Er tid är nu
Wegerup: Nu är vi framme vid kapitlet då allt ska kulminera och vara som vackrast
När spelet blir tufft, då börjar de tuffa spela.
Så låt oss i VM-premiären se våra största stjärnor leva upp till det talesättet.
Schelin, Seger, Fischer, Sjögran och Asllani, det är ni som ska bära Sverige på era axlar.
Stötta Blågult – dela bilden ovan på Facebook!
Så gick det sen för VM-hjältarna 2003
Vad är ett liv?
En tanke att dröja kvar vid när jag landat i ett varmt Winnipeg, på den kanadensiska prärien. Resan var lång, med ombord fanns också Karl-Erik Nilsson, Svenska fotbollförbundets ordförande; alla vägar bär till Winnipeg just nu.
VM-premiären väntar på andra sidan soluppgången och Pia Sundhage har hållit presskonferens tillsammans med Lotta Schelin och Caroline Seger
Två av Sveriges viktigaste spelare, sittande vid allsmäktig förbundskapten Sundhages sida. Två spelare, som ihop med Nilla Fischer, Kosovare Asllani och Therese Sjögran mot Nigeria måste leda och föra spelet.
Vi tendererar att lägga väldigt stort fokus på Sundhages roll i Sveriges vinna eller försvinna. Inget märkligt med det, en så karismatisk och meriterad tränare drar åt sig uppmärksamhet. Sundhage ska med rätta ha krav på sig, få kritik. Hon vill dessutom att det ska vara så, skyddar sina spelare, tar gärna smällarna åt dem.
Måste vinna
Men en förbundskapten kan inte göra jobbet på planen. Det ska hennes spelare göra. Och rollen som ledare där, den måste de största stjärnorna ta.
Jag har ibland varit kritisk till hur de klarar det, velat se Seger och Schelin som ännu mer av härförare. Att de pratar mer, leder laget, visar vägen. För att inte tala om en spelare som Sjögran.
Sverige har kommit till detta VM vacklande och trevande, med många skador i bagaget och med skadorna kommer såväl oro som osäkerhet om var man står.
Var Nigeria står är också oklart, de blågula spionerna har gjort sitt bästa men det är ett svåråtkomligt, oberäkneligt lag med starka, individuellt skickliga spelare.
VM-premiären blir en nyckelmatch och jag hade föredragit USA i första matchen. En motståndare Sverige känner utan och innan och där man kunnat slå ur under- läge.
Nu blir det något av en måstematch direkt.
De ska blomma ut
Och pratar vi om att vara tuffa när saker blir tuffa så kan ni alla komma ihåg vilken verklighet Nigerias spelare har som vardag. Minns de hundratals kvinnor som kidnappas och våldtas av Boko Haram, världar bort från svensk trygghet eller proffstillvaron i Paris och PSG.
Det kommer att bli hårt och hett och Sjögran och Fischer och Seger kommer att behöva använda all sin erfarenhet och styrka för att hålla Sverige uppe. Medan Asllani och Schelin inte kommer att kunna kosta på sig några missar på topp.
OS, EM, OS igen, VM, EM på hemmaplan i Sverige, jag har följt det här landslaget genom så många mästerskap, sett de här spelarna växa och utvecklas. Nu, här i Kanada, i det största dam-mästerskapet hittills vill jag se dem blomma ut ännu mer än i hemma-EM. Då gjorde man det man skulle, inte mer. I kväll måste våra stjärnor visa att deras tid är nu.
Vi är mitt i sagan
Vad är ett liv? För tio år sen bevakade jag EM i regnet i norra England och såg en purung Caroline Seger och de andra unga spelare som symboliserade det då begynnande generationsskiftet efter silver-laget i VM 2003.
Då väntade alla världens planer och möjligheter på Schelin, Seger och de andra unga löftena.
Tio år senare är vi mitt i sagan och framme vid det kapitel då allt ska kulminera och vara som vackrast och bäst.
Tio år, en blinkning och en evighet. Nästa mästerskap har Therese Sjögran lagt av, detta VM blir sista natten med gänget.
Om tio år till spelar ingen av våra fem främsta längre.
Jag hoppas att de tar chansen här och nu att ge allt och njuta fullt ut.
VM-avspark för Sverige.
Det är livet.