Bergström: Årets mest ruttna beslut

Kristoffer Bergström

En regel ändras och två rekord slås.

Utan att tävla petar Marit Björgen ner Ingemar Stenmark från skidtronen.

Utan att tänka fattar FIS årets mest ruttna beslut i skidvärlden.

Dagens sportälskare måste vara tidernas lyckligaste. Aldrig förr har de upplevt så skickliga atleter.

Usain Bolt är historiens snabbaste man. Michael Phelps har flest OS-medaljer. Leo Messi gör fler mål än Maradona. Roger Federer har gått förbi Björn Borg. Lindsey Vonn, Serena Williams och Ole Einar Björndalen har slagit rekord, och aldrig har vi sett en golfspelare som bräcker Tiger Woods.

Vi har lyxen att vara samtida med historiens främsta utövare. Dåtiden har inte mycket mer att komma med än Wayne Gretzky, Michael Jordan och några 80-talsfriidrottare.

Muhammad Ali? Han stannade på 56 segrar och 6 förluster, att mäta mot Floyd Mayweathers 49-0. Carl Lewis? Visst kunde han hoppa, men doldisar som Steve Mullings och Richard Thompson har på sistone sprungit fortare.

I helgen fick sportfansen nya skäl att fira. Dåtidaren Ingemar Stenmark petas från tronen, han är inte längre skidregent eftersom FIS har bestämt så. Den mammalediga Marit Björgen får gå tillbaka i arkiven till 2006 för att räkna in också etappsegrar i totalskörden och susar därför om den dammige slalomåkaren.

Nutiden jublar. Vår idrottare vinner igen. Vi hungrar efter rekord och rekord är precis vad vi serveras.

Idrott måste vara mer än enskilda resultat. Vi hade inte brytt oss om sporten om den inte berättade historier på ett språk som alla förstår. Ni har läst dem hela era liv, det är samma sagor med nya huvudrollsinnehavare. En heroisk återkomst från avgrunden, en uppburen hjälte faller ner i fusket, en resa från bakgård till prispall, en sörjande spelare får en lyckoträff till sin döda mammas ära.

Den mest universella historien är den om Mästaren. Ingenting lockar mer än att bevittna prestationer som ekar över världshistorien: detta har inte skådats på någon annan plats eller tid i världshistorien. Bolt slår inte bara en amerikan, han springer ifrån alla som vandrat på jordklotet!

Egentligen är det självklart att det kryllar av världsrekord. För varje år blir materialet bättre och träningsmetoderna mer raffinerade. Sporterna blir skonsammare att utöva och ingen i världseliten slutar längre, likt Björn Borg, vid 26 års ålder. Dessutom hjälper förbunden till att bräcka tidigare toppnoteringar genom att öka antalet lopp och matcher.

Det går att invända att konkurrensen ökar, men det gör också snedvridningen av resurser. Är du redan bäst får du tillgång till personliga kockar, fystränare, kostrådgivare, analytiker, materialare och psykologer.

Det finns argument för och emot FIS nya metod för att räkna världscupsegrar. Det är bra att varje lopp räknas, har du slagit världseliten så har du, men det går att spekulera i om åkarna hade presterat annorlunda om de visste att resultatet ett par år senare skulle omvärderas.

Men innan vi staplar argument i vågskålarna borde vi zooma ut. För vem blir ens glad över beslutet? Vilken saga fick vi berättad för oss när FIS genom en byråkratisk fint gjorde Björgen till den största?

Jag har inga problem med att Marit går om Ingemar Stenmark i antalet VC-segrar i en FIS-gren. Det är en fin historia om individualisten som misslyckades i OS 2006 och blev tidernas främsta först när hon lärt sig att hjälpa de yngre åkarna och bära fram sin nation. Det tråkiga är att hon inte fick skriva slutkapitlet själv. Kunde hon inte ha fått komma tillbaka, med mammakilon omvandlade till ännu mer muskler, och slagit de sista rekord hon inte redan hade? Kunde inte Petter Northug ha fått jaga Gunde Svan utan hjälp av några farbröder på ett kontor.

Nej, problemet med det här trolleritricket är att hela publiken ser fiskelinorna och korten i västfickan. Vi går inte på att Marit blev störst just nu, trots att siffran 102 är högre än 86.

Jag hoppas att utnämningen ändå ger tillräckligt med intresse och pengar till sporten på långt sikt. Det behövs för att dölja hur beslutet stinker.