Wikegård – en simpel mobbare

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-03

Det obehagliga med Wikegårds friska sågande är att han alldeles för ofta sparkar nedåt

Vad har vi?

Jo, vi har en av Sveriges största hockeyprofiler, som kallar unga killar för ”korkade”, ”tjocka” eller ”jävla rötägg”.

Vad man ska kalla det?

Ren och skär vuxenmobbning.

Först och främst – jag har alltid gillat Wikegård. Jag har sällan hållit med honom, men jag har verkligen inte haft tråkigt. Han har tillfört enormt mycket nerv och färg till den svenska hockeydebatten.

Men det finns ett problem. Ett stort sådant.

För det obehagliga med Wikegårds friska sågande är att han alldeles för ofta sparkar nedåt.

Att kapa Bengt-Åke Gustafsson eller Magnus Wernblom är en sak – dessa ärrade herrar kan ta kritiken.

Men Wikegård är 45 år gammal. Han är landets största tv-profil inom hockey. Han har hela SVT till sitt förfogande. Han är överlägsen i prestige, ålder och auktoritet. Tror ni då att det funkar att säga så här om 21-årige Dick Axelsson, som de flesta bara har en vag aning om vem det är?

”Killen ingår inte i begåvningsreserven. Han är helt enkelt för korkad”.

Hur ska den killen kunna försvara sig mot det? Vad vet Wikegård om hur smart Dick Axelsson är?

Och tror ni på allvar att stora, tuffa Wikegård skulle våga kalla Foppa eller Sudden för ”korkade” hur många dumdristiga comebacker de än gör? Knappast.

Och det är det som får en att tänka på mobbning.

Kan inte fortsätta så här

En stor, stark kille väljer ut – inte en annan stark kille – utan en person som han vet ändå inte kan försvara sig. Tjock (Omark), korkad (Axelsson), jävla rötägg (Hyvönen) – invektiven har skiftat men personerna har alla haft en sak gemensamt – de har varit underlägsna Wikegård, inte jämbördiga.

Nu har Wikegård fått kalla fötter och säger på sin blogg att han kanske ångrar sig lite. Men tidigare har han på samma blogg sagt att ”Dick Axelsson har en taskig attityd och hans omgivning blir inte bättre av att ha en sån kille i närheten”, så det verkar vara lite av läpparnas bekännelse.

Hur bra Wikegård än är, tror jag inte att SVT kan ha kvar honom om han fortsätter så här.

Ser han inte gränsen mellan att kritisera hårt och mobba kör han rakt ner i samma återvändsgränd där Peter Antoine redan sitter med motorn sur i sin alltför chokade bil.

Och nere i de gränden kan man naturligtvis få tycka vad man vill.

Där är det ändå ingen som bryr sig.