Han slutar för tidigt - men tack för allt

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-03-11

VÄSTERÅS

Det var knappast så här det var tänkt att Tidernas Skyttekung skulle sluta sin karriär.

I matchen gör han sitt 763:e mål – sitt 352:a för Hammarby efter de 411 han först gjorde för Vetlanda – men det är Västerås som vinner och går till SM-final.

Efteråt, i mörkret utanför omklädningsrummet, börjar Jonas Claesson berätta om sin onda rygg och om det beslut han tog för länge sedan, men som han hade hoppats inte behöva avslöja förrän nästa söndag: att nu är det slut.

Efter Västerås förkrossande 7–2 är söndagens största förlorare alltså inte Hammarby utan svensk bandy totalt.

31 år är ingen ålder på en bandyspelare – fem av Jonas klubbkamrater är äldre än så och i motståndarlaget fanns denna dag två 37-åringar, Pelle Fosshaug och Johan Olsson – men vad gör man om ryggen inte vill vara med?

Där står han en sista kväll med sin packade bandytrunk och berättar om sitt tysta lidande:

– Om man bara kunnat spela bandy dygnet runt, så hade det inte varit någon fara. Då är ryggen igång och kotorna okej. Det är morgnarna och nätterna som är värst. Man är som en ledbruten gammal gubbe, när man ska upp ur sängen. Sova ordentligt? Det har jag kanske gjort var tredje natt den sista tiden.

Han vann skytteligan i VM – fyra gånger i rad

När hela vidden av vad han berättar, står klart för mej, kan jag inte låta bli att direkt till Jonas säga det som vi annars bara brukar skriva i hyllningstexter av den här typen:

– Tack Jonas för alla högtidsstunder!

Patetiskt? Möjligen, men då får det vara så.

Något märkligt kan det tyckas att Jonas Claessons sista match på elitnivå sker på samma plats där även hans landslagskarriär avslutades.

Då skrev vi 9 februari 1997, regnet öste ned, och Jonas sköt fyra mål i VM-finalen mot Ryssland (10–5) och blev världsmästare tillsammans med sex andra av dom som fanns på banan denna dag: Andreas Bergwall och Pelle Fosshaug i VSK, ”Lillis” Jonsson, Göran Rosendahl, Patrick Sandell och Jonas Holgersson i Hammarby – plus den även nu närvarande förbundskaptenen Stefan Karlsson.

Jonas hade då för fjärde VM:et i rad vunnit skytteligan på tidernas högsta antal mål – 15 mot Sergej Lomanovs 13 mål 1979 och 1981 – och han hade blivit tidernas främste svenske VM-skytt med 42 mål mot ”Pinnen” Ramströms 37.

Vid VM-debuten 1991 i Helsingfors vann han på sju mål, i Hamar 1993 på 10 mål och i USA 1995 delade Jonas titeln på tio mål med Rysslands Igor Gapanovitj och Finlands Ari Holopainen.

Jonas spelade fyra VM, blev skyttekung i alla. Jonas har med sina 763 mål i serie och slutspel gjort fler mål än någon annan och med sina nu totalt 617 seriemål för Vetlanda och Hammarby var det länge sen han passerade de tidigare värstingarna ”Knatten” Olssons och Hasse Johanssons 537.

Vi förstår att du njöt, Fosshaug

Gamle VSK-aren Hasse, som denna säsong hjälpt till i Hammarby, blev förresten nu den ende i Bajen som gick till SM-final. Som TV-sportens bisittare?

Matchen då? Den vann VSK hur rättvist som helst till klackens taktfasta och rättvisa bedömning: ”Vi är bästa grön-vita laget”.

Försvaret imponerade med sin följsamhet. Så fort Claesson fick bollen högg tre man mot honom. Anders Östling är alltid farlig med sina uppåkningar, slog nu in två avgörande mål och passade till ett.

Men bäst av alla var Pelle Fosshaug, inget mål men tre målpass, och efteråt njöt han.

– Häftigt, va!?! Sextusen som står kvar efteråt och man får åka runt och tacka dom. Det hinner man ju aldrig annars?

På söndag väntar Sandviken och en helt annan match.

Följ ämnen i artikeln