Lägg ner nu, Sanna
Ett EM-guld är inte värt chansningen
LAUSANNE. Jag tror att bara ett mirakel kan rädda Susanna Kallurs EM-start.
Och varför ens försöka?
Det är i OS i London 2012 hon ska springa hem sitt idrottslivs stora titel.
Så mitt enkla råd är:
Lägg ner EM redan nu, Sanna.
Jag följde hennes jakt på OS-guld i Peking 2008 och det slutade i tårar och en ännu mer stressad stressfraktur i högerbenet.
Hon lät dåvarande landslagsläkaren Sverker Nilsson spruta smärtstillande medel rakt in i det skadade benet och det gjorde inte saken bättre.
Det bidrog till att det tagit nästan två år att komma tillbaka.
Nu tror jag att samma behandling är det enda som kan rädda en EM-start för Sanna och det tror jag inte hon vill.
Ett EM-guld är inte värt chansningen, speciellt som hon redan har ett EM-guld från Göteborg 2006.
Det viktigaste nu är att hon blir helt frisk, men att hålla tillbaka Sanna är som att försöka hålla tillbaka en skenande häst. Hennes tävlingsinstinkt är så stark att någon ännu starkare måste säga nej.
Det var i och för sig den tävlingsinstinkten som gjorde att hon satte världsrekord inomhus vintern 2008, men det var också den som drev henne över gränsen.
Till en värld i gips och på kryckor.
Nu är inte Sanna ensam om att vara skadad. Christian Olsson, Carolina Klüft, Johan Wissman, Mustafa Mohammed, Alhaji Jeng.
Det är en lång lista namn och i dagsläget ser jag bara två svenska medaljhopp i EM:
Linus Thörnblad och Emma Green.
I en chansartad gren som höjd kan precis allting hända och Linus kan ta EM-guld om han har rätt dag.
Emma kan ta medalj, men spöar aldrig Blanka Vlasic.
Mitt tips:
En svensk medalj.
Linus Thörnblad.
Det är allt som det ser ut just nu.