Glöm allt ni har lärt er – bli en ’rulebreaker’

DOKUMENT: Borussia Dortmund

Det är bara en början, men det är en start som gör oss nyfikna på mer.

Jürgen Klopp försvann. Borussia Dortmund gjorde det inte.

Hur efterträder man ett vandrande monument?

Thomas Tuchel har inlett med tolv segrar och ett kryss på tretton matcher.

Lite drygt två år har nu gått sedan Thomas Tuchel insåg att änden på just den här vägen snabbt närmade sig, och att det var upp till honom att göra något åt det.

I andras ögon var han oantastlig, untouchable. Han var den mest framgångsrika tränaren i hela Mainz historia. Han hade byggt vidare på det som andra hade skapat, lyft laget till den bästa Bundesliga-placeringen någonsin och styrt dem ut i Europaspelet.

Ett lyckat försäsongsläger i Alperna var avklarat, och Tuchel satt på en glaciär i Schweiz när han ­insåg att det mentala läget inte var det rätta. Allting var som det ­skulle, och ändå var det något som inte stämde.

– Bandet till mina spelare och tilliten oss emellan var starkare än någonsin. Vi hade klättrat upp för berg tillsammans tidigt på morgonen för att titta på soluppgången, och för första gången hade vi upprättat ett kontrakt med ett fast ­poängmål inför den kommande säsongen. Ändå sa jag till min ­assisterande tränare: ”Nästa sommar då? Hur ska vi kunna återuppfinna oss själva?”.

Tuchel beskriver det som att han började se på sig själv som ­läraren som blockerade sina elevers utveckling, och att han ­inte lyckades skaka av sig känslan.

Så han sade upp sig, begärde att lösas ut från sitt kontrakt.

När allting kom omkring var det en fråga om trovärdighet, om att vara sann mot både sig själv och andra. Det funkar liksom inte att begära att andra ska spränga barriärer samtidigt som man själv stagnerar.

Den snabbaste genvägen till kärnan av Thomas Tuchels tränarfilosofi är en halvtimmeslång föreläsning som bland annat finns publicerat på Youtube. Rubriken är ”Rulebreaker”, och föredraget hölls inom ramarna för en tysk thinktank specialiserad på innovation och framkantstänkande.

Och ja, där någonstans har ni honom.

Lär dig att glömma

Det är lätt att hamna snett då man börjar dra paralleller mellan fotbollsmanagers och företags­ledare, men det är samtidigt ändå uppenbart att de existerar. Thomas Tuchel tillhör de här trän­arna som är extra intresserad av sånt som kreativitetsklimat och förändringsprocesser, och han profilerade sig också snabbt som en sorts gränstänjande nystartscoach.

Har ditt lag slutat att utvecklas? Har din klubb slagit i taket? Snacka med Tuchel. Han sätter hjälmar på spelarna, pressar in dem i en rymdraket och nöjer sig inte bara med att ta sig upp till nästa nivå. Han siktar mot stjärnorna.

– För inte alls länge sedan var Mainz den gråaste av andradivisionens alla grå möss, men det vi sedan lyckades med där var helt extraordinärt. Vi sprängde de koncept som tycktes fastankrade i Bundesligas lagar. Vi upphävde den direkta länken mellan budget och tabellplacering.

Naturligtvis finns det många olika lager och hörnstenar ­ i Tuchels metodik, men en princip är viktigare än något annat. Själv använder han den engelska termen när han pratar om den: ”Learn to unlearn”. Lär dig att glömma, att avprogrammeras.

Ända sedan Thomas Tuchel presenterades som ny manager för Borussia Dortmund har en ­frågekedja vuxit sig längre än någon annan: Hur efterträder man ett vandrande monument? Hur ­ersätter man Jürgen Klopp?

Ingen annan har haft lika lätt att hitta svaren som Thomas Tuchel själv. Han har ju klarat av det förr.

Redan för sex år sedan tjatades det om ”Der neue Klopp” i tyska tidningar, för det fanns ju så många skenbara likheter mellan den nye Mainz-tränaren och killen som lämnat klubben ett drygt år tidigare. De kom från samma del av Tyskland, och hade båda fått sina elitsatsningar som spelare förstörda av skador. De ut- strålade samma sorts oborstade energi, och utgick båda ifrån en presspelsbaserad höghastighets­fotboll.

Raka bollen – sönderläst

Ändå var hela poängen med Thomas Tuchel – poängen som många fortfarande missar – att han arbetade medvetet för att ­inte vara Jürgen Klopp. Likheterna finns där ändå, det var skillna­derna som behövde accentueras.

Glöm allt ni har lärt er. Learn to unlearn.

Det mest konkreta exemplet från tiden i Mainz var hur Tuchel i praktiken förbjöd den raka passningen längs med långlinjen omedelbart efter bollerövring. För honom var den sönderläst, och behövde ersättas av en mer oväntad diagonal förstaboll.

Den sortens passning sågs allmänt som onödigt riskabel, men Tuchel framhärdade. För att hjälpa spelarna med inlärningen spärrade han av stora delar av träningsplanen, drog snören mellan mittlinjen och straffområdes­hörnen och tillät enbart passningar slagna inom den diamanten.

Tog inga genvägar

Därutöver vägrade Thomas Tuchel acceptera den vedertagna uppfattningen om behovet av en fast startelva och ett konsekvent grundspel. Han roterade intensivt, både vad gällde uttagningar och spelsätt. Ibland blev hans 4-3-1-2 ett 4-1-4-1 som en annan gång förvandlats till ett 5-2-2-1.

– Ska man överträffa sig själv måste man hitta en annan väg än klubbarna ovanför. Du tar dig aldrig förbi någon genom att gå i deras fotspår.

Utifrån kan det vara klurigt att skilja den ihåliga klyschan från den vägvinnande substansen, och det finns såklart också skäl att ­vara misstänksam.

Det är väldigt lätt att hänga upp en tom konsultkostym i omklädningsrummet, medan det krävs ganska mycket för att fylla den med innehåll.

Efter att Thomas Tuchel blev fotbollsinvalid som 24-åring skrev han in sig på universitetet i Stuttgart för att studera företags­ekonomi. Inte för att han egentligen ville, utan för att han trodde att det skulle vara nyttigt att tvinga sig själv att gå igenom ­något han inte hade fallenhet för.

– Om inte annat lärde jag mig mycket från HR-avdelningen på fakulteten.

Därefter jobbade han ett drygt årtionde som ungdomstränare, gnuggade grunder med Stuttgarts 14-åringar och gjorde Mainz U19-lag till tyska mästare.

Finns det genvägar är de väldigt svåra att hitta, och Thomas Tuchel försökte aldrig ens. Han såg till att verkligen lära sig reglerna innan han började bryta mot dem.

Ett av de ögonblick som verk­ligen kom att definiera honom – som gav honom det företagsvärlden kallar en unique selling point, en USP – var mötet med Wolfgang Schöllhorn.

Universitetsprofessorn Schöllhorn var specialiserad på bio­mekanik och träningsmetodik – ägnade mycket tid åt att studera hjärnvågor – och arbetade med att överföra så kallad differentierad inlärning till fotbollen.

Fokuserar på lösningar

Termen syftar i korthet på träning som ska vara omväxlande snarare än repetitiv. Teorin går ut på att fotboll är en så komplex sport att matchsituationerna som uppstår alltid kommer att vara unika, och att det därför är viktigare att ge spelarna problemlösningsförmåga än automatik.

För att uppnå detta begränsar Thomas Tuchel både utrymmet och reaktionstiden. En typisk spelövning pressas ihop på en tredjedels plan, med en sorts ­tickande anfallsklocka som kräver att bollförande lag snabbt tar sig till avslut. Ibland delas spelarna upp i tre eller fyra lag som alla deltar samtidigt.

– Jag fördelar ansvar, men i gengäld förväntar jag mig också ansvarstagande för både det enskilda resultatet och för kursen vi valt. Jag tar ansvar för ”vad”, men begreppet ”hur” måste spelarna själva fylla med liv.

Vid ett av deras allra första träningspass tillsammans gav Thomas Tuchel världsmästarbacken Mats Hummels två små kuber att hålla i händerna under spel­övningarna.

Han ville hjälpa honom att ­göra sig av med de slappt reflexm­ässiga fasthållningarna. Det fanns bättre sätt att få grepp om motståndar­anfallarna.

Hummels sägs först ha reagerat med häpnad, men med tiden ­accepterat att den lilla korrigeringen gjorde honom till en mer noggrann och alert försvarare. Hans mittbackspartner Neven Subotic förklarar:

– Efter de första träningarna undrade vi: ”Är det här ens fotboll?”. Tuchel är totalt annorlunda jämfört med Klopp, men vi märkte snabbt att hans metoder fungerade både på träning och i match.

”Presenterar en resa”

Ledda av Jürgen Klopp skenade Borussia Dortmund rätt genom Europa, men ifjol kraschade de till sist in i bergväggen precis innan bensinen ändå skulle ta slut.

Numera är det istället variation som är ledordet. Inte alltid plattan i mattan under veckans alla dagar, utan olika tempon, olika uppställningar, olika lösningar.

Thomas Tuchel själv har fyllt på med energi och idéer under sabbatsåret han tog efter avhoppet från Mainz, och nu ska han förmedla det till en spelargrupp som rätt och slätt var uttömd i vintras.

En gång i tiden delade han in människors drivkrafter i tre kategorier. Dels var det de som drevs framåt av en intensiv typ av bekräftelsebehov, dels de som främst ville knyta an till andra i en grupp och dels också de som mest bara var nyfikna.

Själv hade han en rätt stor släng av den förstnämnda varianten, men hävdade ändå att både han och många med honom egentligen mest präglades av den senare. I hans ögon är nyfikenhet och upptäckarlusta underutnyttjade värden.

– Jag tror verkligen att det går att kittla människor genom att presentera en ­ resa för dem. Vad möter vi längs vägen? Hur hanterar vi det? Och var slutar egentligen allt? De flesta kommer faktiskt inte att vilja stanna förrän de tagit reda på det.

Källor: Frankfurter Allgemeine Zeitung, Die Zeit, Mainzer Rhein-Zeitung, Der Tagesspiegel, Spox, Frankfurter Rundschau, Süddeutsche Zeitung, Ruhr Nachrichten.