Baryard: ”Aldrig sett Rolf-Göran så nervös”

Publicerad 2012-01-17

Sportbladets hästkrönikör Elisabet Hoff: ”Ni la era röster på en stor idrottsman”

Rolf-Göran Bengtsson gick sitt livs nervpärs i Globen.

Belöningen: Tog hem Jerringpriset med rekordmarginal.

Och är i centrum för svensk idrott.

Rolf-Göran Bengtsson är iskall på tävling. Aldrig nervös. Vad som än står på spel. Klarar press, presterar nästan som bäst när förväntningarna är som störst.

Men måndagkvällen i Globen var en pärs för bondsonen från Södra Sandby.Goda vännen och ryttarkollegan Malin Baryard-Johnsson satt bredvid honom vid honnörsborden nedanför scenen. Hon har aldrig sett Rolf-Göran så nervös.

Han nästan skakade, var knappt kontaktbar, som hon sa efteråt när allt var över.

Mest för att han visste att om han vann skulle han hålla tal.

Men han överlevde sitt tal och hälsade från bragdhästen Ninja ”som gärna hade velat vara med ikväll.”

Efteråt var han djupt rörd, kunde inte fatta att han fått 44 procent av rösterna. Kan inte bara vara ryttare som röstat. Visserligen är det många i Sverige som rider, men så många?

Mest rörd verkade Rolf-Göran vara för att ridsporten nu fått ett erkännande som en sport bland alla andra sporter. Och visst är det så. Svenska folket har sagt sitt. Det måste alla sportjournalister acceptera.

”Vi ska vara stolta”

Svenska ryttare är något vi ska vara stolta över. De har inte de dyraste, bästa hästarna. Men de är riktigt, riktigt skickliga och sliter som vilken annan idrottare som helst.

Ridsporten är tuff. En dyr materialsport. Det är mycket prestige och stora pengar som står på spel. Det skapar konflikter. Överallt finns gamla jäsande surdegar.

Men det finns en person som man aldrig hör någon skit om, som ingen har något otalt med, som alla respekterar, som gör sitt, aldrig pratar skit om någon annan och som alltid, alltid månar om sina hästar.

Den personen heter Rolf-Göran Bengtsson.

”In den mest mediala”

Han kanske inte är den mest mediala idolen man kan hitta. Några kanske till och med tycker att han är tråkig. Och okej, han är lite hämmad, släpper inte gärna ut sina känslor i det fria.

Han har heller aldrig knarkat, supit ner sig, haft en svår barndom eller något annat som vi journalister så gärna gottar ner oss i.

Men han är förebild för varenda ridande person, oavsett ålder.

Nu kanske han kan bli det för några andra också.

Svenska folket, ni la era röster på en stor idrottsman.

Följ ämnen i artikeln