2012 – året då Strömbergsson gav kristendomen gult kort
Ansgar kristnade Sverige år 829 efter Kristus.
Martin Strömbergsson avkristnade Sverige 29 maj, 2012 efter Kristus.
Till sin hjälp hade han de tre lärjungarna Daniel Wärnmark, Peter Magnusson och Patrik Eriksson från trakterna strax norr om Birka.
Låter det dramatiskt?
Det är det inte. Utvecklingen har gått saktmodigt, men säkert. Kyrka efter kyrka läggs ner och säljs. Medlemsantalen och kyrkobesöken sjunker. Kristendomsundervisningen försvinner. Det här är ingen nyhet.
Det har skett helt öppet.
Men att det nu skulle komma en bekräftelse från högsta nationella instans på att det här är sanktionerat uppifrån är en överraskning. I alla fall för mig.
Och att det skulle vara en sketen farisé, som man nog måste säga att en fotbollsdomare är, det chockade mig.
Det som hände var i korthet det här.
Daniel Mendes heter en ung man som kommer från Brasilien – det pingstväntäta landet i Sydamerika. Han gjorde mål på Djurgården på Stadion och sprang som han brukar till lämplig hörnflagga – där en av alla Djurgårdsklackar råkade stå, vid hans närmsta hörnflagga fanns en annan, så den valde han bort. Han sträckte händerna i luften och tackade Gud för att han låtit honom göra detta viktiga mål.
Inget långfinger.
Bara ett odramatiskt pekfinger.
Man får inte prisa Gud i Sverige
Mendes har bott i Sverige länge. I Degerfors, Stockholm och Kalmar. Han har gjort så här många gånger.
Inget dramatiskt i det.
Och vi har sett andra fotbollsspelare göra likadant i många år nu. Mest brasilianare. Men även pingstvänner från Hasslerör.
Helt okej, tyckte först den gudsfruktande Strömbergsson, tills en av hans assisterande kyrkvaktmästare uppmärksammades Martin på att det här kändes inte bra för honom.
Mendes utmanade god smak, han retade upp anhängare av andra religioner, mest kanske djurgårdsfamiljens egen religion, men lite verkade det nog som att det var som på en normalsvensk skolavslutning när man inte får sjunga sommarpsalmer för det kan reta upp barn med andra religioner.
Gult kort till Mendes. Usch och fy. Gör aldrig om det. Varning.
Svart på vitt – eller snarare gult, kanske – på att man inte får prisa Gud i Sverige.
Idrotten stor diktaturkramare
Mendes kramade sedan om en motståndare lite handgripligt under matchen och fick ett gult kort till – och blev utvisad. De fyra munkarna som utförde handlingen var Martin Strömbergsson, Gävle, Daniel Wärnmark, Knivsta, Peter Magnusson, Stockholm och Patrik Eriksson från Gävle.
Fyra män från trakten kring norra Birka avkristnade Ansgars och den heliga Birgittas ättlingar.
Gemensamt. Så kan det gå. I onådens år 2012.
Motståndarfansen buade sen hela matchen åt Mendes kristna utlevelse. Domarna gav dem rätt.
Henrik Rydström vill att det ska bli klart utmärkt var det är tillåtet att tacka Gud och var det är förbjudet för att inte reta upp anhängare av andra gudar.
Det är ett bra krav.
Själv gillar jag att man tackar Gud. Var det än sker. Hellre det än mammon, som annars får allt större utrymme i idrottsvärlden.
Fråga Mendes. Fråga hockeyförbundet.
Fråga alla som ville gå på hockey-VM.
Världsidrotten är världens största diktaturkramare just nu. Först OS i den blodiga diktaturen Kina.
Sen kom beslutet om VM-fotboll 2018 i Ryssland där bögar diskrimineras och i Qatar 2022, en diktatur där bögar inte ens får finnas.
Sen kom beslutet om hockey-VM i Vitryssland – en privatdiktatur där all opposition avlivas snabbt.
Och just nu är vi på väg mot ett fotbolls-EM i Ukraina där man fängslar politiker. Kravet är enkelt: frihet för Julia Tymosjenko – och alla andra i Ryssland, Ukraina, Qatar och Vitryssland. Annars flyttar vi mästerskapen till Nobels fredspris hemland Norge, tycker jag.
Att stressen på Magnus Pehrsson är stor kan man enkelt se genom att iaktta honom i närbild under matcherna. Han åldras live i direktsändning. Dessutom har han utvecklat det typiska stressymptomet ungdomsfinnar.
Vid 35 års ålder.
Biljetterna kostade 600 spänn i World cup i Holmenkollen i vintras –och då reagerade folk och stannade hemma.
Ville man ta med sig en hund kostade det 600 spänn extra.
– Vi kan inte slå er varje år, sa norske coachen till Pär Mårts. Kaxigt.