"Paris gör mig lugn"

Angelica Bengtsson om vägen tillbaka

helskärm

Angelica Bengtsson är tillbaka och hoppar högre än någonsin.

Tack vare nye tränaren Emanuele Chapelle, pojkvännen Theo och katten Zlatane.

– Ensamheten var stressande. Nu har jag energi, säger 22-åringen.

På lag-EM för en månad sedan satte Angelica Bengtsson nytt svenskt rekord med 4.60 och tog samtidigt sin första medalj, en bronspeng, i ett seniormästerskap.

22-åringen har aldrig hoppat högre och bakom framgången ligger en förändrad livssituation.

Ensamheten i Clermont-Ferrard har bytts mot Paris och samboskap.

– Första åren i Frankrike kände jag mig spänd, och ensamheten var stressande. Jag längtade efter att vara uttråkad någon gång. Närvaron i Paris är väldigt lugn. Jag bor med min kille och mitt katt och kan koncentrera mig på de bra sakerna och vara energisk på träningar och tävlingar.

Din pojkvän är också stavhoppare. Hur fungerar det?

– Theo förstår verkligen vad jag vill göra, det är skönt. Men det kan vara jobbigt att han är just stavhoppare. Det kan bli jobbiga diskussioner när vi har olika idéer.

"Du har världsrekordet, vi gör som du säger"

Även tränarbytet har spelat en stor roll, särskilt fystränaren Emanuel Chapelle, som även är pojkvännen Theos pappa.

– Han är väldigt kompetent. När jag frågar varför gör vi såhär, så säger han för att jag har läst massa grejer om att det är bra. Det är bara att lita på mig

– Min förra tränare var mer, okej du har juniorvärldsrekordet, vi gör som du säger. Det blev inte nyttigt i slutet.

När märkte du att du var tillbaka på allvar?

– Det var i vintras. Jag hade verkligen lust att hoppa högt. Även om jag rev ut mig på mitt personliga rekord, så kände jag att, skit jag vill fortsätta hoppa. Tidigare kunde det vara så att jag var 20 centimeter ifrån mitt rekord, men jag kände bara att det var skönt att det var över.

"Det finns inget i Sverige för mig"

För inte så länge sedan var livet betydligt tuffare för Bengtsson.

2012 bröt hon med sin dåvarande tränare, pappa Glenn Bengtsson och flyttade till Frankrike. Efter att ha slagit juniorvärldsrekord och tagit två raka JVM-guld stannade karriären upp och den förväntade utvecklingen uteblev.

Kan du ångra att du flyttade?

– Nej, jag kom inte överens med min pappa då och samtidigt flyttade mina syskon hemifrån. Det fanns ingenting att göra i Sverige för mig då. Precis som det inte finns det nu heller.

"En tävling för min stolthet"

På torsdag väntar Bahuas-galan och världseliten, i den nästa sista tävlingen inför VM i Peking i slutet av augusti. På plats finns stora delar av världseliten, men även svenskorna Michaela Meijer och Malin Dahlström

– Det blir en tävling för min stolthet. Jag tävlar mot två svenskor, samtidigt ska jag slå mig in i världseliten.