OS var rent ut sagt en katastrof

Sportbladet följde med Anja Pärson en dag på jobbet - från 06.30 till 23.30

Slalomtjejen Anja Pärson har vunnit fyra mästerskapsmedaljer på två år och är en av Sveriges absolut största idrottsprofiler.

För Sportbladet berättar hon om drömmen att vinna världscupen, om bostaden i Oslo, om skandalen under OS och om skidstjärnornas vrede mot de nya reglerna.

Plus mycket mer.

Läs om hennes och övriga landslagstjejer säsongsförberedelser på 3 700 meters höjd i schweiziska Zermatt.

Klockan har just passerat halv sju på morgonen och det råder febril aktivitet på svenskhotellet Antares i centrala Zermatt. Träningslägret är inne på sin näst sida dag och nu ska det sista krafterna pressas ut i backen.

Just i dag är det slalom som gäller.

Anja Pärson kommer småspringande. Hon är sen. Om tio minuter går den första kabinen upp till Zermatts topp.

- Äsch, det här är rena sovmorgonen. Tidigare under veckan har vi åkt upp en timme tidigare och då har vi varit tvungna att stiga upp kvart i fem. Det är tidigt det, säger hon.

Övriga tjejer har lika bråttom och allting verkar vara ett organiserat kaos.

Väskor ska packas, skidor ska hämtas och pjäxor ska släpas upp till toppen.

Anja har tre par skidor att bära och ingen, inte ens tränarna med pappa Anders Pärson i spetsen, gör ens en antydning till att hjälpa till.

Och det är sommar, varmt - uppemot 20 grader.

- Ligger efter i testerna och min serviceman har åkt hem. Jag har inget val, säger hon och går med tunga steg trappan upp mot kabinbanan.

Där väntar fortsatt kaos.

Ansvariga för anläggningen har gett Sverige förtur att ta den första kabinen upp till Klein Matterhorn och det är uppskattat. Problemet är bara att Anja & co inte är ensamma i skideldoradot. En handfull landslag till ska in i samma, lilla kabin.

Kabinvakten ställer sig med baken mot dörren och pressar in de som kommer sist, men ingen klagar.

Det är vardag för det alpina skidlandslaget.

På väg upp står vi packade som sillar och det är fruktansvärt varmt.

Speciellt som alla står fullt vinterklädda.

- Herregud, det här är ingeting mot hur det var på förra lägret i Saas Fee. Där skulle vi även trängas med turister, säger Anja.

En halvtimme senare kommer vi till Klein Matterhorns topp på 3 700 meters höjd. Luften är syrefattig och får en dåligt tränad journalist känns varje steg som ett halvt maratonlopp.

Förbundskaptenen Niclas Carlsson ber oss vänta i en tunnel medan han och övriga ledare tar liften upp till toppen av slalombacken.

De ska rekognosera.

Tjugo minuter senare kommer beskedet att träningen är inställd. Snöstormen har tilltagit och sikten är i det närmaste noll, men det är varken det eller kylan som är det största problemet.

Utan backen.

- Det är så mjukt att det knappt går att ta sig fram.

Beskedet om att det inte går att åka är ingen jättegrej. Ungefär tjugo procent av träningstillfällena blir inställda på grund av dåligt väder.

- Vi är härdade, konstaterar tjejerna.

Nu följer samma procedur som på morgonen. Väskorna och utrustningen plockas ihop.

Det är bara att åka ner och det är minst lika trångt som på morgonen.

- Redan i går bestämde vi att om det inte gick att åka i dag så skulle vi även skippa sista skiddagen. Nu får vi åka hem, efter nästan en månad, säger Anja och brister upp i ett stort leende.

Väl nere på hotellet fortsätter kaoset. Nu ska flygbiljetterna bokas om. Anja Ottosson vill gärna hinna med ett tidigare flyg från Zürich för att inte missa anslutningen till Östersund.

Hon får nobben.

- Det blir alldeles för stressigt. Ni får bo kvar i Stockholm över natten, säger förbundskaptenen Niclas Carlsson bestämt.

Ingen klagar.

Inte ens Anja Pärson.

- Nej, jag ska inte till Tärnaby, utan till Oslo. Det flyget hinner jag med och därför spelar det inte så stor roll, säger hon.

Sedan en tid tillbaka jobbar nämligen pojkvännen Björn Persson i den norska huvudstaden och Anja åker dit så fort hon har tid.

- Jag har inget hem längre, känns det som. Jag bor i Tärnaby, i Umeå, i Oslo, i Orsa, där Björn kommer ifrån, eller på hotell. Allt jag äger finns nästan i dom här väskorna.

Anja vet fortfarande inte var hon ska bosätta sig i framtiden. Monaco, där många andra idrottsstjärnor håller till, är inget alternativ.

- Inte just nu i alla fall. De svenska skattereglerna är inte direkt fördelaktiga, men jag trivs för bra i Sverige för att flytta utomlands. Som det är nu är det Björn som får bestämma var vi ska bo. Själv föredrar jag Umeå, som är en lagom stor stad.

För att kompensera missen med skidåkningen kör Anja i stället intervaller upp för ett berg i Zermatt innan lunch.

- Egentligen skulle jag hellre ha varit på gymet, men ibland måste man träna kondition också. Jag är rätt mjölksyretålig, så helt kass är jag inte.

Hon har jobbat stenhårt med vikter i sommar och med tanke på de breda axlarna och de kraftiga överarmarna har timmarna gett resultat.

- Faktiskt så har jag problem att få på vissa kläder. Vanliga tröjor går bra, men skjortorna blir nästan för tighta. Andra tjejer tror på kondition, jag på styrka. Vi har lite olika filosofier och egentligen vet ingen vad som är rätt och fel.

Hon har två fantastiska år bakom sig och nu väntar ytterligare en säsong - med ökade krav och förväntningar.

Både från Anja själv och omgivningen.

- Klart det skulle vara kul att vinna den totala världscupen. Förra året var jag ju nära trots att jag åkte ur så mycket och bara körde två grenar.

I vinter har hon även super G på programmet.

- Det blir helt klart jobbigare med tre discipliner. Man måste fördela tiden på tre grenar, i stället för två. Men hittills har jag lyckats rätt bra, tycker jag. Slalom sitter i ryggmärgen, storslalom går också bra och super G är lite av nyhetens behag. Man lär sig hela tiden.

Hon är inte rädd för att den utökade satsningen på världscupen ska påverka hennes resultat i slalom och storslalom.

Grenar som hon i vintras tog två OS-silver i.

- Så här långt är jag inte alls orolig. Men man får se under säsongen hur det blir.

Trots framgångarna i OS har det varit tämligen tyst om Anja Pärson i sommar. Hon har knappt figurerat i media.

- Det har varit jätteskönt. I OS fokuserades allt kring Magdalena (Forsberg) och efter det har det varit så mycket annat med dopning hit och dit, säger Anja.

- Sedan är jag ingen tjej som går på kändisfester. Jag tackar nej till allt och snart slutar väl folk att skicka inbjudningar. Dumt, jag kanske borde gå på någon i alla fall.

OS var en sportslig succé för henne och att det gick som det gick var ett smärre under, enligt Anja själv.

Hela mästerskapet var en mindre plåga för det alpina landslaget.

- Det var rent ut sagt en katastrof. Jag fattar inte hur SOK tänkte egentligen. Vi bodde jättedåligt, jag menar: ibland var det så kallt att vi var tvungna att sova i ytterkläderna.

- Frukost fick vi på ett kafé, tio minuters gångväg från förläggningen och middag åt vi på ett amerikanskt hak, som var öppet för allmänheten. Det hände att vi fick vänta över en timme på mat och det värsta av allt att det nästan bara fanns kött. Det var hemskt och inte direkt den bästa uppladdningen inför en mästerskapstävling.

Anja blir till sig av upphetsning när hon berättar om OS-katastrofen.

Hon har åsikter och är inte rädd för att säga vad hon tycker. Inför kommande säsong kommer internationella skidförbundet (FIS) att se över det alpina reglementet. Bland annat är det slutåkt på det extremt korta skidorna, som tjejerna använder i dag.

Anledningen är att FIS tycker att skaderisken är för hög.

Och Anja är arg.

- Jag fattar inte. Vi åkare, tränare och alla ledare vill inte förändra någonting. Ändå så kommer dom med sådana här förslag. Det är väl ändå inte dom som åker.

Hon hoppas att FIS tar sitt förnuft tillfånga och skippar planerna på att ändra reglerna till säsongen 2003/04.

- Dom måste väl lyssna på oss som det berör. I värsta fall får vi väl strejka och det blir inga som helst problem, eftersom vi är helt eniga, säger Anja Pärson.

Lunchen är avklarad och nu väntar de sista förberedelserna inför den efterlängtade hemresan. Hotellet serverar efterrätt och när Anja ätit upp sin kommer servitören med en till.

- Han dummar sig hela tiden. Jag gillar inte ens banan, säger hon och skrattar.

Nu återstår det bara att välja i vilken bil tjejerna ska åka med till Zürich och för Anja är valet enkelt.

- Jag tar den som har schlagermusik i cd:n. Då brukar alla sjunga och då går tiden jättefort.

Skidstjärnornas vardag är knappast glamoröst. Timmar av träning, sjaskiga hotellrum och långa bilresor tillhör vardagen.

Det gäller bara att härda ut.

Då blir man bäst - som Anja.

En helt vanlig dag i Anjas liv

Patrik Thornéus