Stallet - alla tjejers ställe

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-10-12

Sportbladet var på favoritstället - en fristad för tvåbenta och fyrbenta vänner, fantasier och förbehållslös kärlek

Den lilla tösen från Söderköping var bara sju år när hon hittade sitt livs kärlek.

Hon behövde inte ens fråga chans.

Drömprinsen stod plötsligt där med sina mörka, oemotståndliga ögon.

Hundratusentals andra svenska flickor har inlett livslånga förhållanden på samma plats.

Stället?

Stallet.

Tjejen från Söderköping heter Malin Baryard, har hunnit bli 26 år och ska i eftermiddag kvala in till morgondagens världscuptävling i Oslo.

Men även de största ryttarstjärnorna har varit små. Malin minns hur en av hennes systrar släpade med henne till stallet.

- Jag var rädd för att rida, men tyckte om att sköta om hästarna. Det var min dröm, att bli skötare för en häst på ridskolan. Jag fastnade direkt och var där varje dag efter skolan. Det blev som en fritidsgård. Det var en fantastisk sysselsättning med trygg miljö och bra gemenskap, berättar hon.

Malin Baryard skaffade sig åtskilliga vänner i stallet.

Många var fyrbenta.

"Vi har ett väldigt djupt förhållande"

- Puff var min älsklingshäst. På ridskolan fick vi alltid välja häst. När någon valde honom före mig blev jag väldigt ledsen. Han var sur i stallet, lite speciell, men det var med honom jag överkom min rädsla för ridningen. I dag är mina hästar de vänner jag tillbringar mest tid med. Känslomässigt har vi ett väldigt djupt förhållande, säger Malin.

Malin Baryard berättar om kärleken till hästen, behovet av att få sköta om ett djur och gemenskapen i stallet.

När tjejerna som i går befann sig hos Tyresö ryttarförening är i hennes ålder kommer de förmodligen att använda exakt samma ord när de förklarar varför de fastnade för ridsporten.

Psykologen är inne på samma område när hon förklarar hemligheten bakom den kompromisslösa kärleken mellan flickor och hästar.

- Flickor och pojkar behöver inte mötas jämt och ständigt. Skulle det komma in lika många pojkar i stallet skulle de ta över direkt, eftersom de är mer framåt. Jag kommer att få halva Sverige på mig för det här, men vi särbehandlar flickor och pojkar från det att man vet vilket kön som ligger i magen. Snälla, tysta flickor syns inte. De känner sig maktlösa i barngrupper. I skolan får pojkar 70 procent mer uppmärksamhet. De är skrikiga och leker brandsoldat. Det har de fått via gener, traditioner och förebilder. Men i stallet kan även flickor få makt, och dessutom makt över något så stort och spännande som en häst. Dessutom vill flickor, redan när de är små, ge omvårdnad. Det handlar om makt, kontroll och omvårdnad, säger Monica Fahrman.

Parrelationen är viktig för de unga tjejerna

Varför är inte pojkar lika intresserade av hästar?

- Pojkar leker vildare lekar och är inte lika engagerade i omvårdnadsbiten. Flickor leker ganska fantasilöst, men får utlopp för äventyret via hästen. Dessutom vill de ha parrelationer. Därför är stallet, där de får samspela i grupp, väldigt viktig.

Ridsportförbundet vill gärna framhålla att killarna är på frammarsch inom ridsporten, men 85 procent av de 215 101 medlemmarna i landets ridklubbar är tjejer.

Tyresö är med andra ord en klubb i mängden.

- Av juniorerna, de som är under 20 år, har vi 867 tjejer och 73 pojkar. Att det har blivit en tjejverksamhet beror på att det inte finns ett direkt tävlingsmoment. Hästen blir mer som en kompis, säger ridskolechefen Solveig Orosco.

Malin Baryard har samma erfarenhet.

- Jag fick ärva min första ponny av min syster. Den var alldeles för stor och bet av mig ett halvt finger. De två första tävlingarna gick ganska bra, men sedan lärde han sig att om man vägrar på första hindret tre gånger, ringer det en klocka och då får man åka hem. En kille hade nog lagt ner helt om en sådan grej hade hänt. Killar måste lyckas och vinna. Mig gjorde det ingenting. Jag tyckte lika mycket om hästen för det, säger hon.

Har varit i föreningen sedan hon var nio år

Amanda Nitschmann, 13, är en av tjejerna som har stallet i Tyresö som sitt andra hem. Hon hade ridlektion strax före sju i går kväll.

Fem och en halv timme tidigare var hon på plats hos de 54 ridskolehästarna.

- Jag borstar och fixar... Det finns alltid att göra, säger hon.

Vad är det som gör det här livet så kul?

- Hästarna är så roliga att hålla på med och här är alla kompisar med alla.

Är det inte trist att det är så få killar?

- Nej, det är skönt att komma ifrån dem lite, säger Amanda.

I sadelkammaren trängs hästtjejer med utrustning och stallkatten Måns. I ridhuset en bit därifrån pågår lektionerna för fullt. Annika Amnér håller i undervisningen.

Hon kom till Tyresö ryttarförening som nioåring. I dag är hon 38.

På läktaren har någon har ristat in namn som Chiqita, Moette, Glader, Jamis och Oliver Twist. Hästnamn, allihop.

I stallet står Linn Flood, 13, och håller om Pepsi.

- Det är en av mina älsklingshästar. Jag är här minst två gånger i veckan, men i dag ska jag inte rida. Jag är mest här för gemenskapen. Jag har fått jättemånga kompisar härifrån, säger hon.

- Du kan komma hit och rida en gång i veckan, men ändå vara här varje dag. Det kostar ingenting samtidigt som du får kompisar från när och fjärran.

En av fyra elever kommer flera dagar i veckan

- Av de 800 elever som rider hos oss är 200-300 här flera dagar i veckan. De kommer hit för att umgås och träffa andra vuxna än föräldrar och lärare. Ridlärarna blir deras föredömen. Hästarna i all ära, men det största vi gör är att vi sysslar med barn. De som mår dåligt i samhället har det bra här, säger Solveig Orosco.

Snart är hon tillbaka igen. Precis som Amanda, Linn, Anna, Sofia och de andra tjejerna.

Stället?

Stallet.

Titta - så stor är ridsporten i ditt distrikt

Stefan Holm

Följ ämnen i artikeln