Början på en ny storhetstid för Edmonton
Påminner om Chicago
Edmonton valde som väntat Taylor Hall som nummer ett i nattens NHL-draft i Los Angeles.
Jag tror det är början på en ny storhetstid för Oilers.
De har fyndat i draften i tre år i rad och påminner om Chicago Blackhawks.
Ett bottenlag som valde först i draften 2007.
Tre år senare var de Stanley Cup-mästare.
Det blev ingen dramatik i NHL-draftens förstarunda i natt.
Det mesta gick enligt förhandstipsen.
Edmonton valde Taylor Hall som nummer och Boston tog Taylor Seguin som nummer två.
Tusentals fans i Edmontons hemmaarena Rexall Place jublade när de följde draften på storbildsskärmarna i arenan.
De har all anledning. Inte bara för att 18-åringen Taylor Hall landar i Edmonton till nästa säsong. Hockey-VM i Tyskland i våras visade att de gjorde ett ännu större fynd när de fick svensken Magnus Pääjärvi-Svensson som nummer tio förra året.
Och året innan –2008 – lyckades man få Jordan Eberle så sent som nummer 22.
Eberle utsågs till JVM:s MVP i vintras och Pääjärvi kom med i VM:s All Star Team i konkurrens med några av NHL:s största stjärnor.
Bingo.
Edmonton blir ett topplag
Det gör att jag tror att Edmonton är ett topplag inom två, tre år.
För låt oss backa klockan till 2007.
När NHL-säsongen var över det året var Chicago Blackhawks 26:a av de trettio lagen i NHL.
Philadelphia Flyers var sist.
Båda lagen var uttdömda, hånade, nästan utskrattade.
Tre år senare möttes de båda i NHL-finalen.
Det visar hur snabbt det svänger i dagens NHL.
Men medan Philadelphia tog sig dit främst genom att handla på free agent-marknaden, så var Chicagos nyckel till framgång draften.
Chicago vann draftlotteriet 2007 och fick välja först av alla, trots att Flyers kom sist.
De valde amerikanen Patrick Kane och sista biten av pusslet var på plats.
Chicagos framgångsrika drafthistoria började 2002 då man fyndande backen Duncan Keith – utsedd till NHL:s bäste back den här säsongen – som nummer 54.
Hjalmarsson gick som 104:a
Året efter tog man backen Brent Seabrook som nummer 14 och 2005 hittade man ett nytt backfynd i svensken Niklas Hjalmarsson som gick först som nummer 104 i draften.
Sedan följde två år då Blackhawks fick välja högt och 2006 tog man Jonathan Toews som trea i draften och 2007 kom Kane.
Resten är historia.
Tre år senare var Stanley Cup-bucklan tillbaka i Chicago för första gången på 49 år.
Nu tror jag samma sak är på väg att hända i Edmonton.
Edmonton är ju rena svensklaget numera.
Robert Nilsson är redan där och Magnus Pääjärvi-Svensson och Linus Omark är på väg in.
Det känns som full fart framåt i ett oerhört offensivt lag, men jag undrar om inte Edmontons val av Taylor Hall kan skicka Linus Omark till en annan NHL-klubb redan innan nästa säsong startar.
Vad jag förstod på Edmontons coach Tom Renney i natt tänker han använda Taylor Hall som vänsterforward - samma position som både Pääjärvi och Omark brukar spela på.
Det gör vänsterkanten överbefolkad och jag tror det kan leda till en trade för en center – där Omark ingår.
Draften har ökat i betydelse i det nya NHL, där lag som Chicago och Detroit att nyckeln till framgång är att drafta rätt spelare.
Klubbarna lägger ner miljontals dollar för att scouta talanger över hela världen och just nu har NHL-klubbarna ett snitt på tretton scouter vardera på avlöningslistan.
Det visar hur allvarligt de tar på draften.
Inga svenskar gick högt i draften den här gången.
Men jag är inte orolig.
Det är snarare en fördel att inte gå högt för svenskarna.
De är hockeyvärldens verkliga late bloomers.
Det är bara att titta på listan här intill.