Kent Hultqvist kramar sina hjältar - vilken underbar bild

Ojojojojojoj...

Kan man gott säga om en sån svängig VM-final.

Jonas Claesson sa det gång på gång i tv under de sista gastkramande tjugo minuterna.

Jojo!

Kan vi också stolt säga efter 5-4 mot Ryssland och det sjunde svenska VM-guldet i bandy.

Vilken underbar bild av svensk idrott, när känslomänniskan Kenth Hultqvist med tårar i ögon går omkring och kramar sina hjältar.

Närmast intill förbundskaptenen står Thony Lindquist, den assisterande, och tv-ljudet avslöjar vad Kenth säger:

- Jag är så jävla lycklig, och du vet, att jag tycker om dej!

Hultqvist från Stationsgatan i Vetlanda, Lindquist från Askgatan i Skutskär, två klassiska svenska bandysamhällen - Vetlanda i 7 finaler med 2 SM-guld, Skutskär i 5 finaler med 2 SM-guld.

Två generationer

Det här var också ett VM-guld som symboliserade ett generationsskifte - som med de båda sista målen:

4-3 gjort på retur efter ett Stefan Erixon-skott av en endast 21-årig lång räkel i hans tionde landskamp, Patrik Nilsson;

5-3 på en riktig "fläskträff" (Jonas Claessons benämning på en annan kanon i finalen) från 25 meter av en 38-årig kortväxt veteran i hans 121:a landskamp, Pelle Fosshaug.

Detta var en stor spelares stora farväl från VM-bandyn, ty även om bandy är de gamla lirarnas sport, så kan väl "Pelle Lyran" knappast vara aktuell för VM 2005 i Kazan...

" Detta var hans åttonde VM-turnering, nu är han jämsides med Bempa-Ericsson.

" Det var hans fjärde VM-guld, lika många som Hasse Johansson och Stefan "Lillis" Jonsson.

" Med sina tre VM-mål är han nu uppe i 31, ligger femma av tidernas svenskar efter Jonas Claesson 47, årets VM-kung Michael Carlsson nu uppe på 38, "Pinnen" Ramström 37 och "Bempa" 32.

" Finalen var hans 38:e match, det gör honom till meste VM-spelare av svenskar, men i världen har han fyra man före sig: Vladimir Plavunov, 53, Jukka Ohtonen och Viktor Sjakalin, 46, plus pappa Sergej Lomanov, 42.

Så kanske ändå. Kazan 2005...

I varje fall hoppas jag, att liraren Fosshaug håller för ytterligare någon SM-final, och att jag sedan i vanlig ordning får se honom dansa på borden i det nattliga Uppsala.

Premiärmålet kom 1989

Sitt första VM gjorde Pelle Fosshaug i Moskva 1989, då han med sju mål kom tvåa i skytteligan. Medaljen blev ändå bara brons, sedan Sovjet efter en beryktad "läggmatch" tagit med sig Finland till final.

Svensk lagkapten den gången: Kenth Hultqvist - och jag minns än idag Kenth, då han under prisutdelningen demonstrativt vände ryggen till de båda andra kaptenerna.

De flesta har nog numera glömt, att Kenth Hultqvist var duktig även på plan med både VM-guld (1987) och VM-silver (1985) förutom detta brons. Totalt 49 landskamper.

5-4 mot Ryssland i en final, som börjar med svenskt 2-0 inom fem minuter, låter inte särskilt spännande. Men, huj vad det var...

Kanske fick Sverige ledningen alltför enkelt, ty det svenska spelet fanns nästan inte sen i första halvlek.

Det var alltså nödvändigt, att direkt i andra halvlek övergå till att spela bandy och inte låta ryssarna härja som dom ville på mittplanen.

VM-stan heter Säffle

Visserligen är Obuchov, Lomanov jr, Maximov, Gratjev och framför allt Svesjnikov fantastiska spelare - men de svenska är inte heller så dåliga att de ska behöva ge bort hela isen och bara spela grisbandy.

Till slut därför en mycket rättvis seger, och Sverige är åter bäst i världen.

Till sist: nu vet jag också vad namnet Archangelsk betyder. Faktiskt samma namn som en svensk ort.

På presskonferensen efter förra VM-finalen, 2001 i Uleåborg, fick nämligen Kenth Hultqvist en fråga av en rysk journalist, typ stöddig:

- Det tog Sverige 34 år, innan ni första gången kunde snuva oss på ett VM-guld. Hur länge kommer det nu att dröja? När kan ni vinna nästa gång?

Kenth svar:

- I Säffle om två år"

Så nu vet vi: Archangelsk heter egentligen - Säffle.