Turkiet firade, Schweinsteiger nätade, Arsjavin triumferade och Hiddink tänkte men det var Spanien som segrade. Foto: Magnus Wennman, AP, Jerker Ivarsson
Man tager vad man haver, och man letar glädjeämnen där de finns. 2008 var det inte särskilt svårt att hitta den stora ljuspunkten.
Sommarens EM-slutspel räckte för att sätta färg på resten av året.
När jag sätter mig ner för att summera ännu ett fotbollsår är det en sak som intresserar mig mer än andra numera.
Blev jag överraskad eller inte?
Jag hävdar in i förbannelsen att den moderna storfotbollens absolut största problem är dess förutsägbarhet, att hundratals miljoner supportrar världen över vet att deras lag ändå aldrig kommer att vinna något stort.
Så – bra eller dåligt år?
Blev jag överraskad eller inte?
Hull förgyllde
Nja, i vardagen bland klubblagen var det väl sisådär med det. Hoffenheim och Hull har förgyllt hösten, Portsmouth vann en FA Cup-final mot Cardiff, ett par småklubbar har gläfst och nafsat lite mot den stora Champions League-hunden – men när allting kom omkring var det likafullt ändå Man United, Barcelona och Inter som vann Europas tunga pokaler.
Kul i smått, självklart i stort.
Nej, det som gjorde 2008 var såklart sommarens EM-slutspel.
Jag kan bara inte begripa mig på alla de som tycker att EM var ”en turnering som aldrig lyfte”.
Det enda synsätt som kan förklara den åsikten är det som går ut på att ett EM börjar och slutar med det svenska landslaget – men så enkelspårigt enögd är väl ändå ingen verklig fotbollsentusiast längre?!
