvenska lag tjatar om hur de eftersträvar ett effektivt omställningsspel.
Den här säsongen har nästan inga andra lyckats lika bra med det som Helsingborg gjorde i går.
De gjorde tre mål på Råsunda.
De hade precis lika gärna kunnat göra sex eller sju.