Olle Svenning sörjer vännen Bosse Larsson: ”Träffades mer än 60 år”
Publicerad 2023-12-19
Min ungdomsvän och fotbollskompis Bosse Larsson är död och det är en stor sorg för mig.
Vi träffades under mer än 60 år.
Vi spelade fotboll på Dekanen, grusplanen bredvid Tandläkarhögskolan i Malmö. Bosse Larsson, den störste som Ralf Edström säger, la inlägg i gymnastikskorna. Han var plattfotad och snabbare än alla andra. Teknik och överblick erövrade han redan som 13-åring. Hans far följde varje match, Nils hette han och arbetade på Kockums.
Bosse berättade en gång: ”Far sa att jag skulle satsa på studierna, så slipper du samma skitjobb som jag dragit mig fram på.”
Det blev inte mycket med studierna i Kirseberg, Malmös fattiga Öster. Fotbollen tog sin tid och travbanan på Jägersro resten. Bosses favorithäst hette Frances Bulwark, stjärntravaren som vi satsade några kronor på varje lördag.
På kvällen blev det klubb 54 på den tråkiga Föreningsgatan.
Bosse dansade aldrig men han träffade Anita. På den tiden var han 18 år, lagerarbetare och MFF:s bäste spelare. Klubben ordnade lägenhet. ”Det var lättare än att gå via bostadsförmedlingen”, sa Bosse.
Längtade hem till Malmö
Han sa annars aldrig så mycket under de mer än sextio år vi kände varandra. Aldrig något om fotboll eller om någon betydelsefull match. Och han brydde sig inte om pengar; han tyckte det räckte med det han drog in under tre år som proffs i Stuttgart. Kontraktet undertecknades av Otto Kratz. Bosse kallade honom alltid ”doktor Kratz.”
Bosse hade kunnat bli multimiljonär på sin fotbollskonst men han längtade hem till Malmö, till Jägers till kompisarna. På den tiden kom alla spelare från Malmö. Undantaget var en boråsare: ”En snäll påg men man fick aldrig kontakt med honom.”
Total närvaro – kunde allt
Bosse var gåtfull, lite blyg och tyst och avskydde intervjuer och annan offentlighet. Vi talades vid efter en landskamp mot Danmark; Bosse hade skruvat en hörna direkt i mål. ”Det är väl inte så jävla mycket att snacka om.”
Han hade total närvaro på fotbollsplanen, behärskade scenen, kunde allt. Han stod bara inte ut med resorna, hotellen, landslagslägren. Frånvaron av Staden och familjen.
I sin avslutande landskamp, VM 1978, spelade Bosse fram till det svenska kvitteringsmålet.
I sin europeiska stormatch spelade han mot Dynamo Kiev. Som lagkapten skakade han hand med Oleg Blochin, Ukrainas främste fotbollsspelare någonsin. De båda kaptenerna jämbördiga.
”Kan vara svårt att känna”
Jacques Werup, poeten från Malmö, skrev en dikt om Bosse:
”Här går jag och gnetar och klagar i stort sett
Bara när Bosse Larsson är ur form
Eller tänker på att jag ska pensioneras och dö efter alla kalkyler.”
Bosse uttryckte samma tankar så här: ”Det kan vara svårt att själv känna när slutet närmar sig. Det är något man hoppas man får känna i god tid.”
