Jurybossen: Därför diskade vi dem inte

Uppdaterad 2015-02-24 | Publicerad 2015-02-23

FALUN. Det blev en pressad situation för Stina Nilsson och tårarna rann.

Men i går kväll förklarade Fis tävlingschef Pierre Mignerey att beslutet var självklart.

– Först grät jag för att jag var ledsen. Sen blev det glädjetårar, berättar Stina Nilsson själv efter silverdramat.

Pierre Mignerey.

Det blev en omtumlande dag för Stina Nilsson.

Hon kastades mellan hopp, förtvivlan, tro och tvivel.

När vi ses efter loppet har hon torkat tårarna, de som trillat av både rädsla för att bli av med medaljen och av glädje över att behålla densamma.

Direkt efter målgång kallades Stina Nilsson in till juryrummet. Förbundskapten Rikard Grip följde med och den 21-åriga skidåkaren hade svårt att sortera känslorna.

”Jaga, vad händer?”

Samtidigt stod Ida Ingemarsdotter kvar i målområdet och undrade vad som skedde.

– Jag såg bara att Stina försvann iväg från mig. Jag hängde inte med över huvud taget. Jag bara ”jaha, vad händer?”, säger Ida Ingemarsdotter.

Stina Nilsson hade brutit mot reglerna när hon på väg in mot stadion körde på fel sida av en banmarkör, innanför Denise Herrmann.

Framför juryn fick Stina Nilsson förklara sitt agerande.

 – Jag fick motivera hur jag hade agerat när jag fick se det på film. Som jag upplevde det hade jag ingenstans att ta vägen utom att åka in i henne och förstöra hennes dag totalt. Jag värderade att det mest justa för oss båda istället för  att köra in i henne, säger Stina.

”Var ett regelbrott”

Sportbladet var i går i kontakt med Fis tävlingschef Pierre Mignerey. Beslutet var ganska enkelt för juryn att fatta.

– Hon följde inte banan och gjorde ett fel så det var ett regelbrott. Men det var inte till fördel för Sverige eller till nackdel för Tyskland. Hon försökte stoppa, men farten var för hög så det var mer smart att göra det hon gjorde istället för att krascha, säger han.

Stina Nilsson klarade sig undan med en varning och Sverige tog silver bakom överlägsna Norge.

Tävlingschefen förstod att situationen var besvärande för Stina Nilsson.

– Det var en stressande situation. Jag förstår att man kan bli ledsen när man tror att man är medaljör men inte vet vilket beslut vi ska fatta, säger han.

Efter det friande beskedet kunde Stina Nilsson pusta ut.

– Det här betyder jättemycket, säger hon.