Kalla: ”Det kändes inte riktigt rättvist”

VAL MÜSTAIR. Vad ska vi förvänta oss av Charlotte Kalla?

Hon själv undrar lika mycket som alla andra.

I en stor intervju med Sportbladet berättar 29-åringen om comebacken, förväntningar och den tunga perioden efter förmaksflimret.

– Det kändes så svårt att möta media efteråt. Jag visste att det varit någonting fel, att det var rent fysiskt och att det varit mitt hjärta... det kändes inte riktigt rättvist, säger hon.

Mer än en månad har gått sedan Charlotte Kalla kollapsade i världscuppremiären i Ruka.

Charlotte Kalla var orolig, läkare och teamet runt omkring också.

Förmaksflimmer, visade sig vara anledningen, och nu gör Charlotte Kalla comeback på världscupen.

Den där oroliga Charlotte Kalla finns inte kvar. När Sportbladet träffar henne på skidlandslagets hotell dagen innan Tour de ski-starten i Val Müstair är hon sprudlande glad. Hon ler stort och är ivrig på att komma igång med tävlandet.

– Den första tiden handlade bara om när kroppen kände sig återhämtad, och det gick liksom inte att stressa på det. Hur mycket jag än ville ha svar på när jag kunde vara ute i dräkt igen. Sen tävlade jag i Lillehammer, då kände jag mig redo, återhämtad och i fas. Men det har varit en lång transportsträcka fram hit i och med att så många tävlingar har gått på hög höjd, Davos och La Cluzas, till exempel, säger hon.

”Var frustrerad”

Det var länge osäkert om 29-åringen skulle genomföra touren över huvud taget. Tanken var först att åka och testa VM-banan i Lahti under Skandinavisk Cup, men efter förmaksflimret tänkte teamet om. Nästa tävling Charlotte Kalla gjorde var i Lillehammer, utanför världscupen, och Lahti byttes mot tio dagar i Schweiz, Tyskland och Italien.

– Det var skönt i Lillehammar. Roligt, och skönt att hitta en bra känsla. Trycket fanns och jag fick träningsperioden som jag kände att jag behövde. Det var inte läge att ge mig in i tävlandet direkt, det fick bli en annorlunda plan mot VM i Lahti och touren låg bra i tiden. Det är precis vad jag behöver: att tävla mycket. Det är ju lite speciellt med sprinter och masstarter, det går inte att hamna i sådana situationer i träning. Jag ser fram emot den utmaningen, säger hon.

Hur har du mått?

– Jag var frustrerad direkt efter premiären, mest för att jag inte visste hur planen såg ut. Men jag drog iväg till Idre sex dagar efter det, och har sedan dess känt mig lugn. Då fick vi en ganska bra plan och då bestämde vi: känns det bra nu så får jag tävla i Lillehammer, det gjorde det ju. Sen kunde jag lägga fokus på de olika träningsperioderna och julfirande och så.

Kunde du njuta av julen?

– Ja, verkligen fullt ut. Det är alltid så himla skoj att komma hem och träffa familjen och så.

Om man har följt dig utifrån så har du, ända sedan världscuppremiären, känts så himla lugn. Har det varit en fasad eller har du aldrig varit orolig?

”Kändes inte rättvist”

Charlotte Kalla har fram tills frågan varit beslutsam, varit snabb med svar, men tittar nu bort. Tänker efter. Tänker tillbaka.

– Jag blev orolig när jag kände hur hjärtat slog hårt och snabbt... det blev så påtagligt. Jag förstod ju aldrig vad det var, jag hade en aning, men det var svårt att ställa en diagnos på sig själv när man aldrig varit i den situationen tidigare, säger hon, och fortsätter:

– Jag var skärrad när jag kom i mål och fick prata med gänget runt mig och det kändes så svårt att möta media efteråt. Jag visste att det varit någonting fel, att det var rent fysiskt och att det varit mitt hjärta. Men att inte kunna ställa en diagnos, att inte kunna berätta vad jag varit med om... och sen en 74:e plats, det kändes inte riktigt rättvist.

”Ny situation”

Charlotte Kalla har lämnat det bakom sig nu. Hon kommer, visserligen, att ha en pulsmätare på sig under tävlingarna, precis som hon alltid har, men någon mer övervakning kring hjärtat behövs inte.

– Allt är bra, överstökat, menar hon.

Inför varje VM- eller OS-tävling och inför varje ny säsong så är frågorna många utifrån: vart står Charlotte Kalla? Hur bra är hon?

Det är oftast bara hon som vet. Den här gången ställer sig faktiskt Kalla samma fråga.

– Jag har ju ingen aning om vart jag står egentligen. Det ska bli väldigt spännande för mig att komma igång med tävlandet. Jag har tränat själv hela sommaren och hösten, jag har inte fått de kontinuerliga checkerna, det är en helt ny situation, säger hon.

Tror på Stina

Hon ställer inga krav på resultaten, hon vill bara känna sig nöjd och få rätt svar från sig själv och sin kropp.

Favoritskap? Det avfärdar hon snabbt, och lyfter i stället fram sin landslagskompis.

– Jag tror Stina kommer åka bra. Sen om det räcker upp till pallen, det vore så himla kul. Men norskorna, Krista Pärmäkoski, det finns många som varit i så bra slag hittills.

Stina Nilsson eller Charlotte Kalla, vem står som favorit?

– Jag tror Stina, definitivt. Man har bara sett henne som sprinter tidigare, men hon behärskar mer och visar på imponerande styrka.