Landslagets MATORGIE

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-28

Det här äter de – Sportbladet testar stjärnornas monsterföda under en dag

”Nämen, det ser ut som ris à la Malta”.

Det är min första tanke när jag kräks i restaurangtoan. Familjeportionen laxpasta blev för mycket, särskilt som den kombinerades med carbonara. Det är ljummet i rummet, lysrören skiner vackert och klockan närmar sig fem.

Med andra ord: en timme till andramiddag.

Sportbladets Kristoffer Bergström testar skidlandslagets mat under en dag.

För att förstå nyttan med att jag hukar på ett kissigt tjeckisk kakelgolv behöver vi röra oss utanför Liberec, upp i bergen mot Polen. Där ligger svenskhotellet Maruska.

I landslagschefen Gunde Svans värld existerar inga slumper, därför är Sverige den enda toppnationen som inte bor på de aktivas område, utan 45 minuter därifrån. För att minimera risken för matförgiftning har han sett till att två och ett halvt ton svensk mat har körts ner.

Och två svenska kockar.

–?Vi jobbar arton timmar om dagen för att få ihop all mat. Jag går upp vid fem-halvsex för att göra frukost åt vallarna och kommer inte i säng förrän tolv, säger Per

”Pelle Kock” Lindius, 42.

Knepig enhet

Tillsammans med Jenny Fridlund, 34, står han i dag för en av mästerskapets tuffare uppgifter: att tanka i Marcus Hellner och Mathias Fredriksson tillräckligt med proteiner och kolhydrater för att de ska orka femmilen.

Kcal är en knepig enhet.

Vetenskapligt är en kalori den mängd energi som krävs för att värma ett gram vatten en grad. En normalbyggd vuxen bör enligt den erkända Harris & Benedict-ekvationen skyffla i sig mellan två- och tretusen

kilokalorier per dag. Varje tävlingsfri dag äter åkarna åtminstone 6 500.

Eller för att göra det tydligare:

Efter Anders Södergrens silverlopp vaknade han på måndagen till sitt magkurr. För att stilla hans hunger stekte Pelle Kock sju grahams- och dinkelpannkakor, vispade lättgrädde och serverade med en skopa bär.

Anders slängde i sig allt – sedan åt han grötfrukost med laget.

Varje tävlingsfri dag käkar åkarna sex

lagade mål mat. För att inte kroppen ska säga ifrån har kockteamet ändrat på deras ätvanor.

–?Tidigare satt de 20 minuter och åt, nu vill vi att de stannar längre. Därför serveras varje rätt under längre tid, så att

alla får i sig mer. Och vi har knep för att få dem att stanna: som Mamma Mia-kvällen häromdagen och när vi hade Mexikotema med sombreros, säger Pelle Kock.

Marcus Hellners meny

När jag ska återskapa elitlivet får jag inte sitta i landslagsrestaurangen – under mina naglar finns nog med reporter­bakterier för att slå ut ett vasalopp – men jag får Marcus Hellners meny.

Jag ringer Jenny Pettersson, dietist på Karolinska i Stockholm, för att få en jourhavande näringskompis.

–?Kristoffer, ditt dagsbehov är aldrig över 3?000. För att få i dig mer krävs att du har planerat länge och äter utifrån ett schema. Nu går det inte, säger hon.

I stället letar jag en ny mentor och hittar den bäste: den nu magsjuke Anders Södergren ställer upp med tips.

– Det viktigaste är att du har tränat mycket. Under vilodagar äter inte jag heller lika mycket, säger han.

Och om det redan är förlorat?

–?Du kan väl gå ut och springa under dagen?

Nej.

– Okej. Men tänk på att det är mycket lättare att få i sig pasta och ris än potatis.

Okej. Är det allt?

– Ja. Och ät ofta.

Magen skälver vid frukosten

Vissa morgnar tassar inte fram, de anfaller dig.

Halv nio börjar eländet och magen skälver vid frukostbuffén.

Borta i Maruskas matsal plockar åkarna åt sig gröt, ägg, mackor och juice. Jag matchar så gott det går med flingor och högar av tjeckisk budgetskinka. Jag sväljer ägg jag inte vill ha.

1 200 kcal nere, drygt 5 300 kvar att besegra.

Svenskarnas mat lagas inte i ett laboratorium, men precisionen är densamma. Sedan Pelle och Jenny för ett år sedan värvades från Team Mekonomen har matsynen ändrats.

Från att tidigare handlat om kolhydratpackning är nu variation en ledstjärna. Därför varvas oxfilé med brownies, egengjorda energibars och vitaminshots.

Jag provar soppa till brunch. Två skålar gulasch, 600 kcal, total mättnad.

För att orka lunchen två timmar senare springer jag med höga knän upp för en trappa.

Maten är in och vänder

Jag vet inte hur Hellner mår efter sin flundra med remouladsås, men på eftermiddagen har jag slutat le. Jag är gravid. Jag svettas. Jag beställer dubbla huvudrätter på en restaurang och får i mig allt.

Och får ur mig allt.

Efter spyan åker jag till hotellet och gör situps på sängen.

Klockan sex beställer jag biff på hotellrestaurangen. De har varken ris eller pasta, så jag kör på potatismos. Jag har 2?500 kcal kvar att få i mig men varje köttbit är stor som en kudde.

På kvällen fuskar jag i mig ett par kaloribomber: jordnötter och vitt bröd. Jag kräks igen, lite mörkare den här gången, spår av majs.

I morgon orkar de fulltankade Hellner och Fredriksson fem mils fristilskörning i blötsnö.

I morgon orkar jag ett glas vatten och ett päron.

Följ ämnen i artikeln