”Dags för våra nya stjärnor att gnistra”
Wennerholm: Den här festen kan bli roligare än vanligt
Jag tycker alltid att VM är en fest.
Men vissa fester har en förmåga att bli roligare än andra.
Det här känns som en av dem.
Jag har sällan känt sådan hockeyfeber som den i Prag just nu.
Då pratar jag inte bara om den här hockeytokiga stan eller lika hockeytokiga nationen. Men bara att det mitt i Centraleuropas alla fotbollstokiga nationer ligger en enklav där hockeyn regerar är ju unikt i sig.
Där Jaromir Jagr är minst två gånger Zlatan.
Där hela stan är tapetserad med reklamaffischer som handlar om hockey-VM.
Där i princip en hel nation inte pratar om annat än VM-premiären mot Sverige i kväll.
En nation där alla Tjeckiens VM-matcher såldes slut på mindre än fem timmar.
Och en arena med NHL-mått som tar in 18 000 åskådare normalt sett, men där ett tusental försvinner på grund av oss i media under VM.
Och ett hotell där svenskarna och övriga lagen bor har förstärkt bevakning och ingen kommer in utan ackreditering.
Tusentals autografjägare väntar utanför svängdörrarna.
Kan det bli bättre?
Kan VM-febern bli högre och intensivare än här just nu?
Jag tror inte det.
Hinner knappt knyta upp
Det kunde ha räckt med det, men samtidigt väller världsnamnen in till den här turneringen i en takt så det är på väg att ta udden och intresset ur andra Stanley Cup-omgången i NHL.
Jag var på Kanadas träning i går kväll och såg några av NHL:s största namn virvla omkring där på isen. Vissa med slutspelsskäggen kvar.
Kanada har åkt ur VM i fem raka kvartsfinaler, men jag undrar om inte det här laget har bestämt sig för att gå hela vägen. Det tror jag i och för sig varje gång jag ser Kanadas laguppställning inför ett VM. Men nu undrar jag hur många som vågar fuska eller ta en festkväll på stan med en lagkapten som Sidney Crosby. Det återstår att se.
Samtidigt har vi Ryssland som spelar i gruppen borta i Ostrava och där inte en enda NHL-stjärna tackar nej. Nu senast Detroits Pavel Datsyuk. Det verkar som NHL-ryssarna knappt hinner knyta upp skridskorna innan de tackar ja till VM.
Ryssland och Kanada har nästan OS-lag på papperet och att Alexander Ovetjkin spelar vidare i Stanley Cup-slutspelet ser jag snarare som en fördel för ryssarna. Han har aldrig varit en vinnare i landslaget, lika litet som han varit det i NHL hittills. Inte när det verkligen gäller.
Betyder mer än alla Crosbys
Och mot dessa jättar ställer Sverige ett lag som knappt blivit av med tonårsfinnarna.
Jag som tippat VM-guld till Sverige i en final mot Finland.
Två lag i stort sett ingen talar om här nere, två lag ingen egentligen bryr sig om mer än av artighetsskäl.
Nu levererade jag mitt tips långt innan trupperna blev klara, men jag vägrar att ändra mig. Precis den princip jag använde under slutspelet, där jag tippade Växjö från början till slut trots att Skellefteå körde över allt och alla på vägen fram till SM-final.
Nej, ett Sverige som kan växa och har en bra mix och ett Finland som fick in VM:s bäste målvakt Pekka Rinne i sista stund. Det betyder mer än alla Crosbys och Malkins i världen. Tror jag.
Nu blev det ett VM där många av gamlingarna tackade nej. På något sätt känns det rätt med den här generationsväxlingen.
Svensk hockey kan inte leva på Henrik och Daniel Sedin och Henrik Zetterberg längre. De kommer att ha sin sista (?) show i World Cup i Toronto nästa år.
När det är dags för OS i sydkoreanska Pyongyang 2018 – om det nu blir några NHL-spelare där – kommer tvillingarna och Henrik Zetterberg att vara 37. Det är ingen ålder om vi pratar med Jaromir Jagr-mått.
Men jag gissar att vi får se flera av de nya svenska VM-spelarna där.
Som ännu större stjärnor.